Nytt år nya tag...

Julledigheten blev lite längre än planerad. Lillan fick feber redan två dar innan dopparedan, och på dopparedan hade hon redan smittat mig... Ett par dar i tystnad då jag även lyckades tappa rösten. Jämna febertoppar, rinnande näsa och en envis hemsk hosta. Igår gick vi till läkaren som konstaterade virus, alltså ligga i soffan och vila och må bra. Med lite tur kanske man piggat på sig lite till nyår iaf. I övrigt så har julen varit riktigt bra. Trivsam och lite lagom julig och jag tror både lillan och Råskinn uppskattade klapparna. Börjat slipa lite på löftena inför det nya året.. Kommit på att allt inte måste vara perfekt, det är faktiskt inget fel med det som är bara är ok.... Att hitta tillbaka till sitt gamla jag, på den tiden man tyckte allt var helt ok och man inte gick runt och var missnöjd. Göra sånt för sin egen skull som man mår bra av så blir alla lyckliga. Jag behöver inte vara världsbäst på allt och göra saker för andras skull om det inte känns ok för mig. Känna mindre krav helt enkelt, jag behöver inte göra hela världen lycklig.....och att hitta den gamla norrländskan igen... I morgon ska jag släpa mig till affären och shoppa en liten snarrbricka till nyårsafton då Råskinn kommer hem igen....men det är inte för att han ska bli glad utan det är för min egen skull ;)

Julstök..??..

Skinkan ligger nygriljerad på spisen. Liten har haft duktigt med feber hela natten men är lite piggare nu. Alla klappar är inhandlade och jag är rastlös... Råskinn har åkt till släkt och vänner i stan och ger mig bara ännu en påminnelse om hur långt bort jag är från de mina och hur ensam jag är här nere.... Annandan går han på igen så då blir jag än mer ensam och kommer vara så över hela nyårshelgen. Liten lägger sig i tid på kvällen så att fira in det nya året med katten känns inte så spännande..... Men jag tror ändå att tomten vet vad jag vill ha i julklapp och hoppas jag inte är ensam om det.....

Jag då??

Kanske låter en aning egoistiskt men det jag får höra hela dagarna, både på jobbet och hemma, är "jag vill...".. Jag ska förstå allas känslor och behov och kunna ställa allt till det rätta och uppfylla andras krav på vad och hur dom vill ha saker och ting. Ibland ska jag bara vara tankeläsare och "veta".. Vem frågar mig? Vem undrar hur det är och om det är ok? Jag ska delas upp i 200 små bitar och göra så att alla blir glada och lyckliga, och om två önskningar kolliderar så får jag stå i mitten och ta smällen av missnöje som kommer från en av parterna. Om någon emellanåt bara kunde tänka på mig en liten stund innan önskningarna och kraven började hagla så skulle jag vara glad.... Just nu är det önskningar som får mig att slå knut på mig själv för att göra andra lyckliga. Om nån tyckte om mig så skulle dom försöka se till att även jag fick må bra ibland, allt handlar om kompromisser och hänsyn. Jag tycker inte att den bästa lösningen bara är att sticka från allt även om den är den enklaste. Utarbetad trött och deprimerad och har en klump i magen av rädsla för vad framtiden känner för att kasta på mig....

Insikt....

Efter hårda grubblerier och sömnlösa nätter?? Nä, en psykoanalys på mig själv är inte så svår att göra.... Jag vet nu varför jag reagerat så hårt som jag gjort på vissa saker.... Självklart ska man i ett förhållande kunna acceptera att ens partner har vänner av det motsatta könet. Det enda som krävs för att det ska kunna kännas bra är att man bekräftar och respekterar varandra, då behöver man inte se den andra människan som ett hot. Man ska inte jämföra sin partner med andra och framför allt inte bara dra fram alla dåliga saker. Att kunna lita på varandra kräver en del och efter mina tidigare erfarenheter så behöver jag nog en hel del. Jag var en gång den enda kvinnan i världen, men petades raskt ner på stegen och sjönk i aktning. Positiv och stöttande....positiv positiv positiv.... Om någon av mina vänner behandlade min partner som skit så skulle jag aldrig acceptera det utan genast utesluta personen från min vänkrets.... Inte tycka att "-Nä, men han är ju snäll egentligen", när jag vet det sårar den människa jag ska föreställa att älska. Då är det inte ett förhållande byggt på kärlek och respekt utan bara nåt för min egen vinning. Ibland måste man faktiskt välja vem man vill ha och vad som betyder nåt. Kärlek, respekt och förståelse är nog ganska bra ledord i ett förhållande....

Misslyckad igen.....

Jag har vant mig vid att vara ensam en stor del av tiden....tillbringar mer tid på jobbet än med familjen. Att han haft ett sånt arbete att han inte varit hemma så mycket har man också fått vänja sig vid....men jag är ju en social typ som inte vill sitta ensam hela tiden, ändå så är det precis vad jag gjort... Hittar aldrig på nåt utan är bara extremt tråkig som person...hm...jag brukade ju vara ganska kul. Nånstans på vägen gick det fel. Vi har inte umgåtts som normala par eller ens hittat på nåt sen jag vet inte hur länge. Medans vi bodde i Norr så fanns det iaf en glädje då han kom hem. Han blev glad att se mig och hade inga problem med att ge en kram men det senast året har den fysiska kontakten begränsats till ett minimum och tiden tillbringas timmar i sträck framför ansiktsboken istället för med mig. Kanske inte så konstigt att man känner sig ratad när man inte längre får veta om man betyder nåt eller inte... Jag har väldigt låg självkänsla och anser att jag är värdelös på det mesta. Därför har det varit viktigt för mig att få höra om hans känslor för mig, eftersom han ändå lämnar mig varje vecka och har en hel båt full med kvinnliga vänner. Jag har inte fått känna den tryggheten i förhållandet, och då resulterar det i att jag blir än mer osäker och svartsjuk.... Det är nog nåt fel på mig eftersom jag bara sabbar allt...kan inte ens behålla en karl som jag verkligen älskar över allt annat, utan får honom att lämna mig istället. Det finns gott om idioter där ute som ändå lyckas driva ett lyckligt förhållande, även om dom misslyckas med allt annat.....men jag kan inte ens det...

Kul jul....

Kanske är det så.... Ju högre man svävar på de rosa molnen ju ondare gör det då man blir nerpetad till backen igen... Att bara harva vidare utan att någon förändring sker är inte hållbart i det långa loppet. Slitsamt och sårande.... Jag tyckte inte det var mycket jag bad om, men tydligen var det mer än vad jag var värd. Trodde att jag åtminstone skulle var lika bra som nån av mina föregångare och få samma erbjudanden, eftersom jag dessutom ville det. Kärlekens ironi.... 1: Att älska rätt person vid fel tidpunkt. 2: Att ha fel person vid rätt tidpunkt. 3: Att förstå att du älskar någon då den personen försvinner ur ditt liv....
Jag orkar inte be längre men är trött på att göra allt själv och att bli tagen för given. Positiv feedback skulle räcka länge för att hålla mig på gott humör. Även fast jag sminkar mig och "fixar till" mig även om vi bara är hemma är för hans skull, men får ändå inte höra att jag är attraktiv på nåt sätt. Jag är inte en sån att jag skulle försöka ändra på någon men att då och då få lite uppskattning skulle inte vara fel och det skulle väcka den sovande norrländskan. Jag älskar honom ändå med alla hans fel och brister...och kanske han kommer att sakna mig någon gång

Behov eller önskemål...??

Att stå ensam. Att inte ha nån att luta sig emot. Inte för att jag behöver ha det, jag är en sån som brukar klara det mesta själv, utan för att jag vill ha det. Även om det kan skilja flera mil ibland så ska det finnas nån som säger "-Det löser sig, vi ordnar det här med gemensamma krafter". Nån som blir glad åt att mitt jobb går bra, som undrar hur det gick på kursen, om fästingbettet fortfarande kliar..??.. Nån som spontant kan ge en kram och säga "-Jag älskar dig."

I väntans tider.....

Men kanske inte på nåt positivt.... Farbror Läkare tror att ev så har min mjältcysta kommit på återbesök så nu väntar väntar och väntar jag på en tid så dom får kolla det, hoppas köerna inte är lika långa här nere... Allt stämmer med som det var sist och med min tur så skulle det inte förvåna mig... Kanske en anledning till höstdepression.

Klart man är åsnan......det är ju sån man är.... Tröttnat efter mycket om och men... Först var det hans ex som ringde mitt i nätterna och var allt annat än trevlig..sen så kom tanten han inte ens kände men ändå hamnade hemma hos henne.... Efter det kom den lilla finländskan som han "delade säng med"... Efter det kom den äldre finländskan som tydligen är den som är intressant för tillfället..... Jag har tröttnat på att vara den som alltid finns där och tar hand om allt. Jag hade en önskan och en dröm om ett bra förhållande och med lite tur även giftermål.... Han kliver in och försvarar henne... Jag bad henne att sluta kommentera och lägga sig i, eftersom det inte hände en gång utan det var varenda gång han skrev nåt...så fanns hon där....och det fortsatte ändå.... Jag ville ha en familj men nu har jag katten iaf.....

En aning svamp har det blivit.... Lillan är lika galen som mig och vill plocka lika mycket.. I övrigt så verkar livet i övrigt fungera ganska bra... Förutom att sambon inte har nån inkomst de närmsta månaderna....men föredrar att sitta kvar på krogen och spela bort allt... Jag blir ledsen och besviken för där försvann min förlovningsring (som han ändå aldrig ville ge mig) och utlandssemestern... Enda raka är nog att bli singel eller nåt sånt... Funderar på att sätta ut en annons i en dagstidning och hitta första bästa som vill gifta sig... Att gifta mig har varit en dröm sen jag varit barn, och jag har även en sömmerska som syr klänningen och allt men ingen man som vill gifta sig... Jag älskar min sambo men han har frågat och försökt få sitt ex att gifta sig 3 ggr.......mig har han aldrig frågat.....!! Dags att gå vidare och hitta en man som åtminstone kan ge mig det... Jag vägrar ta platsen som den näst bästa. Vill man ha mig så ska man inte schabbla bort det heller för då är jag värt nåt bättre om man ens behöver fundera på saken!!! Endera så älskar man och är beredd att ge allt för att ens partner ska må bra, eller så kör man sitt race... Jag vet redan för mycket vad han varit beredd att ge en elak kärring, och jag är tyvärr inte ens i närheten trots att det var jag som ville ha det.... Ledsen och besviken? Japp..... Jag var inte den han ville ha trots att jag försökte.....

Höstnojja..,,

Plockat ordentliga mängder med svamp denna höst. Förra veckan när vi var ute en sväng så visade det sig att lillan hade fattat grejen med att plocka... "Mamma, STÄLL NER KORGEN!!"....Ingen fick plocka på "hennes" ställen och tre timmar flög iväg utan att hon ens protesterade nåt egentligen. Denna lediga helg har tillbringats till störst del i skogen där vi samlat på oss mer svamp, varit till några grannar och hämtat äpplen....sen så har det tagit tid att rensa svampen och kokat äppelmos. Lite lätt långtråkigt har det varit men samtidigt har man fått göra lite nytta som annars kan vara svårt att hinna med. I morgon börjar jobbet igen och det är bara att pricka in alla utbildningar och kurser i kalendern. Så länge det är på arbetsdagar så protesterar jag inte men det är lite surt att gå kurs på lediga dagar.....

Ullared??

Alla verkar ju åka till det där stället, själv har jag aldrig satt min fot där och kommer nog inte att göra det heller. Några gamla jobbarkompisar tog just en bussresa dit... Massor med timmar på en buss och sen trängas med folk i en gigantisk affär..hm.. Inte min grej... Förra helgen fick jag iaf resa utanför Rimbos murar. "Lilla grannens" make skulle hjälpa en kompis så då är det klart man följer med då man blir tillfrågad. En liten liten bil fullastad med unge och hund räckte för att man skulle drabbas av en liten sväng av klaustrofobi. Bara 20 mil att åka som tur var och med en granne som kör som en biltjuv så gick det undan... En trevlig liten småstad och vi hann både hälsa på spöken och grannar, käka hamburgare och slita ut skor.. Jo sulan på mina supersköna träningsskor bestämde sig helt enkelt för att bara släppa taget..!!.. Snyggt när man är ute och promenerar. Som tur är så lyckades jag hitta ett par snygga gummistövlar istället, man behöver ju det när man ska ut i svampskogen.. Lillan fick även ett par fina höstskor och en lite tjockare tröja att ha innan vintern sätter in på riktigt. Nästa gång tror jag vi får ta en minibuss eller nåt så man får plats med allt man vill köpa.

Sanningar...

Såg igår på Mia Skäringers "Dyngkåt och hur helig som helst". Bland det bästa jag sett på länge kan jag säga. Inte bara glättig stand up comedy aktig utan med en hel del riktigt tunga sanningar där de flesta kan känna igen sig och i vissa partier tror jag att jag varit med och skrivit boken. Så pass bra att jag fick lov att låna även den boken av grannen. Kommit många såna bra böcker nu. Såna som berättar hur livet verkligen är, det är ingen Hollywood-saga. Alla har fel och brister och ingen är perfekt. Allt handlar ju om att kunna acceptera sina egna fel och även andras. Det finns inga perfekta förhållanden utan de flesta träter nog ibland, konstigt vore det annars, grejen är att kunna gå vidare från trätandet och sen göra nåt konstruktivt av det. Med lite tur så kanske man lär känna varann och även förstå varann, och sen ta vara på det och bygga vidare.

Hur funkar det??

Vad är det egentligen som gäller när man pratar om ekonomi?? Och då delad ekonomi... Vi bor ihop. Jag betalar mina egna räkningar och han sina. Jag betalar allt som hör mina barn till, vad gäller kläder och saker som blivit betydligt dyrare eftersom hon nu börjat skolan... Han tjänar mer än mig, vilket i mitt tycke gör att han ska även betala mer än mig för uppehället. Jag är van med ett matkonto på 2000:- i månaden och han vid ett på 5000:-. Han säger att "han har inga pengar", och går iväg och spelar upp en massa samtidigt som jag som tjänar betydligt sämre betalar av det sista på skulden till hans föräldrar.... Lusblack?? Japp!! Betalt mina skulder?? Japp!! Trodde det räckte med att jag har barnvakt då han är hemma eftersom det är jobbigt att hämta småbarn på skolan, men det var nog mer än så. Jag är ingen rik arvtagerska men van att klara mig själv. Älskar honom men man kan inte dra allt åt ett håll och är man två som delar på allt så får man ta det onda med det goda och det gäller båda parter...

Äntligen klart....

....helgen blev lätt hektisk men löste sig ändå.... Tidig lördagsmorgon så satte det igång. En snabb sväng till affären för den sista panikhandlingen och sen iväg dit där allt sen skulle ske. En annan inkallad granne som support fick följa med. Två byttor sallad till 50 personer gick snabbare än förväntat att sno ihop, jag har blivit riktigt duktig på att hantera kniven....eller i detta fall den stackars lilla tandpetaren som husägaren hade...och jag trodde vi låg bra till tidsmässigt. Sen skulle det ordnas med hela uppdukningen och allt, där stöp vi. Tog längre tid än beräknat att montera champagneglas och bygga i ordning så allt skulle vara fint. Med andan i halsen kunde vi sent om sider kasta oss hemåt för en snabb dusch, och sen blev jag även blixtinkallad som frisör....inte för att man hade tid eller så men vad gör man inte... På med rena kläder och iväg igen. En timme innan vigseln så hade jag petat ihop den sista av bålskålarna och hann nästan andas ut lite. Sen måste man ju se till att alla får en välkomstdrink och att allt mingel funkade som det skulle. En kort paus just under ceremonin så pass att man hann tork tårarna sen blev det att ordna med champagne så vi kunde skåla. Sen skulle ju bara maten fram.... Självgrillning var ett bra drag och vi löste det mesta med bravur. Efter att sista tuggan var svald så var det undan med maten och ut med kaffet istället... Gick ganska runt i huvudet med en hel del att hålla koll på så nåt kaffe och tårta hann jag inte ens med, måste ju hela tiden fylla på och se till att alla fick det som önskades samt att plocka undan allt skräp som hamnade lite varstans. Tur att man är van att plocka och gör det av bara farten och att vi var flera som hjälptes åt. Sedan började dansen med en liten annorlunda brudvals, men det funkade det med. Allsång och inkallade sångare gjorde inte saken sämre. Barnen tröttnade efterhand och en stor soffa tillsammans med en gigantisk platt-tv med barnprogram löste det problemet. Vi vuxna var med ett tag till men åldern tar ut sin rätt så även vi fick inse att det var dags att sova ett par timmar. Dagen efter var det storröjning. Lyckades montera ner tältet trots att vi bara var fyra personer, vi var sju då vi satte upp det. När vi lämnade slagfältet så hade vi sopat igen spåren så pass väl efter oss att det enda som syntes var en lätt ärrad gräsmatta. Fruktansvärt trevligt men samtidigt tur att man inte är på bröllop så ofta...

Sömnproblem....

Fy vad hemskt med mardrömmar... När man vaknar mitt i natten och inte vet riktigt om det är verklighet eller bara en dröm... Somnar om och fortsätter att drömma samma sak och sedan ha känslan med sig när man vaknar, och det vill inte riktigt släppa... Är jag lite irriterad och lättstött idag så vet jag ju iaf vad det beror på....och att drömma om galna mördare hade förmodligen varit trevligare än min dröm...:(

Sista rycket....

Igår var det montering av det stora "partytältet"...snarare ett mindre hus kändes det som. På fredag blir det att fixa lite med bord och stolar och en del praktiska saker, marinera kött kanske..:)..och på lördag blir det bålblandning och salladstillverkning. Tycker det känns bra att få hjälpa till eftersom jag aldrig kommer hamna där själv, det finns ju ett talesätt "always a bridesmaid never a bride" och det stämmer nog. Däremellan ska man hinna jobba lite också, men det löser sig det med. Lillan är eld och lågor över att få gå på bröllop och får hjälpa till en del också, men hon är ju stor nu. Skolan fungerar bra så än finns inget att klaga på. Getingsticket jag fick i förra veckan vill inte bli riktigt bra utan är fortfarande svullet och kliar..:(... Jag vill ut i skogen och plocka svamp.....

Mycket nu....

Slut på semestern och ledigheten, fast å andra sidan har jag massor med semester kvar som jag måste ta ut i år och en massa föräldradagar på lillan. Hon har nu börjat "för ettan" och tycker det är jättespännande. Nackdelen är att våra lediga dagar mitt i veckan har försvunnit så nu är det bara varannan helg som man har chans att sova ut. Sonen har åkt tillbaka till norr, men jag hoppas han kommer ner snart igen. Dom blir fort stora...
Nästa helg blir det kalas när "lilla grannen" ska gifta sig. En hel del bestyr innan dess och allt ska funka. Förra helgen så var hon och jag ute och bar träd...eller..ja stockar då.. Hennes äldste son fällde tre stora tallar och kapade upp dom i lämpliga bitar som ska fungera som bordsben och som ben till sittbänkarna, och hon och jag släpade ris och bar stockar. Efter den dagen behöver man inte fundera på att gå på gym på minst ett halvår. Brudens mor och även bror med respektive kommer att inhysas uppe hos oss, kommer nog bli bra. Trevligaste är att hon har en stor jycke som man kan passa på att låna lite.:)
Igår åkte jag på ett getingstick. Fy vad det gjorde ont, har fortfarande ont och är röd och svullen. Inte kul alls...:(

En ny dag....

Äntligen känns det som att man är hel igen.... Inte för att jag blivit nåt klokare eller vet hur han vill att/om vi ska gå vidare från det här.... Men att ha honom hemma igen gör att nu kan jag njuta av ledigheten och ungarna igen...och kanske våga hoppas på nåt bra....
Idag blir det att shoppa tårtmaterial eftersom sonen fyller år i morgon. Lite jobbigt att ha honom på så långt håll i vanliga fall men har tur så länge han har tid att hälsa på morsan ibland....

Idag.....

...fick jag iaf första livstecknet på ett par dar... Vill tolka det positivt men vet inte hur han tänker... Ont i magen som f**n... Hoppas det inte blir negativa nyheter när han kommer hem i morgon... Har hunnit tänka en hel del och jag tror den devis jag lever efter i grunden är ganska klok, det man inte vill att andra ska göra emot en själv ska man inte göra mot andra... Ibland när man sitter ute på nätet så dyker hans bild upp på chatten och då får man det lilla hugget i hjärtat... Saknar honom så det gör ont....

Brukar det inte vara så...

.... Frun/kvinnan i huset passar barnen och sköter om hemmet medans mannen kör sitt eget race. Jag tillhör kanske den gamla stammen men jag har inget emot det. Jobbar ju bara 75% och tycker det är helt ok att jag då tar den större delen av hemarbetet. Ordnar barnvakt då jag behöver och lastar inte över mitt ansvar som förälder på någon, fast jag behöver hjälp ibland. Livet som singelmorsa är inte lätt att kombinera med ett skiftarbete. Fast just nu är det aningens jobbigt med tystnaden, tre dagar utan ett ljud, så länge har vi aldrig varit utan kontakt på tre år. Löser tystnad nåt eller är det kanske inte så att man måste prata om saker om man ska kunna lösa problemen?

Telefon?!?!?

Kastar snart bort mobilen för att undvika att höra av mig till Råskinn... Han ville inte att jag skulle höra av mig på ett tag men det är så förbannat svårt.. Ju längre det går utan jag hör nåt från honom ju längre känns det som att han glider bort... Borde vara glad och lycklig för att ha barnen här, och det är jag, men en bit av mig saknas.....

Aningens....

....ensamt.... Sonen har äntligen kommit ner och det känns väldigt bra. Däremot har jag inte hört från Råskinn på ett par dar.... Vet inte riktigt hur jag ska tolka det heller... Vet att det bara är att vänta och se, men det är det som är det svåra, att det bara blir tyst.....

Äntligen....

Äntligen har han plockat bort henne som vän. En sten har lyfts från mitt hjärta och det känns lite bättre. Däremot vill han inte höra ifrån mig på ett tag. Får väl ge honom lite tid och se om han tror vi kan ha en framtid. Förhoppningsvis behöver det inte komma fram mer såna här saker för det tror jag inte vi skulle klara av. Har redan varit en hel del för mycket men med lite tur kanske vi kan hinna landa denna gång och försöka få rätsida på allt...

Höststorm.

En långpromenad genom skogen i jakt på lite fisk och svamp med lillan i släptåg. Skönt att komma ut lite men nån jaktlycka kan man inte skryta om. Bara att komma iväg ut till en liten sjö i full storm kändes bra. Mycket storm runt mitt liv just nu och det känns lätt att tappa fotfästet. Har tänkt en hel del och iaf kommit underfund med att om jag ska vara i ett förhållande så ska även jag få ställa krav och inte bara den andre. Ett förhållande handlar om att gå medelvägar och inte bara få sin vilja igenom av ren tjurskallighet. Att uppskatta det man har och kanske ge lite credit för det. Att bara rätta sig efter nån annan funkar inte om man inte får nåt tillbaka.

Urvriden.

Känns som man fått 250 varv i torktumlaren. Jag brukade ha massor med planer men alla gick i stöpet. Jag ville både förlova mig och gifta mig, men dom planerna gick i kras eftersom han absolut inte ville det. Men jag accepterade det och tänkte att det blir nog bra ändå. Vi flyttade ner hit och båda började nya jobb, men jag tänkte att det löser sig nog med. Det jobbiga är att han är borta varannan vecka så det blir inte mycket till gemensamt liv, sen så pratar han gärna om sin andra familj, den har har på båten. Jag blir lämnad ensam en stor del av tiden och då behöver jag verkligen få veta att jag är minst lika bra som dom. Sen har jag extremt dåligt självförtroende men det bottnar sig i att både min sons pappa och min dotters pappa har haft affärer bakom ryggen på mig, och sonens pappa hade dessutom sin på jobbet, när han påstod för mig att han arbetade. Jag satt hemma med lillen och han var ute med sin arbetskamrat. Är det konstigt att man blir svartsjuk och ser parallellerna med vad man redan gått igenom.... Jag hoppades bara få bli lycklig, jag älskar honom fortfarande och har gett upp mycket för honom men det verkar inte vara ömsesidigt eftersom han inte vill ge upp nåt. Jag klagar inte på att han är en lat slarver eller nåt annat han gör, och har inte bett honom sluta med sina hobbies eller nåt, bara den lilla saken och det kunde han inte göra för mig..... Inte konstigt att man blir förkrossad när jag bara ville att vi skulle få vara lyckliga tillsammans..

Tillit...

Han förstår fortfarande inte att jag inte vill att han ska vara "vän" med henne och undrar varför jag inte litar på honom...hm... Efter att det första uppdagades så trodde jag att vi skulle reda ut saker så att tilliten så småningom kunde komma tillbaka, istället träffar han henne återigen på båten men säger inget till mig. När han fortsätter på samma sätt så blir det bara svårare att lita på honom. Det var problemet. Han tycker själv att hon är som vilken av hans manliga vänner som helst, men skillnaden ligger faktiskt i att hon är inte man.... Anledningarna till varför jag aldrig kommer acceptera att dom är vänner: 1. De har delat säng, nåt man inte gör med nån annan än sin partner och definitivt inte med nån av motsatt kön. 2. Han träffar henne igen utan att säga nåt till mig. 3. Hon kallar mig för lögnare och han föredrar att lita på henne fast jag bevisat för honom att jag talat sanning... Överreagera?? Nä det tycker jag inte. Jag har stått ut med att hans ex terroriserat oss på nätterna men bad honom aldrig säga upp deras bekantskap. Tror de flesta kvinnor skulle reagera som mig i samma situation. Valet om vårt förhållande var ändå hans och han föredrog att fortsätta vara hennes vän, vilket innebär att jag tror det hänt betydligt mer än vad han säger eftersom han kastar bort vårt förhållande till förmån för henne... Som lök på laxen blev han uppringd och fick gå ut en dag tidigare, ännu en dag med chans att det ska bli samma som sist och jag får inget veta då heller... När han skulle åka så fick han inte igång bilen. Jag fixade skjuts till honom, fick man ett tack eller..??... Nä inte ens det var det tydligen värt.

Svarta får...??....

Efter en ordentlig utskällning när jag "ska ge faan i att förfölja mina kompisar" så undrar jag vad som hänt. Frågar om han träffat sin lilla flicksnärta men han nekar i sten för de har "ingen kontakt"...men han påstår ändå att jag ljuger när jag säger att jag inte pratat med henne sen hon behagade höra av sig....men jag ljuger... Efter mycket om och men så kommer det fram att hon varit på båten under veckan.... Tog nästan en vecka innan jag fick veta det men "dom har ingen kontakt".... Enda jag bad honom om efter att jag fick reda på att han delat säng med henne, mer lämpad för hans son, var att han skulle berätta saker för mig... Men han har "inte ljugit, bara undvikit att berätta det"... Vad är skillnaden?? Han har träffat henne på båten, samt haft tid att prata en hel del med henne, och han tror mer på vad hon säger än vad han tror på mig.... Fel ute eller...??..... Jag har sagt upp kontakten med folk jag känt i över 20 år men han vägrar säga upp kontakten med en kvinna han känt i 1 år, trots att jag har bett honom om det.. Alla gör vi val i livet och om han hellre vill vara vän med ett fruntimmer(kanske är att ta i eftersom hon knappt är myndig), så får han vara det och bo med henne eller nåt sånt. Jag tänker inte bo med en man som sätter småflickor man känt i ett år före sitt eget förhållande.

Nä.....

Man tar väl ändå sin partners parti eller?? Jag är iaf så dum i huvudet att jag sätter honom före mina manliga vänner, lite surt att få veta att en speciell kvinna betyder mer än vad jag gör...att jag inte får vara irriterad eller förbannad på henne eftersom han anser att de är så bra vänner...vilket får mig att känna som att det var mer än vad han påstår. För gammal för sånt och om nån väljer att sätta andra före mig så kan dom göra det på egen hand. Jag tänker inte leva i ett förhållande där jag hamnar på en andra placering.

Semester??

Lite ovant... Jag tillhör den skara människor som alltid brukar jobba, inte vara ledig en längre period och dessutom få betalt för det. Känns riktigt skumt nu med min allra första semesterdag. Tur att jag bara tog två veckor eftersom det annars finns risk att jag blir galen om jag inte får jobba.... Planer???..Nä, inga fasta...enda jag har bokat in är att jag måste plocka mer bär eftersom att lillan redan sopat i sig en flaska rödvinbärssaft, samt att jag försöker övertala sonen att komma ner en sväng.. I övrigt ska jag bara försöka koppla av efter en hektisk arbetshelg där jag förutom mitt ordinarie jobb även fick återuppleva gamla minnen av att springa runt och bära tallrikar och hålla gästerna nöjda, tur man har lite koll iaf. En soldans står på schemat idag eftersom det är +18 men grått....och det måste ju vara sol på semestern.:)

Efter regn...

...kommer solsken... Hoppas jag iaf. Igår tog vi en tjejkväll, jag, en väninna och lillan åt glass, drack cola och de vuxna fick även några kalla öl. Man behöver sånt ibland. Jag har verkligen varit på bristningsgränsen den sista tiden. Stress på jobbet gör att jag mer eller mindre bara vill klättra upp på närmsta bergstopp och skrika åt alla att bara lämna mig ifred... Skönt att få vara ensam ibland när man är van vid det men saknar ändå Råskinn, är inte nåt större fan av att han jobbar borta men å andra sidan skulle det inte funka om vi bodde tillsammans och träffades varje dag...två egensinniga typer... Nåja, finns hopp om livet och om ett par dagar kommer han hem igen....och snart får jag gå på semester.. :)

Hur.....

Dagen började riktigt ok och blev bara bättre. Att äntligen få ta en tur på Råskinns skuta var fruktansvärt roligt, bara att få se minen på lillan gjorde det hela klart minnesvärt. Att folk älskar att trängas och stå i kö var väl nackdelen, men vi lyckades överleva även det.... Har så många känslor nu och det känns allt annat än enkelt. Vet inte hur många gånger jag förklarat för honom allt som hänt, men själv inte fått någon förklaring till hans handlande.... Att dagen som började så bra slutade med diskussion om saker vi aldrig mer skulle prata om gör ont. Kommer vi nånsin kunna lägga allt bakom oss eller kommer det att slå in en kil emellan oss som aldrig går att ta bort?? Det är viktigt att prata i ett förhållande, men hur får man någon att prata som tiger som muren? Jag vill verkligen att vi ska kunna lösa det här på nåt sätt men vet bara inte hur....

Hit och dit...

Det är nog så ibland i de flesta förhållanden, men många ignorerar det eller sopar det under mattan och fortsätter i samma lunk... Det är skakigt som f**n ibland och man får kämpa värre än på rodeo för att hålla sig kvar. Två starka viljor kan ha svårt att komma överens alla gånger och då händer det att känslorna svallar högt. Att en är optimist och en är pessimist kanske gör att man kompletterar varann. Bättre med svallande känslor än inga alls för det bevisar ju bara att man är mänsklig och att det betyder nåt. Att man lyckas lösa saker gemensamt på ett plan som fungerar för båda gör att man växer sig starkare.

Solsken..??

Det skrämmer verkligen skiten ur mig kan jag erkänna... Att lita på att det inte kommer hända igen, och om det händer att jag då inte behöver vänta så länge innan jag får veta något. I ett förhållande så är det viktigt att både respektera och lita på varann och om det fått sig en törn så kan det ta tid att bygga upp igen... Jag är svartsjuk av mig, men det är ju ingen nyhet. Men att få höra att man "raggar" när man går och handlar mjölk, då är det lite fel... Jag har suttit ensam här hemma så länge och inte gjort nåt, men ändå fått höra att jag gjort både det ena och det andra. Då blir man lite ledsen att partnern har så lite tilltro till en och inte litar på de känslor man förklarar och som är sanna. Tillslut slutar man prata med varann eftersom det enda man får höra är att man ljuger, när man i själva verket förklarat till punkt och pricka allt man gjort, just för att partnern ska kunna lita på en och inte må dåligt av att vara borta. Att prata med varandra, att lyssna och visa känslor är A och O, att visa hänsyn och att se varann. Förhållanden kräver arbete och är inget som bara flyter på....

Smärta

När drömmarna kastas i golvet som en kristallskål och allt hopp går upp i lågor. När förtroende stampas på likt en glödande cigarettfimp. När djävulen dansar samba på kullerstensklädda gator och Amor sitter bakfull vid ett vägsjäl. När ungmön ler så tappar männen vett och sans, på ett ögonblick gör de allt för att få sola i hennes glans. Borta är tanken på hem och på familj, för att få vara intill henne är det som de alla vill. Dra högsta vinsten och ligg i hennes famn men när du åter är hemma viska då ej hennes namn. Frun blir rabiat och livet en misär, fast att få vara henne nära är allt vad du begär. Priset kan verka högt men alla får välja själva, en natt i hennes armar eller för evigt i mörkret dväljas. Även om du backar nu så kommer hon igen, en annan natt, en annan ungmö och vad ska hända sen....

Klart man är det svarta fåret....

Har hänt väldigt mycket just nu.... Till att börja med så skapade jag en anonymblogg för att kunna använda som min dagbok, eftersom jag skriver mycket. Eftersom det inte accepterades fullt ut så tog jag bort den och det är därför många av mina tankar och känslor hamnar här. Jag måste få utlopp för dem nånstans. Det största abret är väl midsommarhelgen..... Det började med att jag satt och pratade med en vän som också skulle sitta ensam på midsommar, och hur kul är det på en skala?!? Eftersom jag känt honom i flera år och han även är en vän till Råskinn så tänkte jag inte så mycket på det. Jag har aldrig känt mig "hotad" av honom, dvs han har aldrig stött på mig eller gett några inviter eller visat ett otillbörligt intresse, så jag har sett honom som en ren kompis. That´s it. Hur som haver så konstaterade vi att ingen av oss varit på Skansen de senaste 20 åren och eftersom att lillan var hos mig så lät det ju som en kul idé att fira midsommar där. Absolut!! Jag har egentligen inte varit i stan nåt och gått på alla ställen och sett allt jag vill men Skansen kändes som en bra början. Sen visade det sig att han hade en överraskning. Han hade bokat ett hotell, eftersom han inte ville vara hemma när hans granne hade fest, så vi kunde stanna tills dagen efter och även då hinna med en del, vi har delat stuga så många gånger att för mig kändes det inte som nån större skillnad. Efter en heldag på Skansen som var riktigt kul så bestämde vi oss för att gå och käka och på väg därifrån så fick jag en puss. Inget "10 minuter stirra djupt i ögonen", inget "magic moment" med raketer, utan helt enkelt en puss. Mer var det inte. Efter middag och en pilsner så visade det sig att det var ett dubbelrum. Att dra isär sängarna var inte alltför svårt och att dela säng med lillan är jag van vid sen tidigare. Efter en inte alltför tidig morgon och hotellfrukost så blev det Junibacken. Förmodligen extremt kul för ungarna men inget ställe jag skulle orka med många gånger till. Sen hemfärd till Rimbo med ett quick stop på Konsum för att han måste köpa cigg...och köpte även en bukett rosor som uppskattning eftersom han tyckte det varit en trevlig helg. Dum som jag var så satte jag buketten på bordet då jag kom hem, tänkte inte alls på hur det kunde tolkas. Jag har alltid varit rak och ärlig mot min pojkvän. Tyvärr så mottogs det inte på det sätt jag trodde utan det blev lite sådär... Det värsta i kråksången är att efter mycket om och men då han fortfarande säger att jag ljuger om vem jag fått blommorna ifrån, eftersom han inte vill tro på mig, så kommer det fram att han delat säng med en 16 år yngre tjej på båten... Nåt han inte sagt till mig på fem månader men anser att han inte ljuger eftersom han "bara" undanhöll sanningen. Han träffade henne redan ifjol... Sängarna på båten är inte av "king size" typ utan ca 70 cm breda....... Han säger att det inte hänt nåt och jag vill så gärna tro honom. Ändå så är det jag som gör fel?? Jag kan inte påstå att jag gjort nåt fel som haft min dotter i samma säng och inte gjort nåt jag inte ska, eller låtit en man komma så pass nära mig som att dela en juniorsäng en hel natt och tycka det är ok att inte berätta för min partner. Att en annan av hans polare försökte stöta på mig och då fick träffa mitt vänstra knä berättade jag, en annan av han polare ville ha en helg med mig i Grisslehamn, det berättade jag också (och jag avböjde). Med facit i hand förstår även jag att det var fel att ha en helg i stan, men jag trodde inte han skulle reagera som han gjorde eftersom vi umgåtts så mycket och det aldrig hänt nåt eller ens funnits ett spår. Hade det gjort det så hade jag ju inte gjort det. Däremot så har jag inte mörkat och undvikit att berätta sanningen...så jag är det svarta fåret...

"Det som göms i snö..."

... eller "det man inte vet mår man inte dåligt av".... I mina ögon en snyggare omskrivning på en lögn. Vissa tycker att det inte är att ljuga bara för att man undanhåller sanningen, jag tycker det. Precis lika illa att inte säga som det är! Förr eller senare kommer allt fram och att då få veta att sanningen varit dold runt ett år eller så gör ju inte saker lättare. Vad ska hända nästa gång som man inte får veta? Om man inte kan berätta hur det ligger till utan tror att man skonar motparten genom att vara tyst så är det lika hemskt som en lögn...

Den vackra staden....

Äntligen har man gjort det!! En hel dag i ett sommarsoligt och varmt Stockholm. Att infödingarna har en stark förkärlek till sin by har jag tidigare haft lite svårt att förstå. Kommunala färdmedel har man lärt sig att bemästra och med en bussremsa i näven kommer man långt. Goda vänner erbjöd mig att få se mer av byn och det var det väl värt! Start från hembyn och femtielva byten senare så befann man sig på rätt plats. Apostlahästarn förde mig genom den myllrande folkmassan bland turistflockar och trånga gränder. Stopp vid några av de små vattenhålen lade bara ytterligare en guldkant runt dagen. Se ställen man inte varit på de senaste 20 åren var riktigt trevligt, även fast jag tror Djurgårdsfärjan var sig lik. Spårvagnen däremot var ett lite annorlunda inslag men även det ack så trevligt. Denna resa kommer nog att göras om ett antal gånger till i sommar då denna stad äntligen visat sig från sin vackra sida och väckt ett intresse hos mig att vistas mer i hennes närhet.

Fisk eller mittemellan..

Men vad trött man kan bli... Det går hit, det går dit och sen går det runt en jäkla lång bit... Sitter och planerar att ta mig upp att hämta lillan innan midsommar. Buss eller tåg?... Tåg är bökigast, några timmars väntetid och en hög med byten... Buss är det lättaste eftersom den går direkt...men så tidigt att alla jobbar och den nedrans busshållplatsen jag ska till ligger på andra sidan stan motför där bussen härifrån stannar...*suck*... Med lite tur kanske man kan muta grannsonen...

Nyskållad

En hel helg ledigt som bara handlat om att göra så lite som möjligt. Härligt.... Suttit i solen så skinnet har tagit färg som nyskållad gris och vattenslangen åkte fram för att förhindra svårare brännskador. Gårdagen följde jag med lilla grannen som moraliskt stöd då hon skulle köra sin son till stan, lite kul att man själv känner igen en del ställen. Mindre roligt när hon ringde klockan två på natten och vi åkte in och hämtade honom igen... Nu ikväll har vi gått en promenad runt sjön med hunden så hon fick en chans att bada lite, underbart vackert där uppe och ska försöka komma ut i skogen lite mer. Morgondagen bjuder åter på jobb och eftersom det är "röd dag" så får man väl fixa en tårta eller nåt kul....

Njuttid.

Idag är en alldeles superbra "Nalle Puh dag". Solen skiner och termometern börjar dra sig mot 20 strecket tidigt på morgonen. Fåglarna sjunger och kaffet smakar bra. Tror min nyfunna inre styrka samt att det föll ut till min fördel har ett finger med i spelet. Inget planerat förutom en promenad med grannen och lilla vovven på eftermiddagen. På kursen i förra veckan där vi lärde oss självförsvar fick vi även en dos mindfullness. Man ska leva i nuet och inte i det förgångna eller i framtiden. Det heter dåtid, njuttid och framtid. Numera ska jag leva i "njuttiden".:)

Strandtankar....

Nån gång måste man bestämma sig för vad man vill... Man kan inte bara gå runt och vela än hit än dit. Man kan inte äta kakan och ha den kvar. Då får man tänka efter lite om kakan var så god att man vill ha den kvar eller om man ska kasta den i sopen.... Jag gillar kakor.:)

Det går framåt......

Solen skiner och tomatplantorna frodas. En bra dag igår och så även idag, även om det framåt kvällen blir att jobba lite. Morgondagen innebär kompledigt men även den dag då Råskinn kliver på båten igen. Lillan skall åka upp till sin pappa så det kommer bli lite ensamt, men som tur är så har "lilla grannen" lovat att ta hand om mig.:) Planer hela helgen som även innefattar att hon ska vara chaffis till yngste sonen, kul att få se lite av stan också och inte bara sitta hemma, som i längden kan vara lite tråkigt. Ska se om man kan gå ut och jobba lite extra när man inte behöver barnvakt till liten också.... Ser ganska ljust ut ändå och just nu är jag lycklig ett tag igen. Håller tummarna att den lilla ljusstrimman skall växa till ett solsken.

Solsken

Idag verkar det bli en sån dag som är ganska ok... Att ha jobbat hela helgen kan nog vara en bidragande orsak men även de senaste dagarna har inte varit allt för hemska. Solsken och värme värmer både inne och ute så det kan vara nåt sånt jag behöver. Kanske det finns hopp även för mig. Jag kan inte ändra på allt, och en del saker är kanske omöjliga att förändra. Att jag accepterar saker betyder inte samma som att jag gillar det. Spotta i nävarna och ta nya tag, kanske även om det bara är ett litet kanske, kommer även jag bli lycklig en dag. "Världen är full av lidande men även av dom som överlever lidandet." Helen Keller

Kärlek och hat

Dom säger att för att kunna älska andra så ska man först älska sig själv... Jag har lättare att älska andra än mig. Just nu är jag bara förbannad på mig själv och vilket lättövertalat våp jag är. Gör om samma sak gång efter annan även fast jag vet att den enda som mår dåligt av det är jag. Jag ska sluta hoppas och tro och i stället lära mig att inse fakta. "Fool me once, shame on you. Fool me twice, shame on me...." Alla vill inte det som är bäst för andra, en del vill bara ha åt sig själva utan hänsyn till hur det tar. Det gör ont ont ont....men jag kanske lär mig nån gång...

Städat...

Städat bland "vänner" på ansiktsboken. Inte utan att man blir en aningens besviken på vissa som man trott vara riktiga vänner. Så fort man sätter statusen "singel" så är det tydligen jaktsäsong. Erbjudanden om att "träffas", fast inte alltid i så fina ordalag gör mig riktigt förb***ad och det accepterar jag inte. Nä fy sjutton. Mina vänner ska vara mina vänner och inget annat. Jag är mitt uppe i en situation som är tillräckligt jobbig ändå och det hade varit trevligare med stöd än diverse erbjudanden som bara retar gallfeber på mig. Bara för att jag inte vill vara singel så innebär det inte att jag tänker kasta mig ut och börja dejta när jag fortfarande har en strimma av hopp.

Vandrar mellan väggar..

En dag ledigt mitt i allt...sen är det kurser och jobb in till nästa vecka. Stormen sliter i trädkronorna utanför så man håller sig nog inne trots solskenet. Städning står på schemat, nåt jag inte riktigt varken orkat eller hunnit med på ett tag. Ledig dag=städning annars finns det nog viss risk att lghten gror ihop alldeles....men det ska jag råda bot på!

På det hela....

....så känner man sig ändå ganska ensam och övergiven....

Sen då??

Helgen blev inte riktigt vad jag planerat men vi hade iaf trevligt. Kändes skönt att komma hemifrån och inte behöva sitta ensam i solen. Jag känner mig lite starkare i mig själv och det tror jag att jag behöver just nu. Tycker inte om att vara singel och hoppas ändå att det kommer att ändras och jag får som jag vill....trots att jag ännu är osäker på allt... Jag liksom bara hänger med på ett hörn och väntar och ser vad som händer och sen har jag ingen aning om jag kan påverka det eller inte. Ser fram emot nästa helg trots att den innehåller jobb (hade hellre varit ledig) men då behöver jag inte vara ensam hemma på ett tag så kanske det kommer lite solsken.

Ibland kommer ett ljus!!

...som känns bra!.. Helgen kommer jag att tillbringa hos goda vänner på landet så jag behöver inte sitta ensam hemma igen.:) Få komma bort lite och ut i skogen är nog det jag behöver nu... Lite solsken, kanske en bastu och lite trevlig matlagning. Att det från början är Råskinns vänner men att jag är lika välkommen utan honom känns bra. Jag verkar ha acklimatiserat mig till södern och har vänner även här. Intressant skall det dock bli att nyttja de lokala transporterna. Det är inte som i norrland utan här är det krångel med olika zoner och län och färger på fordonen....tur att de fortfarande framförs av en levande person som förmodligen kommer få hjälpa mig och liten tillrätta.:)