Att inte kunna påverka är det värsta jag vet! Att bara sitta ner och gilla en situation som någon annan bestämt åt dig utan att du har nåt att säga till om saken.... Jag har ju både känslor tankar och åsikter jag med. Räknas inte dom? Är jag mindre värd eller? Känner mig lite lätt sarkastisk gentemot ödet just nu.
Precis fått ett fast jobb också (yihaaa!!) som jag ska börja nu i veckan. Känns jättekul att äntligen få en tjänst, men å andra sidan känns det som "Varför??"... Hade jag inte kunnat få den för två månader sedan, då hade jag gladeligen tackat ja och förmodligen fortsatt att vara lycklig. Kan man inte bara få vara riktigt glad och nöjd någon gång eller är det bara livets sätt att gnugga händerna och gotta sig i andras olycka. Nu vill jag bara att ödet tar sitt förnuft till fånga och ställer allt till rätta igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar