Kanske låter en aning egoistiskt men det jag får höra hela dagarna, både på jobbet och hemma, är "jag vill...".. Jag ska förstå allas känslor och behov och kunna ställa allt till det rätta och uppfylla andras krav på vad och hur dom vill ha saker och ting. Ibland ska jag bara vara tankeläsare och "veta".. Vem frågar mig? Vem undrar hur det är och om det är ok? Jag ska delas upp i 200 små bitar och göra så att alla blir glada och lyckliga, och om två önskningar kolliderar så får jag stå i mitten och ta smällen av missnöje som kommer från en av parterna. Om någon emellanåt bara kunde tänka på mig en liten stund innan önskningarna och kraven började hagla så skulle jag vara glad.... Just nu är det önskningar som får mig att slå knut på mig själv för att göra andra lyckliga. Om nån tyckte om mig så skulle dom försöka se till att även jag fick må bra ibland, allt handlar om kompromisser och hänsyn. Jag tycker inte att den bästa lösningen bara är att sticka från allt även om den är den enklaste. Utarbetad trött och deprimerad och har en klump i magen av rädsla för vad framtiden känner för att kasta på mig....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar