Övergiven och ynklig....

Att det kan vara så illa... Inte första gången Råskinn kliver på båten och är borta länge, men denna gången gjorde det ont på riktigt. Som om jag aldrig skulle få träffa honom igen. Vältrandes i självömkan hur livet kan vara så grymt mot mig. Är jag verkligen en så dålig människa att jag inte ska få vara lycklig? Vi hade planer och ideér. På senare tid började jag planera på egen hand hur vi skulle kunna få det bästa i förhållandet och ändå vara lyckliga. Att han inte skulle behöva känna nån press från oss när han kom hem utan bara få göra det han trivs med, utan magont för att malen huserar i skåpen och spargrisen drabbats av annorexia. Det krävs lite pyssel men det var vad jag planerade och jobbade för...och helt klart inte för detta. Om en slant skulle trilla in på kontot skulle man ju inte gråta. För en månad sedan ställde jag mig i bostadskö hos ett företag här nere, och tyckte själv inte att det är nån skillnad mot den bostadskö han stått i en längre tid. Han blev sårad då han fick veta det. Förlåt mig men det var inte menat på så sätt. Det kan ta tid att hitta lght här nere och det var snarare för att skaffa bra kötid och inte för att flytta, jag vet inte om jag vill bo i Rimbo som pensionär.... Men just nu vet jag varken ut eller in. Jo, jag vet vad jag vill men tror inte jag kan få det. Det är lite ge och ta i ett förhållande och jag är beredd att ge allt jag mäktigar för att få honom tillbaka och ett fungerande förhållande. Även gamla hundar kan lära sig att sitta det tar bara lite längre tid....(ja jag VET att jag är en tjurig kärring men förr eller senare lär jag mig nog)....:) Störst av allt är kärleken och jag lever på hoppet.

Man känner sig lite "blå".....

Har väl så smått börjat fatta, fast jag inte vill... Omprioriteringar och totalvändning av hela livet. Helt plötsligt är det bara jag och lillan igen och det känns konstigt. Hade ju förberett mig på att resten av livet skulle även inkludera Råskinn. Jag skulle säkert kunna hitta nån kille som städade mer hemma, hade flashigare bil, gillade att vara med ungarna mm...men det hjälps inte. Det är ju ändå Råskinn jag älskar och ville vara med, för trots att han är som han är så är han ändå i mina ögon så nära perfekt man kan komma. Att han inte vill vara med längre skapar en aning kaos för mig. Har haft svårt att sova på nätterna när han varit borta på båten och nu har jag ingen aning hur jag ska kunna slappna av överhuvudtaget. Behövde honom för att må bra men man får inte alltid som man vill.

Terapi?

Tror det blir dags för terapi snart. Konstaterade med ett litet snabbt överslag att de sista sex åren så har jag varit med om fem stora trauman/kriser....kanske därför man är som man är...

Ljus i tunneln?

Vet inte om det finns nåt ljus i slutet på tunneln, men jag går fortfarande och hoppas på det. Emellanåt verkar det vara lite bättre och ibland bränner det till som bengalisk eld i maggropen när känslan av att allt rasar kommer över en. Limbo är inte alls kul. "Att vara eller icke vara, det är frågan."....och jag har ingen aning... Det enda jag vet med säkerhet är att jag fortfarande älskar och att även jag gör fel ibland. Enda som egentligen behövs är att han känner samma sak så går det att reda ut på nåt sätt, ingen av oss är felfri och jag skulle inte vilja bo med en man som inte kan göra fel ibland. Det handlar inte om att finna den person man vill gå till sängs med. Det handlar om att finna den man vill vakna upp med. Det handlar inte om att finna den man vill leva tillsammans med. Det handlar om att finna den man inte kan leva utan. I världen är du bara någon men för någon är du hela världen. Jag älskar dig "Råskinn"...

Vårbestyr....

Idag inföll en av de efterlängtade "lediga" dagarna. Ledig och ledig var nog att ta i lite. I förra veckan så hittade lillan ett recept på chokladmuffins då vi var och handlade och ville absolut att vi skulle baka. Redan vid 9 i morse traskade vi ner till affären för att införskaffa de ingredienser vi behövde. I 4 timmar stod jag sedan och slavade och bakade både muffins och vanliga vaniljbullar. Muffinsen skulle också ha nån grädd/färskost topping som blev grön med lite karamellfärg. Snygga och fruktansvärt goda, så dom kommer jag garanterat att baka igen. Fram på eftermiddagen när solen tittade fram som bäst så ville lillan ut och leka så vi tog lite vårkläder och gick ut. Eftersom att grannen anförtrott mig med sin nyckel så hämtade vi även ut hennes 65kg knähund som fick mysa med mig. Efter en stund kom en annan av grannarna hem....eller försökte rättare sagt eftersom låset till deras lght pajat så han kom inte in! En stund senare kom frugan och inte heller hon kom in. Ett antal telefonsamtal senare så infann sig en representant från hyresvärden och konstaterade att det var bara att borra sönder hela låset.. Det händer ju en del saker i Rimbo ibland och nu har man fått vara med när nån får ett riktigt bryt.

Äntligen?

Kan det månne vara så att våren äntligen fått ett fast grepp om vinterns fasa? Ett par bakslag med ordentliga snöfall gjorde att man smått började tvivla på att få se grönt gräs igen. Nu skiner solen från en klarblå molnfri himmel och vinden får trädens grenar att vaja precis lagom mycket. Igår kunde jag inte längre motstå impulsen utan det blev en raid i förrådet och leta fram utemöblerna. En timme i solens värme fick en att känna sig som en ny människa. Underbart!! Dom stackars små tomatfrön jag pillade ner i jorden för ett par veckor sedan har tagit sig riktigt fint och skänker en förhoppning om att i år kanske det kan bli hemodlade tomater i salladen.:) Krokusen har på sina ställen börjat visa färgklickar som kontrast mot lervällingen. Så mycket piggare och gladare man blir av bara lite värme och fint väder. Verkar som om det finns hopp ändå.:)

Vårtrött??

Skyller på vårtrötthet... Man hasar sig ur sängen på morgonen. Rusar iväg med Lillan till dagis och sen vidare till jobbet. Knegar en dag. Hämtar Lillan. Hem och sno ihop lite mat. Diska lite, eventuellt slå igång en tvättmaskin. Sova. Tror jag ska testa lite vitaminer så man inte känner sig så utsliten. Känns som att man bara jobbar och sover, och om man mot förmodan har en minut över så kanske man dammsuger. Sist jag skulle vara ledig en dag på jobbet så visade det sig vara kurs... Nästa vecka har vi dessutom planeringsdag på en av mina lediga dagar. Tur är att den dagen får jag iaf tillbaka, men kursdagen tar jag nog ut i komptid så man kan vara lite mer ledig. Det är jobbigt att börja nytt jobb men jag hoppas det ska bli lättare ju längre tiden går. Nu ser jag bara fram emot helgen när jag är ledig och Råskinn är hemma från båten. Helgmys och inte göra ett dugg annat än att må bra.:)