Idag var en av de värsta dagarna i mitt liv. Var uppe på skolan och dansade för fullt och hörde inte att telefonen ringde. När vi hade fika så såg jag att Råskinn hade ringt och smsat och att jag måste höra av mej på en gång. Ringde upp. Hunden kunde inte gå längre utan bara föll ikull så fort hon försökte. I morse när jag var ut med henne var hon lite stel och så, men det brukar hon ju vara. Jag ringde min pappa som fick komma upp och hämta mej, sa bara till läraren och mina klasskamrater att jag måste åka för att hunden var sjuk. Redan i bilen fick jag tag på en veterinär. Han var på väg till en annan stad men tvärvände så jag behövde bara fara hem och hämta henne. När jag kom innanför dörren så försökte hon som vanligt komma och hälsa, men det var ju omöjligt. Jag satt med henne en stund innan vi bar ut henne till bilen. Att försöka hålla sig lugn och inte bryta ihop var så gott som omöjligt. Veterinären var iaf helt underbar. Han gjorde en snabb undersökning och tyckte hon gjort det bra som blivit så gammal (98 människoår). Efter att hon fått den första sprutan med lugnande så fick jag en chans att ta farväl. Allt gick så fort och hon behövde inte lida. Just nu är jag bara i chock och det jag så länge vetat kommer att hända har ju hänt nu då.... Vad ska jag göra utan min älskade hund!?!?! Hon var med mej varenda dag i 14 år och nu finns hon inte mer. Det gör så ont i hjärtat att jag snart tror det kommer att brista.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar