...kommer solsken... Hoppas jag iaf. Igår tog vi en tjejkväll, jag, en väninna och lillan åt glass, drack cola och de vuxna fick även några kalla öl. Man behöver sånt ibland. Jag har verkligen varit på bristningsgränsen den sista tiden. Stress på jobbet gör att jag mer eller mindre bara vill klättra upp på närmsta bergstopp och skrika åt alla att bara lämna mig ifred... Skönt att få vara ensam ibland när man är van vid det men saknar ändå Råskinn, är inte nåt större fan av att han jobbar borta men å andra sidan skulle det inte funka om vi bodde tillsammans och träffades varje dag...två egensinniga typer... Nåja, finns hopp om livet och om ett par dagar kommer han hem igen....och snart får jag gå på semester.. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar