I väntans tider.....

Men kanske inte på nåt positivt.... Farbror Läkare tror att ev så har min mjältcysta kommit på återbesök så nu väntar väntar och väntar jag på en tid så dom får kolla det, hoppas köerna inte är lika långa här nere... Allt stämmer med som det var sist och med min tur så skulle det inte förvåna mig... Kanske en anledning till höstdepression.

Klart man är åsnan......det är ju sån man är.... Tröttnat efter mycket om och men... Först var det hans ex som ringde mitt i nätterna och var allt annat än trevlig..sen så kom tanten han inte ens kände men ändå hamnade hemma hos henne.... Efter det kom den lilla finländskan som han "delade säng med"... Efter det kom den äldre finländskan som tydligen är den som är intressant för tillfället..... Jag har tröttnat på att vara den som alltid finns där och tar hand om allt. Jag hade en önskan och en dröm om ett bra förhållande och med lite tur även giftermål.... Han kliver in och försvarar henne... Jag bad henne att sluta kommentera och lägga sig i, eftersom det inte hände en gång utan det var varenda gång han skrev nåt...så fanns hon där....och det fortsatte ändå.... Jag ville ha en familj men nu har jag katten iaf.....

En aning svamp har det blivit.... Lillan är lika galen som mig och vill plocka lika mycket.. I övrigt så verkar livet i övrigt fungera ganska bra... Förutom att sambon inte har nån inkomst de närmsta månaderna....men föredrar att sitta kvar på krogen och spela bort allt... Jag blir ledsen och besviken för där försvann min förlovningsring (som han ändå aldrig ville ge mig) och utlandssemestern... Enda raka är nog att bli singel eller nåt sånt... Funderar på att sätta ut en annons i en dagstidning och hitta första bästa som vill gifta sig... Att gifta mig har varit en dröm sen jag varit barn, och jag har även en sömmerska som syr klänningen och allt men ingen man som vill gifta sig... Jag älskar min sambo men han har frågat och försökt få sitt ex att gifta sig 3 ggr.......mig har han aldrig frågat.....!! Dags att gå vidare och hitta en man som åtminstone kan ge mig det... Jag vägrar ta platsen som den näst bästa. Vill man ha mig så ska man inte schabbla bort det heller för då är jag värt nåt bättre om man ens behöver fundera på saken!!! Endera så älskar man och är beredd att ge allt för att ens partner ska må bra, eller så kör man sitt race... Jag vet redan för mycket vad han varit beredd att ge en elak kärring, och jag är tyvärr inte ens i närheten trots att det var jag som ville ha det.... Ledsen och besviken? Japp..... Jag var inte den han ville ha trots att jag försökte.....

Höstnojja..,,

Plockat ordentliga mängder med svamp denna höst. Förra veckan när vi var ute en sväng så visade det sig att lillan hade fattat grejen med att plocka... "Mamma, STÄLL NER KORGEN!!"....Ingen fick plocka på "hennes" ställen och tre timmar flög iväg utan att hon ens protesterade nåt egentligen. Denna lediga helg har tillbringats till störst del i skogen där vi samlat på oss mer svamp, varit till några grannar och hämtat äpplen....sen så har det tagit tid att rensa svampen och kokat äppelmos. Lite lätt långtråkigt har det varit men samtidigt har man fått göra lite nytta som annars kan vara svårt att hinna med. I morgon börjar jobbet igen och det är bara att pricka in alla utbildningar och kurser i kalendern. Så länge det är på arbetsdagar så protesterar jag inte men det är lite surt att gå kurs på lediga dagar.....

Ullared??

Alla verkar ju åka till det där stället, själv har jag aldrig satt min fot där och kommer nog inte att göra det heller. Några gamla jobbarkompisar tog just en bussresa dit... Massor med timmar på en buss och sen trängas med folk i en gigantisk affär..hm.. Inte min grej... Förra helgen fick jag iaf resa utanför Rimbos murar. "Lilla grannens" make skulle hjälpa en kompis så då är det klart man följer med då man blir tillfrågad. En liten liten bil fullastad med unge och hund räckte för att man skulle drabbas av en liten sväng av klaustrofobi. Bara 20 mil att åka som tur var och med en granne som kör som en biltjuv så gick det undan... En trevlig liten småstad och vi hann både hälsa på spöken och grannar, käka hamburgare och slita ut skor.. Jo sulan på mina supersköna träningsskor bestämde sig helt enkelt för att bara släppa taget..!!.. Snyggt när man är ute och promenerar. Som tur är så lyckades jag hitta ett par snygga gummistövlar istället, man behöver ju det när man ska ut i svampskogen.. Lillan fick även ett par fina höstskor och en lite tjockare tröja att ha innan vintern sätter in på riktigt. Nästa gång tror jag vi får ta en minibuss eller nåt så man får plats med allt man vill köpa.

Sanningar...

Såg igår på Mia Skäringers "Dyngkåt och hur helig som helst". Bland det bästa jag sett på länge kan jag säga. Inte bara glättig stand up comedy aktig utan med en hel del riktigt tunga sanningar där de flesta kan känna igen sig och i vissa partier tror jag att jag varit med och skrivit boken. Så pass bra att jag fick lov att låna även den boken av grannen. Kommit många såna bra böcker nu. Såna som berättar hur livet verkligen är, det är ingen Hollywood-saga. Alla har fel och brister och ingen är perfekt. Allt handlar ju om att kunna acceptera sina egna fel och även andras. Det finns inga perfekta förhållanden utan de flesta träter nog ibland, konstigt vore det annars, grejen är att kunna gå vidare från trätandet och sen göra nåt konstruktivt av det. Med lite tur så kanske man lär känna varann och även förstå varann, och sen ta vara på det och bygga vidare.

Hur funkar det??

Vad är det egentligen som gäller när man pratar om ekonomi?? Och då delad ekonomi... Vi bor ihop. Jag betalar mina egna räkningar och han sina. Jag betalar allt som hör mina barn till, vad gäller kläder och saker som blivit betydligt dyrare eftersom hon nu börjat skolan... Han tjänar mer än mig, vilket i mitt tycke gör att han ska även betala mer än mig för uppehället. Jag är van med ett matkonto på 2000:- i månaden och han vid ett på 5000:-. Han säger att "han har inga pengar", och går iväg och spelar upp en massa samtidigt som jag som tjänar betydligt sämre betalar av det sista på skulden till hans föräldrar.... Lusblack?? Japp!! Betalt mina skulder?? Japp!! Trodde det räckte med att jag har barnvakt då han är hemma eftersom det är jobbigt att hämta småbarn på skolan, men det var nog mer än så. Jag är ingen rik arvtagerska men van att klara mig själv. Älskar honom men man kan inte dra allt åt ett håll och är man två som delar på allt så får man ta det onda med det goda och det gäller båda parter...