Vet inte om jag är manodepressiv eller om det är nåt annat allvarligt fel på mej...Är nog väldigt osäker på mitt eget värde... Kanske är jag lite av ett kontroll freak eller bara en idiot..... Jag har ju valt att älska en väldigt komplicerad man, som trots sina egenheter, jag älskar... ok att jag blir ledsen och gråter för sånt han gör, sånt han inte gör och gud vet allt... Nog för att jag för allt i världen är långt ifrån guds bästa barn. Jag gör dumma saker och kan vara duktigt stor i truten och en ordentlig jubel idiot, men jag försöker iaf göra det bästa av situationen när katastrofen är ett faktum, så länge jag inte får panik och springer. Jag är en kärring ut i fingerspetsarna och tolererar nog allt pga jag älskar honom.... Förr eller senare så klarar inte ens en Disney-saga av att skyla över allt.... Jag älskar ju verkligen den här nöten så det gör ont, och vill ju bara vara med honom, frågan är om han vill vara med mej?... Tror jag skulle behöva en schysst psykolog..... Finns det nån bra kurs där man som kvinna lär sig att i godan ro sitta med stickningen i knät och vänta på att gubben kommer hem?? Nä, nåt allvarligt fel på mej är det nog ändå...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar