Tystnad är underskattad.

Nog för att man älskar sina barn men att tillbringa 24h/dygn i 3 veckor med dem kan få en att klättra lite på väggarna. En 4-åring behöver komma iväg och leka med kompisar och inte bara vara med mamma. Längtar tills dagis öppnar igen och jag börjar jobba. Helst innan man blir ett nervvrak. Bara man kan få komma bort en timme eller så så hinner man ladda batterierna. Just nu har man inte energi nog. Har kommit på att i duschen får jag iaf vara ifred vilket har resulterat i att det dagligen är minst en halvtimmes duschning i fullkomlig tystnad.... Helt underbart!!! I övermorgon åker sonen tillbaka till Norrland så då bråkar de inte med varann iaf, även fast jag självklart kommer sakna honom. Ungar är nog sötast då dom sover......