När man inte vet då... För ett tag sedan så märkte jag ett en av de evinnerliga leverfläckar man drabbas av som äldre hade växt en hel del... Träffade en polare som är sköterska och hon gillade det inte... Med två kusiner som är canceropererade, med 2 nära släktingar som drabbats av malignt och med både farmor och mormor som dog i cancer, och eftersom jag är canceropererad sedan tidigare så har jag iaf kommit fram till att jag bör kontakta en läkare... Inte så kul och jag känner att jag verkligen drar på det in i det längsta, fast det egentligen är bättre ju snabbare man får reda på det.... Jag är ju inte rädd för döden eller så, har ingen panik inför det, däremot är jag inte så sugen att gå igenom det helvete som det innebär när man väl får diagnosen.. Förmodligen därför jag inte sagt något till nån om det... Jag vill inte samtidigt som jag vet att jag måste... I morgon ska jag iaf boka en tid hos doktorn så det är ur världen... Gruvas ordentligt kan jag säga och det känns långt ifrån ok.... Har man aldrig känt sig ensam förut och vill veta hur det känns så ska man skaffa sig cancer.... Just kill me instead and then it´s over....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar