
Äntligen har man gjort "resan"... Upp till Norr och tillbaka på 24 timmar bara för att hämta tillbaka lillan. Hade jag tänkt lite innan så hade jag ju faktiskt kunnat stanna en dag till och träffat lite folk, Råskinn är ju ändå inte hemma än....
Kära gamla vapendragaren Annelie hämtade upp mej vid bussen, skönt att ses igen....tyckte även hennes ungar och jycken... Efter att vi landat i hennes casa och fått oss lite kaffe så kom vi på den underbara idén att elda upp allt ris och bråte som hon dragit samman till en hög. Allt går ju lättare om man är två.... In och inventerade lite i hennes klädkammare och hittade både kläder och stövlar lämpade för lite grovarbete, även om man inte skulle passa i nån modeblaska precis. Beväpnade med järnkrattor och vattenslang så skred vi till verket. Varmt i eldens sken och någon gång runt den tiden kom någon på tanken att "hm...en svalkande alkoläsk vore nog inte så illa nu...."....och det var det inte heller... Eller åtminstone inte förrän Annelie kom på att det gick bra att ösa in löv i elden med en stor spade. Vips så kom det en vindpust som fick henne att utföra världens krigsdans samman med ett förvånat utrop. Oooops!! Kan gå fort med en ny frissa ibland! Som tur är så var det bara luggen och ögonbrynen som fick sig en smäll, men inte försvann helt. Efter det lugnade vi ner oss lite på eldningfronten. Sen kom ju regnet också och det gjorde det inte trevligare att stå ute i 4 grader... Istället gick vi in och tappade upp ett varmt bad för att tina upp lite, följt med en nattmacka och lite kärringsnack så var det en perfekt avslutning på kvällen.... Skönt att få komma upp lite till gamla vänner. Tack gumman för sängplats och allt.:)
Den här dagen har jag mest tillbringat sittande på en buss. Mindre kul. Lillan var iaf snäll även om hon blev grymt less på att bara sitta still.... En varm dusch och gå till vila igen. Trött och sliten efter att egentligen inte gjort nåt alls. Bra konstigt ändå.