Har ju lite svårt för det jag då... Leva på luft alltså.. Även i ett förhållande så behöver man få veta att man är om inte älskad så iaf uppskattad. Har man dessutom tillbringat halva sitt liv i destruktiva förhållanden då man får veta att man inte är vatten värd så är det kanske ännu viktigare. (Jo jag vet ju att jag är en fruktansvärd gnällkärring till latmask... Det har jag lärt mej under flera år att jag är och ränderna har svårt för att gå ur....)I stället blir man jämförd med kvinnor från stor stan och helt plötsligt befinner man sig så långt från paradiset som det bara är möjligt... Jag vet ju att jag inte är världens lättaste människa att leva med, men å andra sidan är jag fruktansvärt snäll bara jag vet att jag är älskad och får det bekräftat. Jo...fick ju faktiskt höra det via sms för 2 veckor sedan..hm... En annan höjdpunkt på dagen brukar vara när man får se in i sin älskades ögon och säga "Jag älskar dej"... Det är nåt helt oslagbart och betydligt härligare än att säga det via textmeddelande.... Efter en timmas promenad i -10 grader och en massa tårar senare så hoppas jag att jag slipper från ytterligare förkylning... Just nu verkar det mest humana vara att lägga sig framför nästa X2000....men med tanke på hur ofta dom passerar här så kommer jag nog dö av förkylning... Helt plötsligt verkar "The day you left me" kunna få ännu en innebörd.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar