Attackerad av de lokala innevånarna!!

Grannen berättade för ett tag sedan att de fått problem med tvestjärtar, som tydligen har nåt bo under deras förstukvist. De kontaktade bostadsbolaget som kom hit och försökte bli kvitt ohyran (inte grannarna). Bor man i Norr så behöver man inte oroa sig för så mycket bitande kryp. Där uppe brukar det vara i storlek av en björn eller en varg och det kan man ju knappast undgå att se (förutom en och annan mygg, broms eller geting). Efter en kopp kaffe med grannen så gick jag i godan ro för att diska innan det är dags för arbetet. När jag står där känner jag hur det svider till på axeln, och jag viftar bort vad jag tror är en broms... Näää!! Det var en tvestjärt som bet eller stack mej eller vad sjutton dom nu gör. Lilla paniken infann sig raskt när antagonisten försökte fly över golvet. Vad göra? Ett hyllplan från en nedmonterad hylla blev min räddning och krossade kusan men ett tillfredsställande kras. Snabbt kasta av sig och skaka ur alla kläder samt borsta ur håret om det mot förmodan skulle finnas nån fler. Efter ytterligare en halvtimme, beväpnad med både dammsugare och pinne (för att lyfta hyllplanet, aldrig att jag skulle röra vid det!!) så insåg jag att det som tur var endast fanns en liten blöt fläck kvar. Man är ju inte precis van!! I sinom tid kommer nog även jag att bli härdad och inte bry mig så mycket men just nu är jag mer rädd för alla bitande/stickande ohyra än för vargar och björnar.

Curling-fruar??

Finns det nåt sånt som "Curling-fruar"?? Det finns ju curlingmorsor så varför inte fruar? De som gör samma sak för sina män som för sina barn. Fixar ordnar och donar för att allt ska gå så smidigt som möjligt och den andre ska vara nöjd. Jag känner ett par av dessa "fruar" och räknar nog mig själv dit, det enda är att ingen av oss är gift och lär nog inte bli det heller.... "Curling-sambos" får det bli istället då. Nåja. Tillbaka till ordningen. Är det under gråt och tandagnisslan man viker ihop de rentvättade kalsongerna eller drar igång dammsugaren?? Nope. Man gör det helt enkelt för att man vill. För att bli en "Curlare" så krävs det nog att man är lite extremt omhändertagande och om man serverar kaffet lite för svalt så rasar hela vardagen, inte för den stackars ovetande kraken som är utsatt för en curlare utan för curlaren själv. Allt ska helst vara så perfekt det nånsin går, utan hjälp från andra. "Kan själv" är ett bra motto, lika väl för 3-åringar som för oss curlare. Kan säga att man får ta emot ganska mycket skit från andra av samma kön när de får reda på att man i deras ögon passar upp så mycket. Sluta klaga på mej för att jag inte tvingar honom att städa, det är mitt val. Trivdes jag inte med det så skulle jag heller inte göra det! Jag är faktiskt en vuxen kvinna med lite innanför pannbenet... Min stackars sambo har inte så stor chans att göra så mycket här hemma eftersom jag alltid försöker fixa det innan han ens tänkt på det, och dessutom får jag golven torkade på mitt sätt och handdukarna "rätt" vikta. Om jag kan göra min gubbe lite glad genom att tvätta, städa och diska så gör jag det gärna utan att gnälla eftersom jag vet att han uppskattar det. Laga mat får han gärna göra eftersom han gör det så mycket bättre än jag. Kan jag ge någon det där lilla extra så är jag nöjd. Alla ska vara nöjda och glada, då har jag lyckats. Tänk så mycket tid folk lägger ner på att gnälla på varann istället för att acceptera. Nä kvinnor. Ta lite bättre hand om era karlar, det ska jag försöka göra.:)

Promenerande renkon.

Som vi har letat och sökt!! Råskinns favoritskiva försvann någonstans i flytten och har inte setts sen dess. Igår när jag var ledig så kom jag på att jag skulle städa ur förrådet. Inte kul men det måste ju göras. En miljon kartonger som väger två ton styck (så kändes det iaf och gymbesök är bortkastade den närmsta tiden). Rätt som det är ser jag något svart i botten på den påse där julbocken bor under sommaren. Där låg skivan! Så skönt eftersom den inte finns att få tag på längre. Varför är den så speciell då? För egen del inbillar jag mej fortfarande att jag är en vårdröms brud, för norrländska är jag ju redan.;)

Som en vandrande Vaja för långt söderut

på Tetleys en dag i april

Som en nymf klädd som pojke såg hon ut

så svår att komma intill

Och ej hon upplät sina behag

åt världen och åt såna som jag

Dock när hon sjöng på Tre Backars krog

Man efter andan drog

Och Klarin sa misstänksamt: Såna som hon

Dom tar livet av hela stan

Dom tar brudarnas snubbar med på lektion

i all tysthet som bara fan

Men jag, jag reste mig från min stol

Jag glömde Stockholm och att va cool

Jag följde med till ljuv ljus natt

Förtrollad av skogsvittrans skratt

Men konserten tog slut och vart skulle jag gå

Min öl var avslagen och ljum

Jag sa några ord till henne som jag kom på

men det lät bara krystat och dumt

Sen ut i vårens natt och trafik

Där varje brud är den andra lik

Dock mindes jag, dock drömde jag

Om sången från dolda behag

Tillbaka till Tetleys och våren var här

Till Valborg det inköptes sprit

Pappa Mats han tog mig till Tumba fest

Och hon kom också dit

Hon var klädd som Stones och det glittrade till

när jag på skämt kom tätt intill

Som vid en tjärn där mossa grön

Av daggen glimmar så skön

Man tände en brasa av skräp från ifjol

Med röken jag sände en bön

Folk drack för våren och sommarens sol

Men jag drack för hon som var skön

Och hon blev full och jag nervös

Jag fråga henne om hon frös

Sen minns jag att vi åkte buss

och Amor gav oss skjuts

Jag vaknar på morgonen högtidsklädd

I ursprunglig paradisskrud

Förvirrad och bakfull och nojig och rädd

Jag ser mina vårdrömmars brud

Då uppläts porten ännu en gång

som munnen öppnas för hennes sång

Ej dols behag, nu badar jag

I norrländskans vattendrag.

Kryp som kryp......

Finns gott om äckliga kryp här nere, både med två ben och fler men det är inte antalet ben som bestämmer storleken på krypen. Det finns både de av hankön och honkön. Med lite tur kan man avlägsna dem med att sopa bort dem, annars får man ta till värre bekämpningsmedel. Var ut på en lokal håla med Råskinn för ett tag sedan, första och sista gången. Om man går ut med sin sambo och inte är intresserad av att föra idiotiska konversationer med en 25-åring så borde det kunna respekteras. Av nån konstig anledning fattar inte killar ett enkelt "Nä, jag vill inte prata med dej", utan de försöker ändå. Då får de ju tåla att man blir förbannad/irriterad och säger några mindre snälla ord till dem. Vill jag inte vara trevlig så vill jag inte. Vill jag inte prata med någon så gör jag inte det. Kalla mej stropp eller bitch eller vad som helst men att vara "trevlig" funkar inte alltid. Därför är jag en elak bitch som kommer med syrliga kommentarer och kan upplevas som ytterst taskig när jag är ute, trots att jag privat och för de som känner mej vet att jag inte är sån. Men det är kanske som hos alla andra djurarter. Det är honorna som är giftiga och dem man ska passa sig för.
Sen har vi faktiskt sjukt mycket korsspindlar på jobbet också, inte såna småa utan riiiiiktigt stora enar. Mår riktigt illa varenda gång jag är tvungen att krångla mej förbi näten för att komma i närheten av ytterdörren, och man ser hur de hänger över ens huvud. FYYYY!!! Dessutom har jag bytt till mej fler pass så de få dagar jag tänkt vara ledig innebär istället mer jobb och passerande av spindlar som jag inte ser fram emot. Nåt annat jag däremot ser fram emot är att sonen äntligen kommer ner igen.