Utveckling...

Gårdagen kom med djupa insikter... Lita inte på nån. Den som utger sig för att vara en vän kan i verkligheten vara ute efter nåt annat, helst om man är fruntimmer.... Sen så finns det de som verkligen är vänner och finns där och ställer upp...och det kan jag säga känns mer än underbart för sånt behövs ibland... Min stackars väninna hamnade i en hemsk sits...vigsel planerad, alla inbjudningar skickade, klänningen köpt...då det kommer fram att hennes blivande make varit allt annat än korrekt mot henne.. Rent ut sagt förjä**igt.. Hur man kan svika ett förtroende på så sätt övergår mitt förstånd. Nog för att jag ibland inte varit riktigt glad på Råskinn men han skulle aldrig göra nåt sånt mot mig (och jag skulle inte kunna göra nåt sånt mot honom heller), så jag innerst inne litar jag fortfarande på honom....

Solsken!!

Lycklig? Japp.:) Hur länge det varar återstår att se. Prince Charming sover sin skönhetssömn så jag kan vandra runt i min värld och fortsätta hoppas allt blir som jag önskar...åtminstone för ett litet tag till.:) Har jag Fru Fortuna på min sida så kommer jag vara lycklig även fortsättningsvis. Ska genast bygga ett litet offeraltare till henne så min lycka håller i sig och karln stannar i min säng.:)

Vårgrönska...

Vitsipporna har helt tagit över den lilla skogsbacken bakom huset så våren har nog kommit på riktigt. Lite tidigt för en gammal Norrlänning, men att temperaturen tar sig gott och väl över tjugostrecket på dagarna klagar jag inte på.... Och ikväll händer det... Råskinn kommer hem igen. Vad som händer sedan kan jag inte ens se i min kristallkula. Tio långa dagar nästan utan livstecken får mig att tro att han fattat sitt beslut, och det är inte till min fördel. Inte för att jag inte klarar mig utan honom, det finns inget "måste", men jag VILL inte vara utan honom och det är det som är skillnaden...så just nu vet jag inte om jag får vara glad eller ledsen....men hoppas av hela mitt hjärta att solen fortsätter att lysa över vårt gemensamma liv i Roslagen.

Påskpyssel...

Har ju gjort en hel del dekorationer att hänga i påskriset. För ett tag sedan kom arbetskamrat Bettan och frågade om jag inte kunde virka kycklingar också...hm.. Aldrig gjort det innan men det var inte så svårt när man väl satt igång. Har sån tur att en annan av mina arbetskamrater helt slutat handarbeta eftersom att hennes leder säger ifrån, och då har hon förbarmat sig över mig så hennes garner bor hos mig nu. Lilla julafton.:) På bilden är vårt påskpynt i form av kycklingar och påskägg virkade i ombregarn.

Varför ens fråga!?!?

Var dum nog och frågade lillans pappa om han kunde ställa upp och ha henne sådär en två veckor. Han vet hur läget är här nere och han har inte träffat henne på tre månader....klart det blev ett blankt "Nej."...har ju inte tid.. Räknade ut lite snabbt att han kommer ha möjlighet att träffa henne runt midsommar och till hösten börjar hon skolan så då blir det bara på loven. Att man är så ointresserad av sina barn känns hemskt. Nog för att sonen och jag bor långt ifrån varann men vi håller ändå kontakten via telefon och data... Singelmorsa i ordets alla bemärkelser och det är inte konstigt man aldrig frågar nån om hjälp när det ändå alltid blir nej...

Vad har man gjort idag då??...(förutom att smsa Råskinn och vänta på svar som jag gjort ett par dar nu)... Jo!! Tvättat och städat!! Tvättat undan alla vinterjackor och vinterkläder, även Råskinns, samt plockat undan allt som lillan vuxit ur.....samt städat nästan hela lägenheten... Fy sjutton vilken tråkig människa jag är!! Fast å andra sidan så var jag duktig på jobbet. I måndags gjorde jag mandelmassa och igår en sockerkaka, så idag gjorde jag klart en påsktårta.:) Den blev inte snygg, men riktigt god. Hann dessutom baka lite småkakor till dem igår.... Jag kommer nog vara sån resten av mitt liv tror jag. Jobbar fixar och donar som bara den för att hoppas på ett "tack" eller ett "bra".. Jag var nog hund i mitt föregående liv.:)... Tänkte lite i förväg också så jag hann in på apoteket igår och köpte hem lite allergitabletter till Råskinn, han började känna av våren redan sist han var hemma och nu är det ju sju resor värre... Med lite tur kanske dom pillren kan få honom att inse att jag älskar honom...och med lite tur älskar han mig....eller tycker om lite iaf...

Låååång fredag....

Jobbat klart för denna vecka. Långfredag eller lång fredag kvittar, den kommer nog aldrig ta slut verkar det som. Dessa tio dagar har varit de längsta i mitt liv tror jag. Ensamhet brukar inte vara nåt större problem för mig men nu har jag känt mig ensam på riktigt. Mol alen med endast katten som sällskap. Inget "God morgon" eller "Sov sött". Hemskt.... Har iaf fått semestern beviljad så efter tisdagens arbete så blir jag ledig en hel vecka. Förhoppningen är att jag ska få tillbaka lite glöd som jag saknat sista tiden...och mitt hopp är att jag ska få tillbaka mer än så.....

Då var det födelsedag då...

Liten ensam sådan men förhoppningsvis blir han firad på sitt håll. Känns jobbigt att det bara verkar vara jag som saknar. Saknad är bra för då betyder det att det finns känslor kvar och en återförening inom räckhåll. Från min sida har inget förändrats och jag vill fortfarande ha honom tillbaka. Älskar honom trots hans fel och brister men inte jag heller är perfekt. Önskar att han innerst inne känner samma som mig...

Inte än!

"Det är inte över förrän den tjocka damen sjunger..."... Och det är ju så jag föredrar att se det. Sista kapitlet (förhoppningsvis) inte skrivet än.. Lever på hoppet drömmer och önskar, kanske den goda fen kan se till att det slår in... I morgon är det ännu en ledig dag men inte vilken som helst. Råskinn firar även detta år sin födelsedag på båten.
I övrigt har solen gassat bra idag och skinnet tagit en lätt röd nyans som börjar gå över i friskt sommarbrun. Känns lite bra i allt. Träningen har börjat ta fart och med lite diet funkar nog det mesta. Morgonpassen föredrar jag framför kvällspassen, fast i form till sommaren hinner man förhoppningsvis.

Magi

Härom dagen kom lillan "-Mamma mamma, det här är en magisk sten. Om man önskar nåt så slår det in!! Jag önskar att "Råskinn" kommer hem så mamma blir glad igen." Tyvärr så är det svårt att dölja för omgivningen att jag mår dåligt....orkar inte hålla masken längre. Hoppas innerligt att han ändrat sig när han kommer hem till helgen..för jag saknar honom så....

Ett litet ord...

Att dom små meddelandena skulle betyda så mycket.. Ibland bara två om dan, ibland fler. Alltid ett "god morgon" och ett "god natt, sov sött". Att inte få dem längre gör att jag känner mig än mer ensam. Förmodligen dessa små textrader som gjort att det känts ok att Råskinn varit borta på jobb en längre tid. Jag har liksom ändå vetat att snart kommer han hem till mig igen och det är dessa stunder jag sett fram emot. Att gå hemma en längre tid har aldrig funkat för honom och det har jag varit helt på det klara med. Men när den längre ledigheten kommer och han går hemma i tristess i över en vecka så händer sånt här. Jag vill att han ska vara hemma lite kortare period, och då kanske hitta på nåt att göra så han inte klättrar på väggarna.... Men mest av allt vill jag ha tillbaka mitt Råskinn.

Nåt rätt har man gjort.

Idag var det dags för "medarbetarsamtal" och "lönesamtal". Allt gick över förväntan och chefen är jättenöjd med min insats. Fast för mig känns det som att det inte spelar så stor roll längre, känner mig ändå ganska värdelös. Jag vet att jag inte är det egentligen men det kommer med hur jag mår i övrigt. Kvällen i övrigt var ganska jobbig, bita ihop och ta på "jobbmasken" och vara glad och trevlig och låtsas som att inget hänt trots att min värld rasat.

Övergiven och ynklig....

Att det kan vara så illa... Inte första gången Råskinn kliver på båten och är borta länge, men denna gången gjorde det ont på riktigt. Som om jag aldrig skulle få träffa honom igen. Vältrandes i självömkan hur livet kan vara så grymt mot mig. Är jag verkligen en så dålig människa att jag inte ska få vara lycklig? Vi hade planer och ideér. På senare tid började jag planera på egen hand hur vi skulle kunna få det bästa i förhållandet och ändå vara lyckliga. Att han inte skulle behöva känna nån press från oss när han kom hem utan bara få göra det han trivs med, utan magont för att malen huserar i skåpen och spargrisen drabbats av annorexia. Det krävs lite pyssel men det var vad jag planerade och jobbade för...och helt klart inte för detta. Om en slant skulle trilla in på kontot skulle man ju inte gråta. För en månad sedan ställde jag mig i bostadskö hos ett företag här nere, och tyckte själv inte att det är nån skillnad mot den bostadskö han stått i en längre tid. Han blev sårad då han fick veta det. Förlåt mig men det var inte menat på så sätt. Det kan ta tid att hitta lght här nere och det var snarare för att skaffa bra kötid och inte för att flytta, jag vet inte om jag vill bo i Rimbo som pensionär.... Men just nu vet jag varken ut eller in. Jo, jag vet vad jag vill men tror inte jag kan få det. Det är lite ge och ta i ett förhållande och jag är beredd att ge allt jag mäktigar för att få honom tillbaka och ett fungerande förhållande. Även gamla hundar kan lära sig att sitta det tar bara lite längre tid....(ja jag VET att jag är en tjurig kärring men förr eller senare lär jag mig nog)....:) Störst av allt är kärleken och jag lever på hoppet.

Man känner sig lite "blå".....

Har väl så smått börjat fatta, fast jag inte vill... Omprioriteringar och totalvändning av hela livet. Helt plötsligt är det bara jag och lillan igen och det känns konstigt. Hade ju förberett mig på att resten av livet skulle även inkludera Råskinn. Jag skulle säkert kunna hitta nån kille som städade mer hemma, hade flashigare bil, gillade att vara med ungarna mm...men det hjälps inte. Det är ju ändå Råskinn jag älskar och ville vara med, för trots att han är som han är så är han ändå i mina ögon så nära perfekt man kan komma. Att han inte vill vara med längre skapar en aning kaos för mig. Har haft svårt att sova på nätterna när han varit borta på båten och nu har jag ingen aning hur jag ska kunna slappna av överhuvudtaget. Behövde honom för att må bra men man får inte alltid som man vill.

Terapi?

Tror det blir dags för terapi snart. Konstaterade med ett litet snabbt överslag att de sista sex åren så har jag varit med om fem stora trauman/kriser....kanske därför man är som man är...

Ljus i tunneln?

Vet inte om det finns nåt ljus i slutet på tunneln, men jag går fortfarande och hoppas på det. Emellanåt verkar det vara lite bättre och ibland bränner det till som bengalisk eld i maggropen när känslan av att allt rasar kommer över en. Limbo är inte alls kul. "Att vara eller icke vara, det är frågan."....och jag har ingen aning... Det enda jag vet med säkerhet är att jag fortfarande älskar och att även jag gör fel ibland. Enda som egentligen behövs är att han känner samma sak så går det att reda ut på nåt sätt, ingen av oss är felfri och jag skulle inte vilja bo med en man som inte kan göra fel ibland. Det handlar inte om att finna den person man vill gå till sängs med. Det handlar om att finna den man vill vakna upp med. Det handlar inte om att finna den man vill leva tillsammans med. Det handlar om att finna den man inte kan leva utan. I världen är du bara någon men för någon är du hela världen. Jag älskar dig "Råskinn"...