Lördagsmys...??

Idag har våren visat sig från sin bästa sida. Solen har gassat hela dagen och förvandlat skinnet återigen mot en lätt rosa nyans. Det har bara varit vi damer hemma hela dagen så vi har legat i bikini och lapat sol och gin.:) Inte fel. Lite positivt avbräck i allt mitt tungsinne. Jag hann även med att städa grannens lägenhet på eftermiddagen.:) Lillan var nöjd med att bli uppassad och få precis det hon ville och klagade inte på pannkakor till middag. I morgon tänkte jag ta mig i kragen och försöka äta lite jag med, inte det enklaste men ska iaf försöka. Det positiva är väl att midjemåttet minskat med 5 cm, men att leva på kaffe funkar inte riktigt i längden påstår dom som vet... Kvällen avnjöt vi med en kavalkad av tecknade klassiker innan lillan tyckte det var dags att gå till sängs. Jag vet att jag även i natt kommer att sova på Råskinns sida av sängen och använda de flesta av hans kuddar.. Gillar inte att känna mig ensam och övergiven och saknar hans sms då han är borta.... Livet känns skit just nu men jag ler fortfarande och uppvisar en schysst fasad.

Workout

Hade planer för dagen att flytta lillans saker till det lite större rummet... Mycket plockande, bärande, dammsugande och mer plockande...och efter mycket om och men så var det klart... Då insåg jag att det var mycket bättre som det var innan så det var bara att flytta tillbaka allt igen.. Ja ja fick ju jobba lite iaf.:).. Lite bättre ordning på allt blev det också och Råskinn fick sina fiskeprylar och verktyg på samma ställe... Hittade även mönstren till mössorna jag gjorde till honom förut, han har ju hunnit strula bort en så jag tänkte sy ett par fler till honom.... Kvällen blev sådär. En väninna ringde och var ledsen, en av hennes nära vänner hade berättat att hon har skelettcancer, så jag har varit och tröstat henne större delen av kvällen, fast jag förmodligen skulle behöva lika mycket tröst jag med fast av andra anledningar. När jag väl kom hem hade en annan av mina vänner varit och lämnat lite kläder till mig...så lite glad blev jag ändå.:)

Prioritera

Eftersom det är jag och lillan som bor här i lghten på "heltid" så bestämde jag mig för att möblera om lite. Lillan kommer få "stökrummet" som är nästan dubbelt så stort, ungar behöver lite utrymme för sina lekar och det är bättre att de leker där än i vardagsrummet. Sen så har jag rensat ut en hel del av mina saker. Svårt att halvera boytan och göra sig av med allt skräp på en gång, man får ta det i omgångar så är det lättare. Har erbjudit Råskinn att dela detta med oss varannan vecka då han är hemma och hoppas han tackar ja. Inbillar mig fortfarande att det måste kännas skönt att nån fixar och pysslar om en, och om inte annat så kanske han stannar av ren lathet.:D.....men jag hoppas iaf fortfarande....

Acceptera??

Trodde jag accepterat men hade visst fel även där.... Jag vill liksom envist hålla fast vid ljuset och den lilla strimma av hopp jag ändå hyser. Jag är upprörd och jag är ledsen och förbannad på mig själv att jag ska vara en sån idiot att jag inte fattar att han vill gå vidare. Har hela tiden hoppats att om det bara tar ett tag innan han får tag på lght så kanske han hinner tänka efter lite och kanske tycker att jag inte är så dålig ändå och väljer att stanna hos mig... Vet att jag skulle klara mig utmärkt utan honom, men jag älskar honom fortfarande och vill inte att han lämnar mig... Nu åker han ikväll igen, och den veckan kommer kännas som ett halvår...och om han träffar nån så har jag ingen rätt att tycka, tänka eller säga nåt om det, hur ont det än skulle göra..... "Den man älskar släpper man fri."

Håller det i sig??

Undrar om våren och allt annat håller i sig eller om det kommer ett bakslag?? Igår snöade det för fullt när jag vaknade, men som tur var så hann allt tina bort innan det blev ett täcke. Lite jobb idag och lite i morgon men sedan ledig över helgen igen... Midsommar vette sjutton hur det blir, tror inte lillans barnvakt vill sitta hemma hela helgen och fadern lär knappast hämta henne. Förbereder att ta ut föräldradagar så jag inte står där med skägget i brevlådan. I övrigt händer inte så mycket. Lite pirr i magen fortfarande och vågar väl inte känna mig sådär riktigt lycklig, men nöjd så länge det är status quo får då blir det inte sämre iaf.... Tjocka tanten har lyckats vara tyst så länge och det är iaf jag glad över.

Spicy...

Igår blev det en riktigt lyckat. Min version av thaikyckling gick hem.:) Lite chili och lime och massa andra bra saker. Beröm som gör att lusten att fortsätta med kulinariskt skapande växer, det är ju faktiskt kul att stå vid spisen.:) Nåt har jag tydligen lärt min under de här åren när jag stått med armarna i kors och övat lite provsmakning och glada tillrop. Men med en bra lärare så är det ju inte så svårt.. Som regel så är man så stressad efter arbetsdag och man snabbt bara vill få ihop nåt till ungarna. Har man tid och inte är stressad så är det en helt annan femma... Trivs?? Japp. Glad? Jajamensan...:)

Ingen vill vara kyckling??

Ingen är den som vill backa och säga att man hade fel i en konflikt... Jag hade fel....och hoppas på förlåtelse... Min kärlek hade falnat för länge sen om den inte vara av äkta vara... Igår lagade jag och liten middag, som emottogs med gott omdöme...och när man får beröm för såsen så är det ju bättre än att vinna på keno!! Gissa vem som harvar igen framför elslukande monstret?? Jo men självklart... Kycklingen styckad och marinerad och fonden puttrar... Lär mig nog så småningom...och lycklig är jag åtminstone ett tag till...