Bluecollar...

Då var man återigen en arbetare då. Första passet på nya stället avklarat. Känns helt ok och efter 2 minuter är man inne i samma gamla go. Efter att ha stökat runt i vården i 22 år och varit med på så gott som allt så tvekar man ju inte längre utan hugger in där det behövs. Erfarenhet är ju inget minus. Som tur var så kom Chefen över och fikade med oss och kastade ut en krok om att det var tunnt med vikarier, "Ingen fara!!" sa jag "Jag tar allt, natt som dag!!" Genast fick jag ett erbjudande om att gå natt som jag givetvis tackade ja till. Dessutom berättade min "handledare" (som är typ 5-10 år yngre än mej) att de hade dåligt med vikarier på fler boenden i byn. UNDERBART!! Jag är ju ganska mångsidig och har inga problem med att rycka in där det behövs. Känns så skönt. Längtar redan till onsdag då jag kliver på mitt kvällspass. Personalen verkar "normala" och helt ok och samma sak med de boende. Inga problem där inte. Lite mer synd var det om stackars Råskinn.... Ensam hemma med mina ungar.... Ett litet sms bara men annars så fixade han det med. Sonen kom ju ner igår så efter att ha väntat ett bra tag i Uppsala på bussen så var han framme. Lite konstigt även för honom men lillan var överlycklig. Härligt att han får komma ner och se hur vi bor och även vara en del av vardagen, lite ågren har jag att jag jobbar när han far upp till Norrland igen men det ordnar sig nog. Ledig hela veckan förutom en kväll på onsdagen. Lillan har förresten fått sin första polare!! Grannens barnbarn. En liten söt tjej i samma ålder, bor 2 hus ovanför och dessutom går på samma dagis!! Kan det bli bättre?? Rimbo is the shit och här trivs jag ju faktiskt!! Jag saknar inte Norrland förutom att man inte kan träffa polare när man känner för det.....fast det är riktigt bra folk här nere med..:)...och JA... Vi är fortfarande lyckliga. Lite intressant. Jag flyttar 50 mil och känner ändå ett lugn i själen. Jag kan inte påminna mig då jag mådde så pass bra senast. Tror det gjort oss alla gott.