Han förstår fortfarande inte att jag inte vill att han ska vara "vän" med henne och undrar varför jag inte litar på honom...hm... Efter att det första uppdagades så trodde jag att vi skulle reda ut saker så att tilliten så småningom kunde komma tillbaka, istället träffar han henne återigen på båten men säger inget till mig. När han fortsätter på samma sätt så blir det bara svårare att lita på honom. Det var problemet. Han tycker själv att hon är som vilken av hans manliga vänner som helst, men skillnaden ligger faktiskt i att hon är inte man.... Anledningarna till varför jag aldrig kommer acceptera att dom är vänner: 1. De har delat säng, nåt man inte gör med nån annan än sin partner och definitivt inte med nån av motsatt kön. 2. Han träffar henne igen utan att säga nåt till mig. 3. Hon kallar mig för lögnare och han föredrar att lita på henne fast jag bevisat för honom att jag talat sanning... Överreagera?? Nä det tycker jag inte. Jag har stått ut med att hans ex terroriserat oss på nätterna men bad honom aldrig säga upp deras bekantskap. Tror de flesta kvinnor skulle reagera som mig i samma situation. Valet om vårt förhållande var ändå hans och han föredrog att fortsätta vara hennes vän, vilket innebär att jag tror det hänt betydligt mer än vad han säger eftersom han kastar bort vårt förhållande till förmån för henne... Som lök på laxen blev han uppringd och fick gå ut en dag tidigare, ännu en dag med chans att det ska bli samma som sist och jag får inget veta då heller... När han skulle åka så fick han inte igång bilen. Jag fixade skjuts till honom, fick man ett tack eller..??... Nä inte ens det var det tydligen värt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar