Att dom små meddelandena skulle betyda så mycket.. Ibland bara två om dan, ibland fler. Alltid ett "god morgon" och ett "god natt, sov sött". Att inte få dem längre gör att jag känner mig än mer ensam. Förmodligen dessa små textrader som gjort att det känts ok att Råskinn varit borta på jobb en längre tid. Jag har liksom ändå vetat att snart kommer han hem till mig igen och det är dessa stunder jag sett fram emot. Att gå hemma en längre tid har aldrig funkat för honom och det har jag varit helt på det klara med. Men när den längre ledigheten kommer och han går hemma i tristess i över en vecka så händer sånt här. Jag vill att han ska vara hemma lite kortare period, och då kanske hitta på nåt att göra så han inte klättrar på väggarna.... Men mest av allt vill jag ha tillbaka mitt Råskinn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar