Såg igår på Mia Skäringers "Dyngkåt och hur helig som helst". Bland det bästa jag sett på länge kan jag säga. Inte bara glättig stand up comedy aktig utan med en hel del riktigt tunga sanningar där de flesta kan känna igen sig och i vissa partier tror jag att jag varit med och skrivit boken. Så pass bra att jag fick lov att låna även den boken av grannen. Kommit många såna bra böcker nu. Såna som berättar hur livet verkligen är, det är ingen Hollywood-saga. Alla har fel och brister och ingen är perfekt. Allt handlar ju om att kunna acceptera sina egna fel och även andras. Det finns inga perfekta förhållanden utan de flesta träter nog ibland, konstigt vore det annars, grejen är att kunna gå vidare från trätandet och sen göra nåt konstruktivt av det. Med lite tur så kanske man lär känna varann och även förstå varann, och sen ta vara på det och bygga vidare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar