Sista rycket....

Igår var det montering av det stora "partytältet"...snarare ett mindre hus kändes det som. På fredag blir det att fixa lite med bord och stolar och en del praktiska saker, marinera kött kanske..:)..och på lördag blir det bålblandning och salladstillverkning. Tycker det känns bra att få hjälpa till eftersom jag aldrig kommer hamna där själv, det finns ju ett talesätt "always a bridesmaid never a bride" och det stämmer nog. Däremellan ska man hinna jobba lite också, men det löser sig det med. Lillan är eld och lågor över att få gå på bröllop och får hjälpa till en del också, men hon är ju stor nu. Skolan fungerar bra så än finns inget att klaga på. Getingsticket jag fick i förra veckan vill inte bli riktigt bra utan är fortfarande svullet och kliar..:(... Jag vill ut i skogen och plocka svamp.....

Mycket nu....

Slut på semestern och ledigheten, fast å andra sidan har jag massor med semester kvar som jag måste ta ut i år och en massa föräldradagar på lillan. Hon har nu börjat "för ettan" och tycker det är jättespännande. Nackdelen är att våra lediga dagar mitt i veckan har försvunnit så nu är det bara varannan helg som man har chans att sova ut. Sonen har åkt tillbaka till norr, men jag hoppas han kommer ner snart igen. Dom blir fort stora...
Nästa helg blir det kalas när "lilla grannen" ska gifta sig. En hel del bestyr innan dess och allt ska funka. Förra helgen så var hon och jag ute och bar träd...eller..ja stockar då.. Hennes äldste son fällde tre stora tallar och kapade upp dom i lämpliga bitar som ska fungera som bordsben och som ben till sittbänkarna, och hon och jag släpade ris och bar stockar. Efter den dagen behöver man inte fundera på att gå på gym på minst ett halvår. Brudens mor och även bror med respektive kommer att inhysas uppe hos oss, kommer nog bli bra. Trevligaste är att hon har en stor jycke som man kan passa på att låna lite.:)
Igår åkte jag på ett getingstick. Fy vad det gjorde ont, har fortfarande ont och är röd och svullen. Inte kul alls...:(

En ny dag....

Äntligen känns det som att man är hel igen.... Inte för att jag blivit nåt klokare eller vet hur han vill att/om vi ska gå vidare från det här.... Men att ha honom hemma igen gör att nu kan jag njuta av ledigheten och ungarna igen...och kanske våga hoppas på nåt bra....
Idag blir det att shoppa tårtmaterial eftersom sonen fyller år i morgon. Lite jobbigt att ha honom på så långt håll i vanliga fall men har tur så länge han har tid att hälsa på morsan ibland....

Idag.....

...fick jag iaf första livstecknet på ett par dar... Vill tolka det positivt men vet inte hur han tänker... Ont i magen som f**n... Hoppas det inte blir negativa nyheter när han kommer hem i morgon... Har hunnit tänka en hel del och jag tror den devis jag lever efter i grunden är ganska klok, det man inte vill att andra ska göra emot en själv ska man inte göra mot andra... Ibland när man sitter ute på nätet så dyker hans bild upp på chatten och då får man det lilla hugget i hjärtat... Saknar honom så det gör ont....

Brukar det inte vara så...

.... Frun/kvinnan i huset passar barnen och sköter om hemmet medans mannen kör sitt eget race. Jag tillhör kanske den gamla stammen men jag har inget emot det. Jobbar ju bara 75% och tycker det är helt ok att jag då tar den större delen av hemarbetet. Ordnar barnvakt då jag behöver och lastar inte över mitt ansvar som förälder på någon, fast jag behöver hjälp ibland. Livet som singelmorsa är inte lätt att kombinera med ett skiftarbete. Fast just nu är det aningens jobbigt med tystnaden, tre dagar utan ett ljud, så länge har vi aldrig varit utan kontakt på tre år. Löser tystnad nåt eller är det kanske inte så att man måste prata om saker om man ska kunna lösa problemen?

Telefon?!?!?

Kastar snart bort mobilen för att undvika att höra av mig till Råskinn... Han ville inte att jag skulle höra av mig på ett tag men det är så förbannat svårt.. Ju längre det går utan jag hör nåt från honom ju längre känns det som att han glider bort... Borde vara glad och lycklig för att ha barnen här, och det är jag, men en bit av mig saknas.....

Aningens....

....ensamt.... Sonen har äntligen kommit ner och det känns väldigt bra. Däremot har jag inte hört från Råskinn på ett par dar.... Vet inte riktigt hur jag ska tolka det heller... Vet att det bara är att vänta och se, men det är det som är det svåra, att det bara blir tyst.....