Outdoor dancing

Idag gjorde vi nåt så tokigt som att dansa utomhus... Vi drog ut en högtalare och poppade järnet utanför gympasalen (Åsas idé). Eftersom jag varit krasslig ett tag så tänkte jag ta det lite lugnt, redan efter en kort stund konstaterade jag att det var 10 gånger jobbigare att dansa på en ojämn gräsmatta än på ett slätt dansgolv. Jag stretchade lite iaf, med både solbrillor och tuggummi... "-Faan!! Du är i karaktär just nu va?!?! Du är sååå Shiela..." ..hm.. kanske jag är det ändå.. Shiiiit... Bara att sätta sig ner och ta det lite lugnt... Vi körde en del på koreografin till "Big Spender" senare, och det funkar bra. På em skulle vi ha yoga. Eftersom man var lite slut redan på dansen så insåg jag att det var lika bra att skippa yogan och jobba lite istället. Jag och Emma gick ner och målade de kuber vi ska ha i föreställningen. När vi står i bildsalen (mitt bland alla som målar tavlor) så kommer Jonas ner (fotoläraren)... Ja säger jag, "-Dina elever tar vackra bilder på föremål och de som sitter här målar tavlor. Vi fick varsin kub som ska målas grå...." varpå Jonas svarar "-Ja, och ni fick dom breda penslarna också..."

Jag och mina sjuka vänner.

Vi har ju ett litet skolprojekt på gång. Vi har fått i uppdrag att spela in en film, och i våran grupp har vi givetvis valt en skräckfilm... "Man springer genom en korridor och ger plötsligt upp ett illvrål..."... Jo det funkar ju så länge man inte stöter på nån!! Jonas tyckte att jag hade problem (undrar varför??) Vi lyckades nästan hålla oss seriösa fram till fikat, sen efter lite socker så var det kört. Lite lagom trött och hängig och med ett sockerrus....ouch... Tur att de andra inte är ett dugg bättre. Fast Emma fick lite fin film då vi ockuperade trappan ner till studion och satt och sjöng. "Bloopers" filmen kommer nog bli minst lika bra som den rätta, och jag kan säga att Emma är en jäkel på att koka fejk-blod....

Härligt...

Det är ju så skönt när man bara får må bra... Visserligen är jag lite krasslig rent fysiskt just nu men annars är det näst intill tiptop. Att bara få känna sig lycklig....så där fånigt lycklig som 15-åringar brukar få göra... Inte nog med att man är kär som en klockarekatt, våren verkar ju dessutom ha kommit för att stanna. Råskinn ska ut och jobba lite också så han inte blir knäpp av att gå hemma och laga korvgryta.;)

Funkar det i Sverige??

Läste idag i tidningen om en kvinna i USA som inte ville gå på sin klass återträff, istället hyrde hon in en professionell strippdansös... Undrar om det funkar i Sverige med eftersom det är mindre än en månad till vår återträff och man inte är så sugen att gå... Skulle gärna vilja lära mej poledancing på "riktigt". Ytterst krävande och en verklig utmaning....fast å andra sidan tror jag inte nån av mina klasskamrater skulle höja på ögonbrynen och bli förvånade om jag klev in och körde ett nummer....

Våren

Man börjar leva upp igen. Allt börjar kännas lite lättare och mer positivt....jag är lycklig helt enkelt.. Att jag fortfarande är lika nykär som när jag träffade Råskinn från början gör inte saken sämre, han gör mej fortfarande knäsvag.... Däremot har jag varit så elak att jag delat med mej av min förkylning till honom, så nu ligger han med feber och är allmänt sjuk...(ni vet ju hur det är när en kille är riktigt förkyld;) ). Själv är jag piggare, men tror ändå inte jag vågar sjunga nåt redan på måndag, då får jag väl återfall igen. Börja få lite mer ork att ta tag i bitarna igen. Har massor med saker att sälja innan flytten...Så vet ni nån som behöver köpa tex en riktigt snygg skinnsoffa, en byrå med överhylla och skötbord, golvlampor, antik byrå med marmorskiva, en matsalsmöbel i ek från slutet på 1800 eller kanske ett ekskåp av Carl Malmsten, eller nåt annat som jag förmodligen har, så är det bara att höra av sig..;)

Snigelfart

Sakta men säkert verkar jag bli lite bättre. Nu är det bara feber och en rinnande näsa, även halsen är fräschare men inte ok. Får börja äta massor av vitaminer.... Ännu mer irriterande är när man ligger hemma på soffan och tittar ut...och det är helt underbart väder!! Man vill bara rusa ut och börja kratta gården och vårstäda. Jag avskyr att bara ligga och göra inget, för mycket arbetsnarkoman för det. Nä bara jag kryar på mej så ska jag väl ta itu med det med...sakta men säkert för jag tänker inte överanstränga mej och bli sjuk IGEN.... Tror aldrig jag varit så sjuk som jag varit det här året....man kanske blir det när man går på folkis... Lite bra saker har jag fått gjort iaf....nu sitter alla texter som en smäck.:)

Fever

Jodå den slog till som en lagom käftsmäll.... Pendlar runt 39 grader och en schysst öroninflammation, som lök på laxen kan jag knappt prata igen och hostar sönder inälvorna. Finns det någon mening med det?? Är kanske den stora tanken bakom det hela att jag bara ska vara tyst helt enkelt? Hur lätt är det då...*suck*.. Är sjukt sugen att dansa och hade tänkt åka upp till skolan idag för att kolla koreografi (inte dansa). Konstaterade ganska snart att det inte skulle hålla eftersom jag orkar hålla mej på benen max en halvtimme i taget trots alvedonkuren. Inte konstigt att man blir en grinig kärring. När dessutom sonen vill att man kliver upp samtidigt som honom på morgonen och gubben vill att man sitter vaken med honom på kvällen så är det inte konstigt man blir trött. Jag ligger på soffan och är lagom trevligt sällskap men dom får muttra bäst dom vill. Jag är sjuk och behöver vila!!!! Skickar iväg dom båda eller så tar jag in på spa så jag får lite lugn och ro. Nu ska jag iaf gå och sova en stund igen och hoppas det går över snart.....

Gästlärare.

Återigen så var det dags för en dag med gästlärare. Denna gången var det Jakob Stadells tur (Rent, Anenue Q bla). Riktigt kul att se honom igen eftersom vi knappt träffats sen HoFfmeisters musikal "En vacker dag". Fortfarande en snäll och kul kille som man skulle kunna adoptera som storebror. Härligt med sånna människor i den här världen. Vi gick igenom en hel del av våran kommande produktion och han fick komma med lite bra synpunkter på allt. Dagens minus är att jag blir sämre och sämre.... Det lilla bråket med halsen som jag kände i morse har utvecklat sig till feber och rinnande näsa och rejält hes, men inte så ont i halsen än. Trött på att vara sjuk.

Världens största vän...

Nästan hela helgen har tillbringats i en bil... 120 mil över en weekend, men det var det värt. Har fått se "byn" dit tanken är vi ska flytta (och även hittat ett sött litet hus där), och även träffat Råskinns systrar som bor där. Samt världens läckraste kille!! En gigantisk Grand Danois som är helt otrolig....kan erkänna att jag blev lite såld på honom.. Mycket hund men ack så trevlig. Nåja tillbaka till byn... Ligger centralt nere i de sörmländska skogarna och har både kyrkokör och teaterförening, så får jag tid över så tror jag jag vet vart jag kan ta vägen. Byn i sig är liiiite liten, fördelen är att jag är van vid småa byar så det känns inte som nåt jätteproblem eftersom det är nära överallt där nere.

Just nu sitter jag och försöker ladda lite inför dagens arbete som håller på halva kvällen. Känns inte så superbra eftersom min hals inte velat vara med riktigt sedan i lördags. Tror jag stressar lite för mycket och aldrig tar det riktigt lugnt så egentligen är jag nog inte sjuk utan bara utarbetad. Pluggat text har jag gjort i iaf så lite duktig har jag varit, sen lovade Råskinn att skjutsa mej till skolan eftersom vi börjar senare idag så jag får nog lov att väcka honom snart.. Grattis på födelsedagen älskling!!

Tungt lass...

I morgon bitti åker vi ner och tittar på vårt nya hem... Lite små scary eftersom allt kommer bli väldigt nytt. Jobbigt med alla saker jag dragit på mej genom åren och som jag nu måste bli av med. Hade lite tur idag och sålde en loftsäng på 5 minuter, en liten början iaf.. Nu ska jag bara försöka bli av med alla stora möbler och alla hundratal små porslinssaker.. Akvarium, byråer och linneskåp, porslinselefanter och golvlampor......*suck*.... Har fotat en massa saker och skickat in för värdering, annars kommer det att sluta med att jag säljer mitt Malmstenskåp för 5000 eller nåt... Loppis is the shit...

Vad ???

Idag fick jag meddelandet att en av mina väninnor gått bort. Känns så tragiskt när det handlar om kvinnor i 30-årsåldern med barn som fortfarande är småa. Vi hade inte den täta kontakten som vi hade en gång i tiden. För ett par år sedan tog hon kontakt med mej via facebook och vi umgicksvia nätet. Vi hade trots allt kännt varandra i 20 år fast på senare år var det mest via datorn man hade kontakt. Det jobbiga är att jag inte vet vad som hände. Hon har aldrig sagt nåt om sjukdom eller nåt, men borta det är hon. Läste i kvällstidningen om en kvinna från tyskland som hoppat ner till isbjörnarna på ett zoo.. Vem vet egentligen hur hennes liv var för att driva henne till en så desperat handling? "Du vet inte vem jag är förrän du gått en mil i mina skor". Jag är fortfarande i chock och har svårt för att fatta vad som hänt min vän, sakna henne kommer jag självklart att göra. Ännu en av de saker som händer när man blir äldre. Vänner försvinner på oväntade sätt och inget kan man göra åt det. Senast idag har jag tagit kontakt med ett flertal av mina gamla vänner och bett dom vara rädda om sig och att jag älskar dom. Vem vet, i morgon kan det vara för sent......

Flytt

Det är med skräckblandad förtjusning planerna på söderflytt börjar ta form. Ju mer tiden går dessto närmare kommer dagen D. Vi ska försöka åka ner en helg så jag åtminstone får se stället vi ska flytta till. Tror inte jag kommer ha några egentliga problem med det, men det känns onekligen lite konstigt. Jag gillar ju inte snö is och kyla så jag förstår egentligen inte varför jag varit kvar i norrland så länge. Att det är rätt beslut att flytta känns ganska självklart. Lite närmare till storstan men ändå en bit bort. Närmare till det mesta fast inte mitt i smeten, kan vara skönt att välja lite själv hur mycket av stan man vill ha.

Talang

Nu har vi sett både Paul Potts och nu senast Susan Boyle bland talangerna i England. Vilken kvinna!!!! Känns så bra när folk inte drillats och tränats i år efter år utan bara gör det dom vill och tycker om, och gör det bra. Övar man för mycket så kan vissa av de saker som gör att jury/folk gillar det man gör försvinner. Själv har jag fått massor av problem sen jag började med regelbunden undervisning av sångpedagog. Saker som tidigare föll sig naturligt (och var bra) får jag jobba för nu. Naturligt is the shit.....

Släkten är värst!!!

Håller på att kolla runt lite på Råskinns släkt på nätet. Själv har jag sk "valonstreck" på underarmarna, och så även Råskinn. Av en slump hamnar vi på en sida med Valonsläkten. "-Ja.." säger han.."...men det ser ju mest ut som vanliga valkar ju..."... Hm... Är det så illa att jag har valkar på underarmarna så får jag nog banta lite hårdare än jag gör nu...till sommaren kommer det nog vara size zero som gäller.....

Ett gott skratt förlänger livet....

...så jag befarar att Råskinn kommer bli runt 120 år nu... Igår så var "Bärsärk" (en av våra skäggagamer) lite på. Råskinn öppnade glaset men backad när ödlan gick på honom. Eftersom jag brukar hantera dom så såg jag inga problem med att plocka ut honom. Tjong så satt den rackaren i mitt lillfinger!! Nog för att han hela tiden varit alfahannen av dom två, men han har aldrig varit aggresiv förut. Råskinn garvade iaf så han grät!! Som tur var så har dom ju inte så mycket till tänder så det gjorde inte så ont. Idag har båda två varit ute utan problem.... Tror det var Råskinn som retat Bärsärk lite för mycket helt enkelt. Nu blir det ödlehantering på hög nivå för dom måste ju lära sig om man ska kunna hantera dom som vuxna. Lite ont kommer det nog göra men skam den som ger sig.

Skadad....

Ja vad månde det bliva?!?!?! Lillan trivs som fisken i vattnet när hon kan stå bredvid Råskinn och laga mat.... Knäckt sitt första ägg har hon gjort med bravur, och tycker det är superskoj. Kliver in i köket, drar fram stolen till spisen och kastar en släng över axeln...hm...tror den lillan kommer bli kock... Om inte annat så känns det så underbart bra att se dom 2 ihop. Dom leker busar och trivs bra ihop.. Vet ju hur jobbigt det är med småttingar, och att då få se någon som tar dom på så rätt sätt är härligt... Tur att man inte har så väldigt många år kvar tills övergångsåldern så behöver man inte vara sugen på fler småa... När respektive verkligen vet hur man tar de små till sig och vinner deras hjärtan så är det lite jobbigt ibland, tur jag än så länge har lite sunt förnuft kvar annars skulle det sluta med att vi hade 10 ungar......

Candy & focus

Barn i godisaffären... Vem känner inte igen det?!?!? Skulle vara skönt att köpa sig en egen livsmedelsbutik bara för att få se Råskinn inventera grönsaksdisken... Hur kul är det egentligen inte att se folk göra det dom verkligen gillar?? Total fokus på det som gör/ska göra och lever lite i sin egen värld. Så underbart!!! Det som är viktigt här i livet är att man gör det man vill och mår bra av och lär sig att inte lyssna på att de som säger att man ska göra som alla andra. Att gå sin egen väg kan vara melodin.

Rockard

Ibland får man krypa fram under den sten man legat och tryckt. Lämna allt det trygga och vana bakom sig för att kasta sig handlöst in i nya situationer. Annars kan man inte få någon förändring. Om allt går enligt planerna så kommer jag om mindre än 2 månader bo någonstans jag aldrig ens sett, ca 60-70 mil härifrån. Känns lite tungt att lämna sonen, men han är så gammal nu att han kan flyga ner om han vill. Barnen blir ju större och lever sitt eget liv ju äldre dom blir, man är inte lika nödvändig längre även om man alltid måste visa att man finns om det behövs. Jag har iaf förtröstan och tror det kan bli något riktigt bra. Ibland måste man våga för att vinna och det här tänker jag köra hårt på.

Känsla

Man tror i sin enfald att allt ska bli enklare bara man blir vuxen/äldre. Shit vad man bedrog sig... Tyvärr så är det inte enklare att vara 40 än 20, förutom att man gått på ett par nitar och vet vad man vill...Allt annat som typ känslor, kärlek, relationsstrul och sånt finns ju kvar även fast man blir äldre. Osäkerheten är nog bland det värsta. När man inte är riktigt 100% säker vad den andre tycker, man liksom glider runt i en limbo och vet inte om man ska skratta eller gråta. Är man sedan en känslomänniska så är det 7 resor värre. Oj vad vi kan bli jobbiga!! Sen så är ju alla människor olika också, finns ju dom som blir kärring vid 20 och dom som aldrig blir det. Hoppas jag aldrig blir kärring iaf....att jag älskar Råskinn finns det inga tvivel om överhuvudtaget...

Showtime!!!!

Jo det känns ju som att det närmar sig då..... Eftersom man är mer van att arbeta "på riktigt" än att gå i skola så älskar jag ju att drilla och nöta. Man kör samma kombinationer en timme i sträck, eller tills dom sitter. Den karaktär jag kommer vara i slutproduktionen är så långt i från den hemvävda trevliga jag som det bara går..... Överlägsen och flirtar med allt och alla...hm... hon flirtar med Stefan och Zack och är inte direkt polare med Val och Tess...mer och mer kommer fram. Inte riktigt jag då men den otäcka kvinnan jag gör börjar mer och mer ta form. När man går in för det så är det ju egentligen inte så svårt, bara ovant.... Anna är helt underbar och mitt riktiga jag skulle aldrig kunna vara mot henne som min karaktär är. Man lär känna sin roll mer och mer och allt tar sig en mer naturlig form. Man vet vad hon/han skulle säga/göra i alla olika situationer. Ska försöka komma ihåg att lägga upp min karaktärsanalys också. Börjar även fundera på om man kanske skulle försöka komma på nån uppsjungningsövning till efter lovet när Jakob Stadell kommer på besök...lite att pyssla med på lovet, sist vi träffades var jag gravid med lillan och inte direkt på topp precis..så det är ett tag sedan. Förra veckan fick jag en kommentar av en klasskamrat. Han hade tittat på en affisch i 3 år men först nu upptäckt att det var jag som stod bredvid Jakob, en av nackdelarna med att vara i ensemblen då kanske, man blir inte superkändis. Fast å andra sidan har jag aldrig varit ute efter att bli känd. Hellre en bra monolog/dialog/pjäs, som ger nåt, på parken i Kramfors än att spela upp något platt som inget ger på dramaten i Sthlm.

Vem vet hur allt blir??? Mitt Råskinn och jag kommer nog med all säkerhet att flytta söderut. Sen återstår bara frågan om hans förslag till att gifta sig kvarstår även om vi inte flyttar till Bergsjö....???

Lägga ner

Just nu vill jag bara lägga ner skolan.... För mycket som händer både privat och proffesionellt. Stress, press och en massa "måsten". Känner ingen större motivation att gå i skolan precis....

Rabiat gråtmilt monster

Inte konstigt att man blir en aning rabiat när det bara inträffar en gång om året.... Det kanske inte är så bra att på kemisk väg ändra sin cykel eftersom man då blir 12 gånger värre när det väl händer..... Det kanske är bättre att bara vara lite galen en gång i månaden.

Män och kvinnor

Jag tror stenhårt på att män är från Mars och kvinnor från Venus. Ibland är man så totalt olika varann att det är inte klokt. Iaf när det kommer till att tolka olika saker. Vi tjejer kan ju läsa varandras "undertexter" på ett annat sätt än vad killar kan. På nåt konstigt vis tror vi även ibland att killarna ska förstå, och bli förbannade när de inte gör det. Ett schysst lexikon skulle vara bra. Själv ska jag försöka att tala mer i klartext, fast det nog kommer innebära att min stackars pojkvän tycker jag är än mer hispig än vad han tror nu. Det är ju bara att välja på att endera säga allt eller hålla tyst om det. Att jag skulle kunna vara tyst om det de närmaste 40 åren verkar mest vara en utopi...

Ikväll klassen och såg på "Pengarna eller livet", en av Norberg och Dröses produktioner. Utomordentligt skojig, och jag skrattade så jag fick kramp!! Skådespelarna var lysande och jag kan helt klart rekommendera folk att se den. Träffade Anna innan föreställningen, och den människan bara måste man tycka om. Sprudlande och full av liv och så otroligt gullig och trevlig.

Varning!!!

Jo det är ju sånt som även jag kan reta mej på då... Vuxna eller halvvuxna människor som inte klarar av att diska efter sig eller att ta rätt på sina egna saker. Alla räknar kallt med att någon annan gör det....vilket allt som oftast tyvärr visar sig vara jag.....

Svår??

Och hur kan män tro att vi kvinnor ska vara lätta att förstå??.. En liten rörelse åt fel håll och helt plötsligt förvandlas vi till flytande nitroglycerin...