Livet i en bubbla....

Måste det vara så hemskt att leva sitt liv i en liten glasbubbla, sin egen lilla värld?? Nej det tycker jag inte, i alla fall inte så länge man är lycklig i sin bubbla. Jag arbetar nu på ett boende med dementa personer. Det är upp och nedgångar, en del tårar men även en hel del skratt. Man vet aldrig vad som händer när man kommer till jobbet. Ena minuten blir man utkastad ur ett rum för att fem minuter senare få en kram av samma person som är så glad att se en. Häromdagen satt jag och en av damerna och pratade över en kopp kaffe då hon kommenterade att jag var ju inte så mycket yngre än henne, var väl bara två år eller så... Hon är 78.:)
Det jag tycker är grymmast är de tidiga stadierna i sjukdomen. Personen i fråga börjar bli lite glömsk och kanske gör en del lite tokiga saker. I verkligheten så sliter de så förtvivlat för att försöka dölja för alla andra att nåt är fel. Det enda jag kan tänka mej är att allt måste framstå som en fruktansvärd mardröm. Tänk dej att vakna upp bredvid en människa du aldrig sett och som påstår att han är din man! Fotona på barnen som hänger i vardagsrummet är bilder från när dina barn var små. Du är både farmor och mormor men kan för allt i världen inte minnas att du ens varit gravid! Det är så svårt både för den drabbade och inte minst för anhöriga, som kanske inte förstår och accepterar sjukdomen. Allt leder till stor frustration och slitningar mellan alla parter. När man träffar de som är riktigt sjuka så kan jag inte hjälpa att tycka att det är skönt. De har inte ångesten och oron kvar utan lever lyckligt i sin lilla bubbla där det är kanske 23 på väg till en logdans, eller ska på semester med maken, som i verkliga livet dog för 25 år sedan.
Jag hoppas att de anhöriga känner förtroende för oss som arbetar där, vilket jag tror eftersom om man inte gillar det jobbet och gör ett bra jobb så är det omöjligt att vara kvar. Man står inte ut helt enkelt. Trots allt så måste jag ändå säga att jag trivs. Ett underbart arbete som passar en sån som jag. Mycket som händer och aldrig en lugn stund. Inomhus fotboll, gympa, kortspel, promenader mm. Ibland är man tvungen att spela lite teater men det funkar det med. Vi har även fått en ny musikpedagog som kommer en dag i veckan. Riktigt kul både för boende och personal, förutom att jag inte riktigt är med på alla slagdängor från 40-talet. Lyckades imponera när jag i ett svagt ögonblick skulle göra en av våra biltokiga herrar på gott humör och framförde min version av "Mercedes Benz". Kan jag inte bjuda dom på bacon så kan jag i alla fall sjunga för dom.:)

"Gull-hjärta"

Ett gammalt smeknamn som min farfar gav mej, "Gull-hjärta", har återuppstått. En av damerna på jobbet brukar kalla mej för det och det känns ganska ok. Annars är det väl mest "hjärtat" eller "lilla hjärtat" jag brukar kallas, då på hemmaplan och inte fel det heller. Antar att det betyder på att jag är en ganska trevlig person ibland.:)

Jag har varit lite sur på chefen att det dragit ut så på tiden med att jag skulle få ett schema som räcker över hela sommaren. Hon har sagt att det beror på att jag sökt fast tjänst och om jag får den tjänsten så står hon utan vikarie. Lite drygt har jag ändå tyckt eftersom ansökningsdatum gick ut för över en månad sedan och jag givit upp hoppet. Tjänsterna är ännu inte tillsatta. Idag fick jag förklaringen. Jag kommer bli kallad på anställningsintervju (fast jag vet ju så klart inget om det). Chefen kunde inte undanhålla mej det längre och var ganska säker på att jag med min kompetens och sätt skulle få en tjänst, trots att jag är så ny inom vårdbolaget. Känns ganska bra men lite nervöst. Nu har jag iaf lite tid på mej att förbereda mej, inte så ofta man går på intervju och ska sitta och berätta hur bra man är. Hur det än går så har jag blivit beviljad 3 dagars internutbildning, bara det känns som ett steg i rätt riktning. Verkar som att det blir mycket jobb framöver men det gör inte mej nåt.

Ska försöka övertala Råskinn att låna en stoooor bil så vi kan åka till Norrtälje och handla lite bra saker efter lön, typ möbler! En säng till lillan är ett måste. Läste i reklambladet att det även var rea på datorbord, inte fel att betala halva priset. Eftersom det inte finns garderober här så ingår det även i planerna att skaffa en dylik......och det vore inte fel med ett duschdraperi!!:D

Nu vet även jag.

Har länge förundrats över hur mycket folk här nere som gnäller över sniglar i trädgården. Dom är ju inte så farliga och förstör inte så mycket....eller??
När jag var liten så samlade jag dessa små kryp i en liten kärra och låtsades att de var mina husdjur. Det var de norrländska sniglarna, som är så små att de kan gå vilse i ett salladsblad. Häromdagen såg jag the real deal!! Jäklar vilka bjässar! Kan inte råför att jag fortfarande gillar sniglar men de som bor här nere är såna man måste väja med cykeln för. Dom finns dessutom överallt. Universaltipset för att bli av med sniglar är att ställa ut en bytta med öl i trädgården. Endera kommer du finna drunknade sniglar i den eller en lycklig karl bredvid (om byttan är tillräckligt stor).

Man är inte äldre än man känner sig.

Just nu kanske runt 60 eller så. En helg när Råskinn var hemma och jag ledig från jobbet ledde till lite härlig mini-semester, gästade en bekant som bor i krokarna. Lördagen bjöd på en sån otrolig värme att man inte tror det var sant! När man väl intagit solstolsläge så fläktade vinden ganska skönt och man hann inte märka solens förödande effekter. Röd som en nykokt kräfta i 2 dagar efteråt och ont i skinnet så det knappt var möjligt att bära kläder. Över 30 grader i mitten på maj har jag aldrig förr varit med om! Det blommar överallt och är bara så häftigt! Hoppas det håller i sig trots att det nu bara är jobb som hägrar.

Det som göms i snö...

..och som så många hundägare inte orkar ta rätt på... Nackdelen med att snön försvunnit är all hundskit som ligger längs vägarna.
Igår hade vi 24 grader så det blev att sitta ute i solen och dricka kaffe. Inte helt fel. Med lite tur håller vädret i sig även i helgen då vi är lediga. Tanken är att vi ska åka till lillans "bästaste" kompis och basta och bara må gott, ser verkligen fram emot det.

Är så tacksam att jag har grannens dotter som barnvakt annars hade inget funkat, det är ändå tillräckligt jobbigt... Först jobbar man på arbetet och sedan är det allt som ska göras hemma, samtidigt som man lägger tid på lillan. En heltid är bara att glömma att hinna med, att komma hem och lägga sig på sofflocket och strunta i allt annat finns ju inte på kartan. Som mamma har man konstant jour men barnen blir ju som tur är mer självgående ju äldre de blir. Häromnatten kunde jag som vanligt inte somna när Råskinn gick på båten, först vid tre tiden föll ögonen igen. Var det någon som tog hänsyn till det då??? Näpp! Tjugo över fyra skulle kattskrället ut och vid tjugo över sex ville lillan kliva upp. Det var sovmorgon det.:D

Vårens ljusning.....

Äntligen har man en schema rad att gå på!! Man vet när man ska jobba och hur mycket man får i lön....synd att man måste vänta till slutet på månaden innan dom kommer bara. Då ska jag passa på att köpa lite bra mat och kanske även en "Pet Shop" till lillan, hon är bra sugen på en sån nu och hon blir ju helt klart inte speciellt bortskämd. Ensam och har supertråkigt men orkar inte sätta igång att städa fast det ser hemskt ut. Tråk tråk tråk.... Kanske ska koka lite pasta och sedan sova vid 19-tiden. Vad ska man annars göra en lördagskväll?