Tråkigt....

Jo man får ju ganska tråkigt då ens sociala samvaro består av en 4-åring, konversationerna blir ju inte så givande utan brukar landa nånstans runt den senaste bilderboken man läste för dem... Fast idag var vi ner på ica och handlade lördagsgodis så då fick jag iaf se en del vuxna människor. Morgondagen är också ledig och sedan på måndag är det jobb igen. Lillan åker upp till Norrland och kommer vara borta i två helger varav jag jobbar en och Råskinn båda helgerna så då kan vi inte heller hitta på nåt. Börjar känna mej lite frustrerad att inte hinna träffas och att aldrig få träffa andra vuxna, men det löser sig nog med tiden. Trivs annars bra här nere och är riktigt lycklig men det är jobbigt att vara ensam så mycket

Nya tag.

Lördagmorgon och ledig från jobbet. Väckt kl 05.40...*suck*. Inte så mycket annat att göra än att stiga upp. Har kommit på att jag ska ta upp några av de fritidsintressen jag hade när jag var yngre. Efter en grötfrukost så tänkte jag lägga in ett litet styrke pass, sedan göra lite nytta här hemma (försöka gräva fram julpyntet från förrådet), gå med lillan och köpa lördagsgodis och förmodligen tillbringa kvällen med att lista ut hur man knypplar.

Ägg???

Vad är det som får en vuxen man att tillbringa en timme framför spisen för att steka det perfekta ägget?? Jo jag vet det!! Tydligen så sysslar killarna med nån konstig tävling "störst-starkast-vackrast-tävling", där det ingår att kunna steka ett perfekt ägg..... Själv har jag mest rännt runnt och letat efter Råskinns badbrallor och hjälpt honom hitta alla kläder och saker som han visst behöver ha med sig, fast jag förstår inget av själv tävlingen.... Hoppas pojkarna får kul iaf och klarar sig utan skador (det vet ju alla hur det kan gå när man lämnar en bunt killar på samma ställe under flera timmar)....

Annars så är jag så nöjd man bara kan bli som vikarie. Chefen har börjat förstå hur pass bra jag egentligen är och att jag är så pass flexibel att jag fixar det mesta, vilket innebär att jag efter en månad konkurrerat ut 2 av de redan befintliga vikarierna. Spelar ingen roll vart jag hamnar så ordnar det sig ändå, vilket bara i dag resulterade i 5 extra pass. Även fast jag kan vara lite obekväm, påtala det som är fel och verkligen se till det bästa för de boende så lyssnar ju faktiskt folk på mig. Skönt att vara trygg i sin arbetsroll. Ibland ångrar jag att man inte gick vidare i studierna, men samtidigt tror jag att jag kan göra mer än de flesta pga erfarenhet och man vet vad folk behöver för att må bra. Som ordinär hemmafru skulle jag nog behöva 10 ungar för att det skulle funka men nu kan jag se till att så många andra mår bra, och hoppas anhöriga uppskattar det. Jobbar man inom äldrevården så är det bara att tänka på hur ens egen farmor/mormor skulle vilja ha det och det är det jag försöker mej på. Endast det bästa är gott nog.

Norr

Vi jobbar, jobbar och jobbar och har inte så mycket tid över att träffas som kanske skulle vara önskvärt. Eftersom att vi båda arbetar kvällar och helger så får man bara försöka pussla ihop det så någon kan vara hemma med lillan, eftersom att det tyvärr bara finns dagis måndag till fredag 6-17. Råskinn har ju ett fast jobb så jag tar det timmar som det finns möjlighet för mej att jobba. Om ett par helger så jobbar vi båda så jag tänkte lillan kunde åka upp till Norrland en vecka eller två. Träffa pappa och lite släkt. Ack vad jag bedrog mej. Hennes pappa erbjöd sig att ha henne i nästan en hel vecka, då är det ju dessutom nästan 2 dar som går bort i restid. Så jag blir mest sittande hemma och förgås av tristess. På jobbet kommer man ju iaf ut lite och får träffa vuxna människor. Det gör att jag saknar Norrland lite. Där uppe fanns det ju alltid nåt att göra om jag var ledig på helgerna istället för att sitta ensam hemma. Nu består den sociala samvaron av att hälsa på tanterna på ICA och att lämna lillan på dagis ett par timmar i veckan. Förhoppningsvis är det övergående. Verkar ju iaf inte som att lillan kommer att åka upp så mycket som vi trodde från början eftersom att hennes pappa tyvärr inte har tid, allt har en prioritering och barn kommer visst långt ner på hans lista. Stackars lillan.

Valet och kvalet.

Chefen ringde nyss och berättade om ett jobb, som jag inte fick söka men titta på om jag ville... En fast tjänst som är ute på ett annat boende i byn och som jag skulle passa kanon för, och det hade chefen sagt även till chefen på det boendet...och att dom inte ville bli av med mej som vikarie.... Nu är man lite i valet och kvalet. Går jag kvar som vik och även tar nattpass så kan jag komma upp i ca 75-80%. Om jag söker tjänsten så går jag upp till 81% och kommer jobba varannan helg, vilket innebär att jag och Råskinn inte kommer träffas ens på helgerna, och jag måste försöka lösa passning av lillan på nåt sätt.... Är sugen att söka den men samtidigt inte... Tål att tänkas lite på.

Syster..??

Har ju varit duktig och fixat delegeringarna idag, vilket innebär att jag återigen kan jobba som jag är van vid. Ett samtal med ansvarig sköterska och ett par A4 med frågor så var allt klart. Ett litet plus i kanten var att hon tyckte jag skulle plugga till sköterska eftersom hon tyckte jag var så kunnig inom mitt område. I norrland fick jag sitta på "kurs" i över en timme med en sk "diabetessköterska" innan jag fick min delegering att ge insulin. Här nere tog dom i stället reda på vad jag kan och insåg att det var mer än tillräckligt. Sen så har jag dessutom fått mitt första nattpass, visserligen bara introduktion men att vara vaken till 7 på morgonen kan vara nog så jobbigt. Så på fredagmorgon får Råskinn lämna lillan på dagis. Nu hoppas man bara att folk kan fortsätta att ta semester eller vara lite sådär lagom sjuka så man får jobba lite. Att chefen har förtroende för mej känns riktigt bra. När ordinarie personal ska ut och äta julbord så tog de in ett par vikarier, och jag blev satt på ett sk "löp" eftersom jag själv ser var det behöver täckas upp....

Farsdag...

Var ju farsdag igår då... Om det kändes? Nja, lite gjorde det nog det. Förstår inte varför man ska vara så trångsynt och inte kunna se saker ur andra människors synvinklar. Bara för att jag gillar äppelmos så är det inte säkert att resten av världen gör det. En viktig egenskap när man arbetar med andra människor är att kunna acceptera att man har olika åsikter och att bådas åsikter kan vara bäst utifrån de olika personernas förutsättningar. Alla vill vi olika saker här i livet och det är bara att acceptera. Endera så bråkar man och idiotförklarar personen eller så håller man tand för tunga. Finns kanske en anledning till det gamla talesättet "Tala är silver, tiga är guld." Om jag saknar norrland då?? Inte Norrland i sig, men däremot så är det ju en del polare som man är sugen att åka upp och hälsa på. Man är van att träffas ganska ofta och då kan det bli lite tomt. Vem vet, kanske en tur uppöver i vinter. Bokstavsbussen går ju ända fram.

Kindergarten

Lillan är ju ett typiskt dagisbarn. Första dagen vi var dit så tog det 5 minuter innan hon sprang runt och lekte, när vi skulle hem så blev hon riktigt ledsen. Redan andra dagen så fick hon vara där i 2 timmar utan mamma och allt gick bra... Då ringde min chef.... "-Panik på jobbet och inga vikarier, kan du jobba??" Klart man ställer upp. Ringde först och frågade dagis om det var ok med dem att lämna lillan en hel dag (dag 3 på dagis), eftersom jag jobbar precis bredvid så såg de inga problem med det. När jag hämtade henne på kvällen så fick hon så mycket beröm. Tydligen hade hon frågat några av killarna om hon fick leka med dom, när dom sa nej så ville hon ha en ordentlig förklaring...så det slutade med att hon fick leka med dom ändå.. Inte blyg och vet vad hon vill.

Nu hoppas jag bara att det ska fortsätta att rulla på lika bra med jobb, hela veckan räddad (fast det var skönt att vara ledig måndag iaf)... Gissa vad vi gjorde då?!? Ut i skogen och skördade mer svamp. Ännu ett ställe med "svart trumpet" och massor av trattisar, ebb på glasburkar att inhysa de torkade godbitarna.

Nu vet jag också vad jag önskar i julklapp... Eftersom att lillan är vaken tidigt på morgonen så spelar det ingen roll om jag jobbar eller inte, kl 06.00 är det alltid någon som väcker mej. Jag önskar mej en sovmorgon, gärna till 8 men om jag bara får sova till 7 så är även det ganska ok...

Trött, tröttare, jag...

Oj vilken helg. När man väl går ut och börjar jobba igen så blev det "svinpassen", både morgon och kväll med ett par lediga timmar på eftermiddagen. Knappt varit hemma och träffat barnen nåt, så lite dåligt samvete har jag att jag inte hann med och vinka av sonen när han åkte till Norrland igår. Han lyckades träffa lite polare här nere och hade riktigt trevligt. Idag så vankas det inskolning på dagis. Skönt att lillan får gå och leka ett par timmar om dagen, behöver träffa andra barn så mamma får lite avlastning. Ingen semester att vara hemma dygnet runt med en 4-åring, kan säga att Råskinn är helt däckad efter att ha passat barnen en hel helg. Förhoppningsvis blir det en lugn dag i dag. 149 miljoner på Lotto skulle inte vara fel.:)