Så känns det iaf. Hur kunde all kärlek bara försvinna så snabbt? Ena stunden fick jag lite hopp om att allt skulle ordna sig igen, även om det skulle ta tid, bara för att i nästa stund få höra att det aldrig skulle hända... Vad som händer härnäst vet jag inte... Synd att både jag och lillan trivs så otroligt bra här, för att få tag på lght är näst intill omöjligt. Å andra sidan så bör jag ju ha varit förberedd.. Redan från dag ett så gjorde han klart för mig att en vacker dag så kommer han tröttna, och då är det färdigt...istället för att som andra gör säger att man kan inte lova nåt, men ska ge det en ärlig chans och satsa på förhållandet. Så jag har gått sedan dag ett och letat tecknen på att han är less, istället för att slappna av och njuta. Sen får jag veta att jag aldrig lyssnar på andra?? Det är just det att jag hela tiden lyssnat på andra som satt mig i den sitsen jag är nu.... Jag har aldrig försökt ändra på honom och göra honom till en Svensson, men ändå verkar det som att allt är mitt fel. Inget spelar längre nån roll. Älskar honom fortfarande så det gör ont men han älskar inte mig längre. Mitt ljus i mörkret har slocknat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar