De världsberömda gräsänderna, eller "Ankorna" som lillan föredrar att kalla dem. Totalt orädda för människor och kommer gärna och äter bröd ur händerna. I dagsläget är de tämligen stinna på kokt pasta och verkar njuta i vårsolen. Härligt med lite djurliv.
Häromdagen gick jag på ett riktigt sk "grispass", från 6.45-21.15... Sånt som händer då all ordinarie personal sitter i möte. Trots allt gick det riktigt bra. På kvällskvisten fick jag ett sms från Råskinn där han undrade när jag slutade, jag undrade om det var nåt speciellt.... Jo, han ville veta när han skulle ha middagen klar. Hur skönt var inte det då!!! Slitit som en slav en hel dag utan möjlighet till ordentliga raster, mat eller nåt och sen få komma hem till en av hans kulinariska skapelser. Det är kärlek det!! I dag har han farit iväg och kollat upp lite fler möjligheter för arbete, jag sitter hemma och håller tummarna att allt går bra. Våren är på gång iaf och med den kommer ljuset och värmen och allt känns så mycket lättare. Det verkar ordna sig ändå.:)
1 kommentar:
Det är förbannat skönt att veta att det finns en välkomnande famn att ramla in i när man kommer hem. Det motiverar (åtminstone mig) de sista timmarna/minuterna. :) Kram på dig!
Skicka en kommentar