Nä...jag är ganska dålig på det då... Har fortfarande inte förlåtit mina föräldrar, även om jag skulle göra det så kommer det ändå att finnas kvar inom mej. Det är inget man kommer över på en vecka. Hade en vän betett sig på det viset så hade det varit tack och adjö och sen hade det varit bra. Man har ju en liten annan relation till sina föräldrar. Dom pratar mej mej igen iaf, men jag pratar inte med dom... eller rättare sagt jag pratar med dom men på den nivå som jag kan prata med vem som helst, en främling på stan eller en expedit i en affär.... Det gör ju ont inuti även om det inte syns på utsidan....och det är inte lätt att bara strunta i dom, samtidigt som det inte är lätt att förlåta... Dilemma kallas det. Så småningom kommer det nog bli bättre men vi kommer aldrig få samma förhållande till varann som vi hade tidigare. Råskinn har hittat en sysselsättning och allt känns bara bra just nu. Jag är lycklig och så även han. Lämna det här stället och snart resa söderut till honom, underbart!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar