Temperament?? Jag?? No shit Sherlock...;) Vet ju att jag kan vara lite het ibland (som alla som känner mej redan vet), men eftersom jag vet om det så försöker jag ju även att tygla det. Och jag har faktiskt blivit lugnare på "äldre" dar. Stackars Råskinn kan faktiskt få lite oförtjänt ovett ibland trots att han på alla sätt och vis visar hur mycket han älskar mej. (Fy jag låter ju som världens ragata!!) Jag är bara en sån människa, jag känner mycket och jag känner starkt. Jag har lätt att skratta och lätt för att gråta. En av mina lärare sa att det var en av sakerna som gör mej till en sån bra artist. Känslorna ligger inte långt innuti mej utan kan lätt hamna på ytan. (Blev lite paff att höra det men det kändes skönt.) Det är allt eller inget. 100% eller inte alls, mellanlägen finns inte vad gäller sånt. Å andra sidan kan jag ha svårt för mina egna känslor ibland. Småsaker bryr jag väl mej inte så mycket om längre däremot kan det som är en småsak för någon betyda jordens undergång för någon annan. Som det är nu så är jag bara så lycklig... Trodde inte man kunde känna så här när man är"vuxen". Man kan bli kär även då fast saker kanske inte är lika enkla som när man är 16. Ett annat allvar och en annan tyngd infinner sig då i ett förhållande. Alla har vi ett förflutet, ibland med lite mycket bagage, men det är sånt man får ta. Det är liksom the real deal och ingen tonårsromans man råkar ut för.
Trots att"stan" inte är min favoritplats på jorden så känns det underbart bara för att jag ska dit med Råskinn, förhoppningsvis träffa hans barn också... Nervöst?? Japp..som bara den..!! Audition på scenskolan på måndag ger också lite nerver...
Från det ena till det tredje så gick pappsens operation bra idag... Äntligen kan man pusta ut och inte oroa sej så mycket för gamlingen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar