Ibland får man krypa fram under den sten man legat och tryckt. Lämna allt det trygga och vana bakom sig för att kasta sig handlöst in i nya situationer. Annars kan man inte få någon förändring. Om allt går enligt planerna så kommer jag om mindre än 2 månader bo någonstans jag aldrig ens sett, ca 60-70 mil härifrån. Känns lite tungt att lämna sonen, men han är så gammal nu att han kan flyga ner om han vill. Barnen blir ju större och lever sitt eget liv ju äldre dom blir, man är inte lika nödvändig längre även om man alltid måste visa att man finns om det behövs. Jag har iaf förtröstan och tror det kan bli något riktigt bra. Ibland måste man våga för att vinna och det här tänker jag köra hårt på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar