Promenerande renkon.

Som vi har letat och sökt!! Råskinns favoritskiva försvann någonstans i flytten och har inte setts sen dess. Igår när jag var ledig så kom jag på att jag skulle städa ur förrådet. Inte kul men det måste ju göras. En miljon kartonger som väger två ton styck (så kändes det iaf och gymbesök är bortkastade den närmsta tiden). Rätt som det är ser jag något svart i botten på den påse där julbocken bor under sommaren. Där låg skivan! Så skönt eftersom den inte finns att få tag på längre. Varför är den så speciell då? För egen del inbillar jag mej fortfarande att jag är en vårdröms brud, för norrländska är jag ju redan.;)

Som en vandrande Vaja för långt söderut

på Tetleys en dag i april

Som en nymf klädd som pojke såg hon ut

så svår att komma intill

Och ej hon upplät sina behag

åt världen och åt såna som jag

Dock när hon sjöng på Tre Backars krog

Man efter andan drog

Och Klarin sa misstänksamt: Såna som hon

Dom tar livet av hela stan

Dom tar brudarnas snubbar med på lektion

i all tysthet som bara fan

Men jag, jag reste mig från min stol

Jag glömde Stockholm och att va cool

Jag följde med till ljuv ljus natt

Förtrollad av skogsvittrans skratt

Men konserten tog slut och vart skulle jag gå

Min öl var avslagen och ljum

Jag sa några ord till henne som jag kom på

men det lät bara krystat och dumt

Sen ut i vårens natt och trafik

Där varje brud är den andra lik

Dock mindes jag, dock drömde jag

Om sången från dolda behag

Tillbaka till Tetleys och våren var här

Till Valborg det inköptes sprit

Pappa Mats han tog mig till Tumba fest

Och hon kom också dit

Hon var klädd som Stones och det glittrade till

när jag på skämt kom tätt intill

Som vid en tjärn där mossa grön

Av daggen glimmar så skön

Man tände en brasa av skräp från ifjol

Med röken jag sände en bön

Folk drack för våren och sommarens sol

Men jag drack för hon som var skön

Och hon blev full och jag nervös

Jag fråga henne om hon frös

Sen minns jag att vi åkte buss

och Amor gav oss skjuts

Jag vaknar på morgonen högtidsklädd

I ursprunglig paradisskrud

Förvirrad och bakfull och nojig och rädd

Jag ser mina vårdrömmars brud

Då uppläts porten ännu en gång

som munnen öppnas för hennes sång

Ej dols behag, nu badar jag

I norrländskans vattendrag.