Äntligen.

Nu har äntligen Råskinn fått se mitt solonummer. Han och sonen kom upp i mycket god tid och fick tillbringa lite tid med oss framför tvn innan det var dags för oss att kliva bakom scenen. Hela dagen har vi varit sååå laddade. När vi roddade alla grejor så blev det lite improteater, lite sång och allmänt stök... Alla var supertaggade och inställda på att leverera en sju helsikes show. För egen del vara jag bara glad för att jag på sånglektionen fick höra att jag har avancerat ännu mer. Började på ett "b" i våras (i bröstklang) och är nu uppe i ett "e". Det är ett ganska stort steg. Jag var ganska lugn hela kvällen fram till tio minuter innan jag skulle upp på scenen, då blev jag skitnervös!! Kallsvettig och hjärtklappning. Var så säker att jag skulle missa på texten... Sånna nojjor kan man få ibland då trots att man vet att man kan det som ett rinnande vatten. Trots allt så funkade det ganska bra. Enda smolket i gläjebägaren var en del missar med tekniken. Man kan ju inte rå på allt men vi gjorde en bra show och jag tror de flesta som såg den blev nöjda. Sonen var helt lyrisk och tyckte mamma var underbar.. Råskinn tyckte jag var ok. Själv så blev jag ganska nöjd när jag fick höra inspelningen som vi gjorde, eftersom jag inte är så van att höra mej själv sjunga annat än i huvudet och det ger en liten annan klang. Hoppas bara han tycker det också. Fast egentligen..."förstå-sig-på-arna" säger att jag är bra och Råskinn är ju inte musiker så egentligen borde jag nöja mej med att lyssna på dom som arbetar med det.. Hur som helst. Efter en bra levererad show och adrenalinet på top och en snabb avroddning av ljudet så fick vi iaf äntligen en ledig helg. Slappa och vara hemma med ungarna blir prio ett dom här dagarna, eftersom att Råskinn jobbar...