Det märktes direkt skillnad på Råskinn när vi kom hem till "stan". Han var hemma igen.På lördagen åkte vi och hämtade barnen och åkte ut till hans föräldrar. Det var ganska skönt. Dom är trevliga och man känner sig verkligen välkommen där. Barnen var hur härliga som helst, äldste sonen hade dessutom med sig flickvännen, även hon var helt ok. Jag hade gruvat mej lite inför att träffa barnen men dom var trevliga väluppfostrade ungdomar med musikintresse. När vi lämnade av dom på kvällen så hade vi iaf börjat fundera på när dom var beredda att åka upp till norrland, och det verkade inte vara alltför omöjligt. Efter vi lämnat barnen så åkte vi en sväng till Råskinns gamla jobb. Riktigt trevligt ställe med "vardagsrums-feeling", och jag kan förstå att han saknar det. Sedan blev det en lite romantisk hemma kväll med lite film... Kändes bara hur underbart som helst och precis när jag tänker öppna munnen för att säga det så öppnar han också munnen...och säger nåt helt annat...att norrland nog inte funkar.. Det han vill ha är inget jag kan ge honom. Han har en älskarinna och hon heter Stockholm...märker så väl att han saknar henne och delar ur sitt gamla liv. Den man älskar släpper man fri och det är det jag måste göra. Funkar det inte så funkar det inte. Hade hoppats att han skulle stå ut i norrland fram till våren. Vill inte leva åtskiljd från honom men om det är det som krävs så gör jag det. Kärleken kan överleva alla hinder vi har och det är det som är viktigast.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar