...endast nattpersonalen är vaken. Såhär i juletider så vill de flesta vara hemma och lediga, vilket medför en ypperlig möjlighet för oss vikarier att roffa åt oss timmar med storhelgstillägg. Lillan är hos pappa i norrland och firar jul med släkten. Gubben är på båten och sliter mellan vågtopparna. Vad gör då jag?? Jo säger självklart till chefen att jag kan jobba så mycket det behövs eftersom det bara är katten som sitter och väntar på mig.... Det har resulterat i två extra nattpass och lagom till 10-kaffet idag så fick jag förfrågan om att jobba ännu en natt. Som alltid när Råskinn går på båten så ligger jag sömnlös de två första nätterna så att jobba känns självklart. Först ett 5-timmars pass på förmiddagen, hem och sova lite och sedan 10 timmar till. Att jobba 15 av 24 timmar blir lite tufft men samtidigt skönt att klara en sån bedrift. Nyårshelgen är vi ju lediga så då kan man slappa med gott samvete.
Bara för att jag skulle lägga in bilder på de fantastiska kanelbullarna jag och lillan bakat idag så funkar det självklart inte att ladda upp foton.... Tyyyypiskt som lillan brukar säga. Vi har iaf bakat en del men så tog ju kanelen slut...så det blev lite vaniljbullar också...och sen tog vaniljen slut så det blir varken chokladbollar eller skurna chokladkakor idag. De får vänta tills nån dag då jag handlat. Ett pepparkakshus har vi också hunnit bygga samt att baka lite pepparkakor. Juldoften står högt i tak. En del av tomtarna har fått flytta in och även den sedvanliga "dass-tomten" är på plats. Röda julgardinerna uppe och stearinljusen lågar vackert. Enda som är kvar idag är att städa på lite så det är snyggt när Råskinn kommer hem från havet i morgonkväll. Lillan berättade att hon var en prinsessa och jag en städtant, så jag kanske städar och plockar en aning för mycket.
Katten har fått en konkurrent. En jättefin långhårig sak som inte verkar ha riktig koll på vart han bor. Sitter allt som oftast utanför vår dörr och piper och försöker smita in så fort man öppnar. Häromdagen satt vår kisse en halvmeter innanför dörren då jag öppnade så det blev vild kattjakt med skrikande katter i hela kvarteret. I går satt den andra katten åter utanför vår dörr (idiot), men då jag öppnade och han stack in huvudet så vände han och sprang iväg som om han hade eld i baken... Lite nytta av vår misse att köra bort ovälkomna gäster.
Snart är det nästan lagligt att plocka fram röda gardiner och ljusstakar i varje fönster. Jag brukar ha ett ljusnät ute på balkongen så det lyser upp lite i mörkret. Problemet varje år är att man säger "jag lägger den där så vet jag vart den är". Det är som en magisk ramsa och saker försvinner spårlöst. I somras var jag ju duktig och städade igenom hela förrådet. Det gick riktigt bra och jag lyckades samla alla julkartonger på ett och samma ställe. Trots det så klättrar man runt utan skyddsnät och flyttar kartonger som väger runt ett halvt ton, bara för att man inte kan hitta den lilla förtretliga påsen med ljusnätet, som man vet att man lade i "den" kartongen. I år ska jag nog göra en höst/vår kartong där man kan ha sånt som man behöver innan man samlar tomtearmen. Råskinn är ute på böljan och jag har tråkigt vilket innebär att jag städar för att inte sitta sysslolös. Har strukit julgardinerna och laddat allt inför nästa helg då det ska upp så nu ska jag bara hitta på nåt att fördriva veckan med. Lätt uttråkad och en aning stressad. Långpromenad i snöfallet kanske kan få rätsida på saker.
Antar att det finns fler än jag som minns de gamla klippdockorna. När mormors veckotidning anlände så var man snabbt framme för att se om det kommit några nya kläder till den dockan som följde med förra veckans nummer. Man klistrade allt på papper för att sedan omsorgsfullt klippa ut de små figurerna. Hade man riktig tur så kunde man få en köpt klippdocka. De var lite finare och höll längre än de av tidningspapper. Man samlade allt från kungafamiljer till skådespelare. Häromdagen plockade jag fram min samling och gav till lillan. Först tittade hon jättekonstigt på mej och undrade om man verkligen lekte med sånt när jag var liten. Sedan tog barnet i henne överhanden och hon hade riktigt roligt med dem. En som snabbt blev favorit var Lill-Babs, förmodligen för att det fanns så mycket kläder till den dockan. Nu ska ungarna ha mobiltelefoner, digitalkameror och datorer för att bli glada. När jag var liten så blev man lycklig för en sida i en veckotidning.
Oj oj... Har gått ner ännu mer utan att egentligen göra nåt. Känns bra förutom att kläderna inte sitter riktigt som de gjorde förr. Man börjar fundera hur mycket man har att ta av, men lite till kan inte skada. Man blir lite blind eftersom man lever med sig själv varje dag men när de man inte träffat på ett tag märker skillnad så går man nog åt rätt håll. Verkar som att man hinner komma i form till nästa badsäsong även fast julfrossan kommer emellan....men 20-års formen får nog vänta ett tag till.:) Kanske får börja på "friskis"? Hur som helst så går vi ju mot kallare årstider och då är det väl bra att ha lite att hålla kylan på avstånd med. Inget fredagsmys här ikväll eftersom att både kvällen och helgen bjuder på jobb jobb och jobb. Med lite tur kanske vi hinner med en tur i svampskogen till veckan om man blir ledig.
Måste ju vara den kallare årstiden som gjort sitt intågande. Lillan gav en morgon upp ett lyckligt tjut "-Mamma!! Det snöar! Nu är det julafton!!!". Det var ju liksom inte riktigt så att man trodde på henne före innan man krupit ur sängen och såg det vita he**etet som lagt sig över hustaken. Som tur var så höll det inte i sig utan försvann lika snabbt som det kommit. Men det var ändå försent för mina stackars tomatplantor. Hade hoppats hinna med en skörd i år men Bore hann före. Att det nu är November, plusgrader och strålande sol gör att det hela känns aningen skevt. Augusti hade jag sagt om vi var i norr, men tydligen är det lite annorlunda här nere. Folk springer runt i sina nyinköpta dunjackor och jag kommer med en stickad kofta. Vi kanske är lite tåligare vi som kommer däruppifrån. Nja "vi" kanske är fel att säga eftersom jag tycker att jag fryser hela tiden.:) Träden har iaf varit så trevliga och dumpat alla sina löv på vår balkong, och det vill inte säga lite!! Ett halvmeter tjockt lager av lönnlöv har gjort balkongen till en utmärkt övervintringsplats för diverse småkryp. Det upptäckte jag när jag skulle vinterstäda där och det kryllade av en massa stora otäckingar...huuua... Svampen finns kvar i markerna och det skulle vara trevligt att hinna med ett par svängar till. Höstlov i skolorna så sonen har förärat oss med ett besök. Oturligt nog så lovade jag för länge sedan att jobba den här veckan. Känns lite surt men det får lösa sig ändå. Nu när vi har en ny bil så går det nog lättare att komma in till Uppsala och hämta honom när han vill komma ner. ...och i morse kokade Råskinn kaffe. Det var riktigt trevligt och nåt han gärna får göra om.:)
Förtvivlan är vad jag och övrig personal och anhöriga till våra boende känner. Socialstyrelsen har varit ner och satt spiken i kistan. Alla lås är nu borttagna, förutom de in till de enskilda rummen som de boende kan låsa själv. Alla är oroliga att det ska hända något och nu när det går mot kyligare tider så kommer det garanterat bli en del ihjälfrysningar i landet. Socialstyrelsen har klivit över huvudet på alla och fattat sina egna "bra" beslut utan insikt. Den tröst vi fått av ledningen är att vi inte kan klandra oss själva om olyckan varit framme och någon dränker sig i ån eftersom vi följer lagen. Sätter vi däremot upp ett larm så stänger dom ner hela stället. Sjukt samhälle!!! En kvinna ringde igår och grät i telefonen. Hon har hela tiden känt sig trygg i vetskapen att vi tar hand om hennes man, han är rymningsbenägen och brukar promenera iväg mitt i natten. Det har inte varit något problem eftersom vi haft kodlås, nu har vi inte ens ett vanligt lås utan dörrarna är vidöppna. Socialstyrelsens utredare tyckte att man kunde försöka avleda folk från att rymma genom att erbjuda kaffe. Vilket skämt! En aggressiv kille på 100 kg som vill ut stannar knappast på kaffe. Det kommer inte ta lång tid innan vi får läsa i tidningarna och dödsfall, bråk och olyckor pga dementa på rymmen. Men socialstyrelsen räknar nog med lite svinn. Den nya ättestupan är här.
En liten enhörning med vingar på beställning av lillan. Hon blev nöjd med resultatet, men inte jag....fast för att vara den första så kanske man inte ska vara så petig. Nu håller jag som mest på med nyckelringar. Ett litet lämpligt projekt så jag dessutom kan hålla rätt på alla olika nyckelknippor. Nycklarna hem, till grannen och till jobbet ser likadana ut så det kan bli en aning jobbigt ibland.
Fritid har jag väldigt lite av just nu. Jobbar mer än en vecka i sträck så nu får jag känna på hur Råskinn har det. Stackars granndottern sitter barnvakt om kvällarna och det är ju tur. Sonen har varit och LANat i helgen....när dom är en massa ungar som kopplar ihop datorerna och spelar mot varann flera dygn i sträck. Han var lite mör andra dygnet så jag tror inte han orkade med så mycket mer.
Just nu pågår vilda diskussioner här hemma med lillan och hennes kompis om vikten att städa efter sig när man lekt inne. Jag kanske är lite hård men dom städar efter sig på dagis utan problem så då tycker jag dom kan göra det hemma också....sen vankas pannkakslunch.:)
Nu när Råskinn varit hemma ett par dagar så har man hunnit med ett par svängar i skogen. Första dagen blev det två hinkar med svart trumpetsvamp och den andra dagen blev det två papperskassar, plus en kasse med lite blandade kantareller. Att man kan bli så lycklig att bara ströva i skogen och samla på sig massa gott som växer. Mormors gamla spetsgardiner har ännu en gång kommit till användning, då jag i fjol kläckte den underbara idén att om man lägger dem över en torkställning så fungerar det utmärkt att torka svamp på. Att vi har tre torkställningar gör mig inte precis ledsen i nuläget då en stor kartong står kvar på balkongen och väntar på att få torkas. Min största fasa just nu är att det ska bli så kallt att svampen inte vill vara med längre. I morse var det runt nollan ute och jag hoppas det inte blir värre då jag hoppas på ett par svängar till innan vintern sätter in på riktigt. Några lingon skulle inte heller vara fel men nu har det blivit massor med svamp i stället.
Lite kul handarbete... En hel bunt av dessa små kaniner har det blivit. Lillan har dem i alla regnbågens färger och de tar inte lång tid att göra. En enhörning fick hon också, men den blev inte alls lika snygg... Just nu har jag lite idé-torka men funderar på att göra kaktusar och blommor till lillans rum..
Nu är det återigen nedräkning tills Råskinn kliver av båten. Känns skönt. Vi får nog ta en gemensam födelsedagsfest framöver eftersom vi aldrig verkar lyckas sammanstråla då det beger sig. Har varit bra att haft hunden här, man känner sig inte så ensam då och det är ju ganska trevligt med hund. Att grannen hade med en flaska bra rött som tack för hjälpen gör ju inte saken sämre utan jag erbjöd mig att gärna sitta hundvakt igen.:)
Grannen var i lite behov av hundvakt, och eftersom dom varit schyssta och ställt upp för oss när inte bilen funkat så är det klart vi tar hand om lilla Polarn. Eller Bulan som lillan kallar henne. En liten söt knähund på 60 kg.... Vår katt var till en början mycket skeptisk eftersom den stora hunden brukar skälla på honom när de är ute. Mycket morrande och fräsande från liten katt. Efter en natts sömn med katten i sängen och Bulan på golvet så vaknade båda på rätt sida. Ganska gulligt när jycken lägger upp huvudet på sängkanten och katten spatserar fram och börjar stryka sig mot ett huvud som är lika stort som han själv. Hoppas på lite uppehåll idag så man kan ta sig en liten skogspromenad och se om man hittar på herr Kantarell sen så är det bara jakt på lite äpplen kvar så man kan koka lite mos också. Liten är förkyld och jag har ont i ryggen. Bra kombination...eller kanske inte...
Helgen tillbringades med en "rusk-resa" till Norrland. 92 mil på en dag för att hämta ner lillan igen. Trots den långa vägen så hade vi ganska roligt. Åkte 42 mil för att handla toalettpapper i Härnösand och 46 för ett besök på "grönaskylten" i Kramfors. Lite mör var man på kvällen och somnade ovaggad, med det var det värt. Man har blivit van vid att sova längre på lediga mornar men nu är det slut med det. Litet barn är morgonpigg och vällingklockan ringer vid 6 snåret. Kommande helg ska jag och lillan sitta barnvakt åt grann-jycken och gubben ska nog hem till polare och försöka få en bil att fungera tillfredsställande, lättare sagt än gjort. Jag är sjukt sugen på en sväng i svampskogen så man får väl se när det finns tid till det. Kanske kan muta lillan att ta en sväng i närområdet, men tyvärr så vill jag ju gärna till samma ställen som vi var på i fjol där man skördade svamp... Hm.... Kräver lite planering men om sisådär kanske 3 veckor så hamnar jag eventuellt i riktiga skogar igen.
Ja nog tror jag att jag blivit lite bättre med åren, likt ett bra vin eller så. Sen vi flyttade ner så har jag lyckats lätta 8 kg och 10 cm, så man klagar inte. 40-årskris?? Nä är bara nöjd med tillvaron.:)
Idag verkar hösten vara flera månader bort. Runt 30 plus i skuggan och det finns fortfarande hopp att de tomatplantor som bott på balkongen kommer hinna ge lite avkastning. Efter en tidig morgon och en sväng till affären så har jag redan börjat fixa lite ätbart. En nudelsallad. Känns ganska skönt att jag har fått ett intresse för matlagning och har lättare att komma på egna saker och vågar försöka. Eftermiddagen kommer att tillbringas på jobbet och med lite tur göra en massa bra saker, efter att fått vara ledig ett par dagar så har man återhämtat sig en del. Dock så har man ju en del städning och tvätt att fixa här hemma så det har inte bara varit att ligga på latsidan, men jag är nöjd. Trivs så bra här nere i värmen och känner mig lycklig och tillfreds med livet. Ser fram emot svampjakten och strövtågen i skogen. Med lite tur kanske vi inte går vilse i år.
Återigen har hösten börjat nalkas, inte så man längtat efter det precis. Med lite tur så kan man iaf komma ut i skogen och plocka lite svamp, saknar det. Vinbär har jag rensat allt jag kommit över och det har kokats ett par liter saft. Snart dags för kräftor också. Funderar på att köpa hem ett gäng och dela med katten som förmodligen skulle gilla delikatessen, hur jag ska få på honom en partyhatt och sjunga snapsvisor kan nog bli lite svårare. Vår underbara bil skulle nog i dagsläget bäst fungera som början på ett havsrev för att främja den marina faunan. Å andra sidan är den ju extremt billig i drift eftersom den inte går en meter.*suck* Råskinn är åter på båten och kokar mat och jag terroriserar grannarna för att inte ha så tråkigt. Med lite tur får jag en del extrapass i helgen också. Känns lite ovanligt att vara ledig i nästan en vecka, men efter allt jag jobbade förra månaden så blev jag mer eller mindre beordrad av chefen att vara ledig ett par dar. Man måste ladda batterierna ibland också. När Råskinn är hemma så pallar jag det också men när han går på båten blir jag knäpp av att vandra mellan väggarna. Städar gör jag ju hela tiden ändå och förrådet har jag redan röjt en gång. Små kaniner virkar jag i parti och minut och de små barnen likväl som mina arbetskamrater uppskattar dom. Sitter och räknar minuterna tills jag äntligen får gå på jobbet igen. Hoppas lillan kommer ner snart.
Grannen berättade för ett tag sedan att de fått problem med tvestjärtar, som tydligen har nåt bo under deras förstukvist. De kontaktade bostadsbolaget som kom hit och försökte bli kvitt ohyran (inte grannarna). Bor man i Norr så behöver man inte oroa sig för så mycket bitande kryp. Där uppe brukar det vara i storlek av en björn eller en varg och det kan man ju knappast undgå att se (förutom en och annan mygg, broms eller geting). Efter en kopp kaffe med grannen så gick jag i godan ro för att diska innan det är dags för arbetet. När jag står där känner jag hur det svider till på axeln, och jag viftar bort vad jag tror är en broms... Näää!! Det var en tvestjärt som bet eller stack mej eller vad sjutton dom nu gör. Lilla paniken infann sig raskt när antagonisten försökte fly över golvet. Vad göra? Ett hyllplan från en nedmonterad hylla blev min räddning och krossade kusan men ett tillfredsställande kras. Snabbt kasta av sig och skaka ur alla kläder samt borsta ur håret om det mot förmodan skulle finnas nån fler. Efter ytterligare en halvtimme, beväpnad med både dammsugare och pinne (för att lyfta hyllplanet, aldrig att jag skulle röra vid det!!) så insåg jag att det som tur var endast fanns en liten blöt fläck kvar. Man är ju inte precis van!! I sinom tid kommer nog även jag att bli härdad och inte bry mig så mycket men just nu är jag mer rädd för alla bitande/stickande ohyra än för vargar och björnar.
Finns det nåt sånt som "Curling-fruar"?? Det finns ju curlingmorsor så varför inte fruar? De som gör samma sak för sina män som för sina barn. Fixar ordnar och donar för att allt ska gå så smidigt som möjligt och den andre ska vara nöjd. Jag känner ett par av dessa "fruar" och räknar nog mig själv dit, det enda är att ingen av oss är gift och lär nog inte bli det heller.... "Curling-sambos" får det bli istället då. Nåja. Tillbaka till ordningen. Är det under gråt och tandagnisslan man viker ihop de rentvättade kalsongerna eller drar igång dammsugaren?? Nope. Man gör det helt enkelt för att man vill. För att bli en "Curlare" så krävs det nog att man är lite extremt omhändertagande och om man serverar kaffet lite för svalt så rasar hela vardagen, inte för den stackars ovetande kraken som är utsatt för en curlare utan för curlaren själv. Allt ska helst vara så perfekt det nånsin går, utan hjälp från andra. "Kan själv" är ett bra motto, lika väl för 3-åringar som för oss curlare. Kan säga att man får ta emot ganska mycket skit från andra av samma kön när de får reda på att man i deras ögon passar upp så mycket. Sluta klaga på mej för att jag inte tvingar honom att städa, det är mitt val. Trivdes jag inte med det så skulle jag heller inte göra det! Jag är faktiskt en vuxen kvinna med lite innanför pannbenet... Min stackars sambo har inte så stor chans att göra så mycket här hemma eftersom jag alltid försöker fixa det innan han ens tänkt på det, och dessutom får jag golven torkade på mitt sätt och handdukarna "rätt" vikta. Om jag kan göra min gubbe lite glad genom att tvätta, städa och diska så gör jag det gärna utan att gnälla eftersom jag vet att han uppskattar det. Laga mat får han gärna göra eftersom han gör det så mycket bättre än jag. Kan jag ge någon det där lilla extra så är jag nöjd. Alla ska vara nöjda och glada, då har jag lyckats. Tänk så mycket tid folk lägger ner på att gnälla på varann istället för att acceptera. Nä kvinnor. Ta lite bättre hand om era karlar, det ska jag försöka göra.:)
Som vi har letat och sökt!! Råskinns favoritskiva försvann någonstans i flytten och har inte setts sen dess. Igår när jag var ledig så kom jag på att jag skulle städa ur förrådet. Inte kul men det måste ju göras. En miljon kartonger som väger två ton styck (så kändes det iaf och gymbesök är bortkastade den närmsta tiden). Rätt som det är ser jag något svart i botten på den påse där julbocken bor under sommaren. Där låg skivan! Så skönt eftersom den inte finns att få tag på längre. Varför är den så speciell då? För egen del inbillar jag mej fortfarande att jag är en vårdröms brud, för norrländska är jag ju redan.;)
Finns gott om äckliga kryp här nere, både med två ben och fler men det är inte antalet ben som bestämmer storleken på krypen. Det finns både de av hankön och honkön. Med lite tur kan man avlägsna dem med att sopa bort dem, annars får man ta till värre bekämpningsmedel. Var ut på en lokal håla med Råskinn för ett tag sedan, första och sista gången. Om man går ut med sin sambo och inte är intresserad av att föra idiotiska konversationer med en 25-åring så borde det kunna respekteras. Av nån konstig anledning fattar inte killar ett enkelt "Nä, jag vill inte prata med dej", utan de försöker ändå. Då får de ju tåla att man blir förbannad/irriterad och säger några mindre snälla ord till dem. Vill jag inte vara trevlig så vill jag inte. Vill jag inte prata med någon så gör jag inte det. Kalla mej stropp eller bitch eller vad som helst men att vara "trevlig" funkar inte alltid. Därför är jag en elak bitch som kommer med syrliga kommentarer och kan upplevas som ytterst taskig när jag är ute, trots att jag privat och för de som känner mej vet att jag inte är sån. Men det är kanske som hos alla andra djurarter. Det är honorna som är giftiga och dem man ska passa sig för. Sen har vi faktiskt sjukt mycket korsspindlar på jobbet också, inte såna småa utan riiiiiktigt stora enar. Mår riktigt illa varenda gång jag är tvungen att krångla mej förbi näten för att komma i närheten av ytterdörren, och man ser hur de hänger över ens huvud. FYYYY!!! Dessutom har jag bytt till mej fler pass så de få dagar jag tänkt vara ledig innebär istället mer jobb och passerande av spindlar som jag inte ser fram emot. Nåt annat jag däremot ser fram emot är att sonen äntligen kommer ner igen.
Liksom alla andra små tjejer är även lillan helt betagen i Hello Kitty. I ett svagt ögonblick så kom jag på att jag skulle sticka henne en tunika med kissen på... Den blev riktigt bra och har fått förfrågningar från flera om jag skulle kunna sticka till dem också..... Får se om jag riktigt har orken att massproducera katter men lillan blev i alla fall lycklig. Roligare att ha nåt som inte är massproducerat och inte finns att köpa i varenda butik. Unik är nog ganska bra.:) Nästa projekt som jag tänkte börja på någon gång efter att lönekuvertet landat i brevlådan är en sak till Råskinn. Han vill ha en likadan Harley tröja som jag har så jag får väl sticka en sån så han blir glad och varm i vinter.:)
.. Nä då skulle jag nog behöva börja jobba åt kommunen eller sitta på kontor eller nåt sånt... En vän ifrågasatte i veckan hur jag kunde vara ledig så länge!!.... Jo för att vi arbetar inte bara dagtid, plus att vi arbetar helger... Att jag drar in 20 timmar på en helg verkar hon inte vara med på.. Kvällar och helger ger mer än bara dagtid på vardagar, vilket innebär att även om vi inte jobbar många dagar så betalar det sig bättre med kvällar och helger än vardagar. Sen så brukar jag ju vara lite duktig när inte Råskinn är hemma, då jobbar jag arslet av mej!! Så länge dagis är öppet och jag har barnvakt så är jag beredd att jobba, och det lönar sig lite bättre. Få dagar men mer timmar, det är bra...och fördelen är att chefen vet när han är hemma och vill inte att jag går ut och jobbar då utan tycker vi ska passa på att träffas istället... Tyvärr är det bara ett par veckor kvar på det nu och sedan kommer jag på ett heltidsschema, vilket innebär att vi knappt kommer att ses även fast han är hemma en vecka.... Attans!!! Fick jag välja så hade jag hellre varit lite mer med honom!!
Igår var jag på en såååå intressant brandutbildning... Öh..nä.. Har gått liknande kurser 3 gånger så jag har ganska bra koll på sånt redan, ändå tillhör det företagets policy att alla ska gå den. Men vi fick leka med både brandsläckare och släcka brinnande dockor så nåt kanske man lärde sig. Precis när vi var på väg därifrån fick jag ett sms från en supernervös granndotter. Jag hade lovat att sminka och fixa håret till hennes avslutningsbal och hon var rädd att vi inte skulle hinna. Klart vi hann, och hon blev söt som en liten sockerbit.:) Lillan sprang upp och hämtade sina smycken som granndottern skulle få låna så hon blev lika fin som Askungen..:D Även dom små barnen blir förstörda av Disneys ideér om prinsar och prinsessor. Idag skulle jag egentligen tillbringa dagen i Norrtälje på en utbildning. I morse när vi vaknade så hade lillans förkylning eskalerat och dessutom tagit sig uttryck i feber. Blir till att vaba idag. I kväll blir det jordgubbstårta hos grannen och sen så kommer lilla hjärtat hem.:)
Aftonbladet hade i dag en artikel om att polis och mammor i Sundsvall var oroade över blottare vid en badplats...... Jag tror att även papporna var lika oroade!!! Kan inte råför att jag blir lite sne när man läser sånt i tidningen. Låter ungefär som att bara man är mamma så är man bäst på allt och en pappa är nåt bihang som kanske finns om det passar. Nu är det inte så!! Pappor är lika viktiga som mammor för barnen (det är därför barnen har rätt till båda sina föräldrar) och ve och fasa det händer faktiskt att pappor är bättre på att ta hand om barnen än mammorna. Det klagas på att det ska vara lika lön för lika arbete oavsett kön, men att en pappa kan vara bättre än en mamma verkar folk ha svårare att förstå!! Rätt man på rätt plats är väl ändå det bästa.
Om man ska vara riktigt ärlig... Vem vill gå omkring i ett förhållande där allt är halvdant?? Ingen kan jag tänka mej. Lever man dessutom med konstnärs-själar så blir det ännu mer påtagligt. "Lagom" är ett ord jag inte riktigt förstår mej på eftersom jag alltid hamnar i ytterligheter. Är jag förbannad på Råskinn så skulle jag (inte bokstavligt talat) kunna strypa honom, antar de flesta kvinnor vet vad jag menar..sånt som händer i passionerade förhållanden. (Snälla gå inte ut och stryp honom nu för då kommer jag få skulden!!) För grejen är den att jag aldrig skulle kunna göra nåt sånt...eftersom jag älskar honom.... Tror jag ska plocka ner ett par stjärnor till honom när han kliver av båten nästa gång så han förstår vad jag menar...
Vansinnigt vilket väder!!! Vid nio på kvällen är det fortfarande +18 ute!! Dagen har tillbringats på jobbet och lillan på dagis. När man väl kom hem så var det så varmt ute att det bara var att springa in och kasta av sig kläderna och in i bikinin istället. Eftersom att alla karlar i huset jobbar så har vi tillbringat en trevlig kväll på förstukvisten med att sola och ha det riktigt mysigt. När Råskinn var och kollade på lägenheten första gången så var bland det första han sa att det satt två brudar i bikini och drack pilsner i solen, nu är ju dom två tre då istället.:) Om vädret håller i sig så är tanken att vi ska åka in till Norrtälje på lördag och kolla på cyklarna. Skulle vara trevligt men jag ska kolla hur lillan ställer sig till det innan jag lovar nåt, fast det skulle ju vara såååå kul!! Råskinn tillbringar början på sin arbetsvecka med att öva livräddning på en öde ö med 9 blondiner från Svenska Bikini landslaget, så jag tror inte det går nån större nöd på honom.
Har hittat nåt jag INTE gillar här nere.. Korsspindlar... fy vad dom är otrevliga! Jag har tillräckligt problem med spindlar men har tydligen hamnat i spiderparadise. Inte så kul men jag kanske vänjer mig lite. Nåt annat jag inte heller gillar är fästingar. Verkar finnas överallt! I norrland brukar vi ju jaga dom med spjut, och den som inte tror mej kan kolla in Cast Away där Tom Hanks spetsar en fästingliknande varelse. Måste vara inspelat där jag kommer ifrån = konstiga djur som finns överallt, mycket land men lite människor och de som man träffar på är lite tystlåtna och underliga (lugn lugn, det var lite ironi i det hela:D)
Eftersom att chefen jobbar hårt med att försöka bränna ut en generation i taget, och hon bestämt sig för att börja med min så är det nog lika bra man går och sover så man orkar med morgondagen. Egentligen var det tänkt att jag skulle åka med dagis till nån bondgård och kolla på djuren men det blev jobb istället. Lite dåligt samvete har jag som jag får betala igen till lillan sedan.
Måste det vara så hemskt att leva sitt liv i en liten glasbubbla, sin egen lilla värld?? Nej det tycker jag inte, i alla fall inte så länge man är lycklig i sin bubbla. Jag arbetar nu på ett boende med dementa personer. Det är upp och nedgångar, en del tårar men även en hel del skratt. Man vet aldrig vad som händer när man kommer till jobbet. Ena minuten blir man utkastad ur ett rum för att fem minuter senare få en kram av samma person som är så glad att se en. Häromdagen satt jag och en av damerna och pratade över en kopp kaffe då hon kommenterade att jag var ju inte så mycket yngre än henne, var väl bara två år eller så... Hon är 78.:) Det jag tycker är grymmast är de tidiga stadierna i sjukdomen. Personen i fråga börjar bli lite glömsk och kanske gör en del lite tokiga saker. I verkligheten så sliter de så förtvivlat för att försöka dölja för alla andra att nåt är fel. Det enda jag kan tänka mej är att allt måste framstå som en fruktansvärd mardröm. Tänk dej att vakna upp bredvid en människa du aldrig sett och som påstår att han är din man! Fotona på barnen som hänger i vardagsrummet är bilder från när dina barn var små. Du är både farmor och mormor men kan för allt i världen inte minnas att du ens varit gravid! Det är så svårt både för den drabbade och inte minst för anhöriga, som kanske inte förstår och accepterar sjukdomen. Allt leder till stor frustration och slitningar mellan alla parter. När man träffar de som är riktigt sjuka så kan jag inte hjälpa att tycka att det är skönt. De har inte ångesten och oron kvar utan lever lyckligt i sin lilla bubbla där det är kanske 23 på väg till en logdans, eller ska på semester med maken, som i verkliga livet dog för 25 år sedan. Jag hoppas att de anhöriga känner förtroende för oss som arbetar där, vilket jag tror eftersom om man inte gillar det jobbet och gör ett bra jobb så är det omöjligt att vara kvar. Man står inte ut helt enkelt. Trots allt så måste jag ändå säga att jag trivs. Ett underbart arbete som passar en sån som jag. Mycket som händer och aldrig en lugn stund. Inomhus fotboll, gympa, kortspel, promenader mm. Ibland är man tvungen att spela lite teater men det funkar det med. Vi har även fått en ny musikpedagog som kommer en dag i veckan. Riktigt kul både för boende och personal, förutom att jag inte riktigt är med på alla slagdängor från 40-talet. Lyckades imponera när jag i ett svagt ögonblick skulle göra en av våra biltokiga herrar på gott humör och framförde min version av "Mercedes Benz". Kan jag inte bjuda dom på bacon så kan jag i alla fall sjunga för dom.:)
Ett gammalt smeknamn som min farfar gav mej, "Gull-hjärta", har återuppstått. En av damerna på jobbet brukar kalla mej för det och det känns ganska ok. Annars är det väl mest "hjärtat" eller "lilla hjärtat" jag brukar kallas, då på hemmaplan och inte fel det heller. Antar att det betyder på att jag är en ganska trevlig person ibland.:)
Jag har varit lite sur på chefen att det dragit ut så på tiden med att jag skulle få ett schema som räcker över hela sommaren. Hon har sagt att det beror på att jag sökt fast tjänst och om jag får den tjänsten så står hon utan vikarie. Lite drygt har jag ändå tyckt eftersom ansökningsdatum gick ut för över en månad sedan och jag givit upp hoppet. Tjänsterna är ännu inte tillsatta. Idag fick jag förklaringen. Jag kommer bli kallad på anställningsintervju (fast jag vet ju så klart inget om det). Chefen kunde inte undanhålla mej det längre och var ganska säker på att jag med min kompetens och sätt skulle få en tjänst, trots att jag är så ny inom vårdbolaget. Känns ganska bra men lite nervöst. Nu har jag iaf lite tid på mej att förbereda mej, inte så ofta man går på intervju och ska sitta och berätta hur bra man är. Hur det än går så har jag blivit beviljad 3 dagars internutbildning, bara det känns som ett steg i rätt riktning. Verkar som att det blir mycket jobb framöver men det gör inte mej nåt.
Ska försöka övertala Råskinn att låna en stoooor bil så vi kan åka till Norrtälje och handla lite bra saker efter lön, typ möbler! En säng till lillan är ett måste. Läste i reklambladet att det även var rea på datorbord, inte fel att betala halva priset. Eftersom det inte finns garderober här så ingår det även i planerna att skaffa en dylik......och det vore inte fel med ett duschdraperi!!:D
Har länge förundrats över hur mycket folk här nere som gnäller över sniglar i trädgården. Dom är ju inte så farliga och förstör inte så mycket....eller?? När jag var liten så samlade jag dessa små kryp i en liten kärra och låtsades att de var mina husdjur. Det var de norrländska sniglarna, som är så små att de kan gå vilse i ett salladsblad. Häromdagen såg jag the real deal!! Jäklar vilka bjässar! Kan inte råför att jag fortfarande gillar sniglar men de som bor här nere är såna man måste väja med cykeln för. Dom finns dessutom överallt. Universaltipset för att bli av med sniglar är att ställa ut en bytta med öl i trädgården. Endera kommer du finna drunknade sniglar i den eller en lycklig karl bredvid (om byttan är tillräckligt stor).
Just nu kanske runt 60 eller så. En helg när Råskinn var hemma och jag ledig från jobbet ledde till lite härlig mini-semester, gästade en bekant som bor i krokarna. Lördagen bjöd på en sån otrolig värme att man inte tror det var sant! När man väl intagit solstolsläge så fläktade vinden ganska skönt och man hann inte märka solens förödande effekter. Röd som en nykokt kräfta i 2 dagar efteråt och ont i skinnet så det knappt var möjligt att bära kläder. Över 30 grader i mitten på maj har jag aldrig förr varit med om! Det blommar överallt och är bara så häftigt! Hoppas det håller i sig trots att det nu bara är jobb som hägrar.
..och som så många hundägare inte orkar ta rätt på... Nackdelen med att snön försvunnit är all hundskit som ligger längs vägarna. Igår hade vi 24 grader så det blev att sitta ute i solen och dricka kaffe. Inte helt fel. Med lite tur håller vädret i sig även i helgen då vi är lediga. Tanken är att vi ska åka till lillans "bästaste" kompis och basta och bara må gott, ser verkligen fram emot det.
Är så tacksam att jag har grannens dotter som barnvakt annars hade inget funkat, det är ändå tillräckligt jobbigt... Först jobbar man på arbetet och sedan är det allt som ska göras hemma, samtidigt som man lägger tid på lillan. En heltid är bara att glömma att hinna med, att komma hem och lägga sig på sofflocket och strunta i allt annat finns ju inte på kartan. Som mamma har man konstant jour men barnen blir ju som tur är mer självgående ju äldre de blir. Häromnatten kunde jag som vanligt inte somna när Råskinn gick på båten, först vid tre tiden föll ögonen igen. Var det någon som tog hänsyn till det då??? Näpp! Tjugo över fyra skulle kattskrället ut och vid tjugo över sex ville lillan kliva upp. Det var sovmorgon det.:D
Äntligen har man en schema rad att gå på!! Man vet när man ska jobba och hur mycket man får i lön....synd att man måste vänta till slutet på månaden innan dom kommer bara. Då ska jag passa på att köpa lite bra mat och kanske även en "Pet Shop" till lillan, hon är bra sugen på en sån nu och hon blir ju helt klart inte speciellt bortskämd. Ensam och har supertråkigt men orkar inte sätta igång att städa fast det ser hemskt ut. Tråk tråk tråk.... Kanske ska koka lite pasta och sedan sova vid 19-tiden. Vad ska man annars göra en lördagskväll?
Äntligen har man gjort "resan"... Upp till Norr och tillbaka på 24 timmar bara för att hämta tillbaka lillan. Hade jag tänkt lite innan så hade jag ju faktiskt kunnat stanna en dag till och träffat lite folk, Råskinn är ju ändå inte hemma än....
Kära gamla vapendragaren Annelie hämtade upp mej vid bussen, skönt att ses igen....tyckte även hennes ungar och jycken... Efter att vi landat i hennes casa och fått oss lite kaffe så kom vi på den underbara idén att elda upp allt ris och bråte som hon dragit samman till en hög. Allt går ju lättare om man är två.... In och inventerade lite i hennes klädkammare och hittade både kläder och stövlar lämpade för lite grovarbete, även om man inte skulle passa i nån modeblaska precis. Beväpnade med järnkrattor och vattenslang så skred vi till verket. Varmt i eldens sken och någon gång runt den tiden kom någon på tanken att "hm...en svalkande alkoläsk vore nog inte så illa nu...."....och det var det inte heller... Eller åtminstone inte förrän Annelie kom på att det gick bra att ösa in löv i elden med en stor spade. Vips så kom det en vindpust som fick henne att utföra världens krigsdans samman med ett förvånat utrop. Oooops!! Kan gå fort med en ny frissa ibland! Som tur är så var det bara luggen och ögonbrynen som fick sig en smäll, men inte försvann helt. Efter det lugnade vi ner oss lite på eldningfronten. Sen kom ju regnet också och det gjorde det inte trevligare att stå ute i 4 grader... Istället gick vi in och tappade upp ett varmt bad för att tina upp lite, följt med en nattmacka och lite kärringsnack så var det en perfekt avslutning på kvällen.... Skönt att få komma upp lite till gamla vänner. Tack gumman för sängplats och allt.:)
Den här dagen har jag mest tillbringat sittande på en buss. Mindre kul. Lillan var iaf snäll även om hon blev grymt less på att bara sitta still.... En varm dusch och gå till vila igen. Trött och sliten efter att egentligen inte gjort nåt alls. Bra konstigt ändå.
Börjar bli dags att kolla resor norrut igen. Hämta hem lillan och även ta med sonen ner för en vecka. Saknar dom båda så det ska bli riktigt skönt. Vår bil är just nu inte på sitt bästa humör så den är inte så rolig, så jag tänkte övertala grannen att köra in mig till bokstavsbussen och sedan hämta oss dagen efter. Snabba 24 timmar i Norrland innan man kommer hem igen. Har fått besked om en av tjänsterna jag sökte, och den fick jag inte. Visserligen var det bara ett vik och jag har ännu chans på de två fasta tjänsterna jag sökt på ett nyöppnat ställe. Hur som haver så går jag på mitt andra vik på fredag, börjar med ledig dag så det är inte så tokigt. Har haft sjukt bra med jobb i april så det känns riktigt roligt.... Råskinn har landat igen. Ett par dagar på torra land innan han åker iväg igen. Fungerar ganska bra och jag tror det inte kommer bli några problem för oss att han jobbar borta så mycket. Min prio ligger just nu på att få ner ungarna igen och då blir det full fart här ändå även om inte gubben är hemma.
Är det så att man försöker få små tjejer att dricka öl?? Eller att få karlar att köpa "Hello Kitty" prylar?? Ibland går märkeshysterin till smärre överdrifter. Med tanke på att barnkläder är en hundring dyrare bara för det sitter en liten vit katt på dem så antar jag att ett 6-pack pilsner går på 150:-... Hade planer på att sticka en sommarklänning med katten på till lillan, men tror tyvärr det är stickningen som ger mej migrän. Har provat ett par gånger med samma resultat. Inte kul men tydligen är nacken i så pass olag att allt sånt bara är att lägga på hyllan. Har ju inte stickat på länge och har under den tiden varit riktigt bra. Hoppas det bara är nåt övergående....
Råskinn är ute och åker båt igen. Tomt med bara mej och katten här hemma, ja han har kommit hem igen. Ett par dagar till får jag stå ut iaf. Tur att jag får jobba i morgon igen så det inte blir så mycket lediga dagar... Nu skulle jag vilja ha strålande sol och 25 grader varmt så jag kan sitta ute och sola lite iaf.:)
Katten är borta! I går morse så ville han gå ut ganska tidigt, och det fick han ju göra. Lite tvekan eftersom det regnade så jag hjälpte honom på traven. Skulle jag inte gjort!! Tydligen så sårade jag den lille krabatens känslor så för att verkligen tortera mej ordentligt så kom han inte hem i natt, och inte i dag heller. Sov i en och en halv timme och sedan jobbat från 7-21... Hoppas han kommer innan jag går och lägger mej annars kommer jag nog inte sova i natt heller....
Jag brukar ju inte känna mej "otröjjen" i vanliga fall.... Men när man går ensam hem i mörkret och stormen och hör fotsteg bakom och vet att ingen saknar mej om jag inte kommer hem på 5 timmar eller ett par dagar så känns det inte riktigt så bra. Promenera ensam i mörkret som jag brukade göra i Norrland är nog inget jag är så sugen att ge mej in på här nere. Inte alls lika trevligt...
Känns lite sjukt att vårblommorna funnits i affären ett par veckor redan. Folk här nere har planterat ut penséer!!! Det är ju bara mitten av april! Helt fantastiskt att det kan skilja så mycket. Trots att det stormar rejält ikväll och det faller ett lätt regn så är det ändå riktigt varmt ute. Varmare tider verkar inte gå att stoppa nu.
Intervjun igår gick faktiskt ganska bra... Jag föredrar att arbeta för att visa folk vad jag kan och lära känna mej istället för att berätta om alla mina bra sidor...och även de dåliga... Hoppas bara att de tycker de bra sidorna överväger de dåliga.. I början på nästa vecka skulle jag få besked, fast å andra sidan så var en av tjejerna de kallat en gammal vikarie, vilket innebär att hon arbetat där tidigare och känner både personalgruppen och de boende. Jag får hoppas man lyckas slå lite ur underläge..
Ledig ett par timmar till och sedan börjar jag jobba igen, hela helgen och en bit in på nästa vecka. Det är synd att jag jobbar precis denna helg eftersom att Råskinn är ledig och går på båten igen på måndag....men men..inget att göra nåt åt. Enda som riktigt grämer mig nu är att jag inte kunnat hämta ner lillan igen. Nu börjar det bli riiiiktigt jobbigt att vara utan henne, kan jag bara få ett glapp mellan jobben så åker jag upp och hämtar henne så snart jag kan, fast efter lönen kommit såklart. Deprimerande att inte ha nån som väcker en på morgonen och konstant kräver ens fulla uppmärksamhet.
...är det äntligen dags för arbetsintervju. Härligt. Även om jag mot förmodan inte skulle få detta jobbet så kommer jag få ett annat över sommaren. Känns som att det lättar lite. Nervöst? Oja.. Kan inte säga att man är på topp precis. Fjärilarna studsar runt och försöker bila upp resterna av slemhinnan i magsäcken. Egentligen borde det väl inte kännas så men jag har lite svårt med att sitta framför okända människor och berätta hur utomordentligt duktig jag är. Lite för mycket "jante" i mig, men jag har inga problem med att andra tycker att dom är bra.
Våren har kommit på riktigt här nere. Man vaknar tidigt på morgonen av att fåglarna skriker halsen ur led och temperaturen sjunker inte ner under minus ens på nätterna. Lite tidigt känns det som men jag klagar inte.
Har även kommit på vad Johnny tänkte på när han skrev "The ring of fire" (visserligen var hans hustru med och hjälpte till), antagligen skrev han den typ dagen innan de gifte sig eller nåt liknande. Och "Den brinnande ringen" representerar alla mäns ovilja att bli ringmärkta. Man kanske skulle bli amatör psykolog istället?? Jag kommer nog ändå att fortsätta tro på Disneyprinsar och Disneyprinsessor och lyckliga slut...
Nu ska jag fortsätta att bita på nagelbanden och samla lite mod innan intervjun. Håll tummarna.
