Vitsipporna har helt tagit över den lilla skogsbacken bakom huset så våren har nog kommit på riktigt. Lite tidigt för en gammal Norrlänning, men att temperaturen tar sig gott och väl över tjugostrecket på dagarna klagar jag inte på.... Och ikväll händer det... Råskinn kommer hem igen. Vad som händer sedan kan jag inte ens se i min kristallkula. Tio långa dagar nästan utan livstecken får mig att tro att han fattat sitt beslut, och det är inte till min fördel. Inte för att jag inte klarar mig utan honom, det finns inget "måste", men jag VILL inte vara utan honom och det är det som är skillnaden...så just nu vet jag inte om jag får vara glad eller ledsen....men hoppas av hela mitt hjärta att solen fortsätter att lysa över vårt gemensamma liv i Roslagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar