Nu är det så kallt att man borde börja med isdans!! Hur står dom ut egentligen?? Visserligen är det lite varmare i en ishall..men ändå. Idag har det varit typ runt -20 hela dagen och man vägrar gå ut utan att först krypa i skiddressen. Rörelserna dom pysslar med är ju liknande sånt som vi får göra på dansen. Kanske inte riktigt, men ibland känns det som så. Har märkt att man blir lite "skadad". Trots att jag inte är dansare eller ens i närheten av nåt sånt så lär man sig ju en hel del. Utan att egentligen mena det så tänker man på utåtvridningen. Man tänker på att hålla ihop sig och allt annat som man kommer på...allt det tar ju hur lång tid som helst att lära sig. Jo, och jag är avundsjuk på att Anna har så vackra händer då hon dansar!!
Lite bra kvalitetstid i studion idag... Min bakgrund var nästan klar..då Stefan fick tag i nötterna (noterna)... karln är ju ta mej sjutton ett geni! Tydligen såg han det lite som en utmaning och kunde inte motstå att spela "på riktigt"... Min son fick höra Stefans senaste kreation och satt bara och gapade.."-Mamma!! Den killen vill jag träffa!!". Klart han ska få göra det... Jag ska försöka att lära mej den svenska texten till låten, eftersom jag funderar på att göra den både på svenska och engelska. Eftersom jag inte ens hört den på svenska så kan det bli lite intressant.. Får se om jag får sjunga den för HoFfe på fredag...skulle vara trevligt med en objektiv åsikt...
Dagarna känns lite halv-tradiga nu, även fast det har blivit mycket ljusare ute. Tror det är ensamheten som gör det. Att lägga sig ensam och vakna ensam är inte min drömsituation just nu... Skulle raskt vilja spela fram allt ett par månader då allt redan ordnat sig... När jag träffade Råskinn så var han ganska snabb att berätta att han minsann var sthlmare, och aldrig skulle kunna tänka sig att flytta därifrån. Ok, tänkte jag, jag får väl flytta till stan då. Nu har han inte längre dom problemen utan är betydligt mer flyttbar. Livet ändras ju hela tiden och man ska aldrig säga aldrig. Själv har jag ju i ett svagt ögonblick sagt att jag aldrig skulle dejta en kock, (kanske beroende på att våran kock var lite elak ibland), och nu är jag på väg att flytta ihop med en. Men det gör inte så mycket. Det enda som spelar nån roll är att vi är lyckliga...och det är vi ju tillsammans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar