Orphan...

Jo idag så blev det klart då. Svart på vitt typ... Om jag flyttar från byn så blir jag föräldralös... Fick ett ultimatum att jag måste bo kvar här om jag skulle ha mina föräldrar kvar ( i mina ögon ren utpressning och inget man skulle kunna göra mot sina barn!) Det jobbiga är att idag på det tekniska repet så blev jag tvungen att gå av scenen... Tidigare har det inte varit något problem eftersom jag tacklat det hela rent proffesionellt och tänkt på de tekniska bitarna, i dag tänkte jag... HoFfe och Sandra ville att min "monolog" skulle vara känslosam och beröra, nackdelen är att då kommer jag för nära mig själv, och då är det svårt att hålla distans utan att bli för personlig...(jo, det stämmer lite för väl trots att inte så många vet om det..) Lovade "Dans-Christina" att ta kontakt med föräldrarna...men det var ju kört lika förbaskat. Det intressanta är att jag inte gjort nåt fel i det hela, inte vad jag vet iaf (tro mej jag har både analyserat och frågat andra!!).. Kan inte påstå att man mår så värst bra, men jag tänker inte ge mej för det. Jag har bestämt mej och är lycklig med mitt Råskinn. Att vi vill flytta från byn är vårt beslut och inget någon kan få mej att ändra på genom att vara taskig. Nära vänner kanske kan grymta lite om man som ung fattar dumma beslut, men föräldrar ska finnas för att stötta och uppmuntra under hela uppväxten. Är man dessutom vuxen och inte omyndigförklarad så litar jag iaf lite på mitt eget omdöme att jag är kapabel att fatta rätt beslut för oss. Just nu behöver jag bara nån som kramar om mej och inte visar totalt avståndstagande.....