Kanske är det så.... Ju högre man svävar på de rosa molnen ju ondare gör det då man blir nerpetad till backen igen... Att bara harva vidare utan att någon förändring sker är inte hållbart i det långa loppet. Slitsamt och sårande.... Jag tyckte inte det var mycket jag bad om, men tydligen var det mer än vad jag var värd. Trodde att jag åtminstone skulle var lika bra som nån av mina föregångare och få samma erbjudanden, eftersom jag dessutom ville det. Kärlekens ironi.... 1: Att älska rätt person vid fel tidpunkt. 2: Att ha fel person vid rätt tidpunkt. 3: Att förstå att du älskar någon då den personen försvinner ur ditt liv....
Jag orkar inte be längre men är trött på att göra allt själv och att bli tagen för given. Positiv feedback skulle räcka länge för att hålla mig på gott humör. Även fast jag sminkar mig och "fixar till" mig även om vi bara är hemma är för hans skull, men får ändå inte höra att jag är attraktiv på nåt sätt. Jag är inte en sån att jag skulle försöka ändra på någon men att då och då få lite uppskattning skulle inte vara fel och det skulle väcka den sovande norrländskan. Jag älskar honom ändå med alla hans fel och brister...och kanske han kommer att sakna mig någon gång
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar