Trevligt..

Fick besök nu på morgonen av min äldste vän. Kännt varann i över 30 år och även gått i skolan tillsammans. Han kom över med sin flickvän och deras lille 6 månaders son.... Bebisar borde förbjudas!! Dom är ju bara så söta så man håller på att smälta... När man skaffar barn och så så har man inte samma tid och möjlighet att träffa polare och hitta på saker. Lite låst blir man ju och man får anpassa sig efter barnen och deras behov... Som ikväll är det ett gäng som tänkte sticka till grannbyn och bowla. Det är ju bara hur kul som helst!! Tyvärr så funkar det ju inte att bara hänga på då eftersom man har småbarn som man måste stanna hemma med. Ungarna är ju det mest underbara man har men ibland är det skönt att få göra saker för ens egen skull och saker som man själv vill, utan att alltid tänka på alla andra först..

Våldet i samhället.

Det är så fruktansvärt och oförklarligt hur sådant kan få hända i dagens samhälle. Tänker på den 11-årige engelska pojken som blev ihjälskjuten på väg hem från en fotbollsträning. Samtidigt läser man hur våldet mot barn ökar lavinartat. Det är ju fruktansvärt!!! Spädbarn misshandlas till döds!! Nä fy sjutton!! Nåt som retar mej ännu mer är folk som finns runt omkring och ser allt som händer, men inte gör nåt för att ändra på situationen. Varför är folk så rädda för att lägga sig i?? För ett par år sedan så blev polisen under ett år (i en stad) kallade till 76 utryckningar där det rörde sig om våld i hemmet (våld mellan vuxna). I 65 av dessa fall fanns det barn inblandade. Det otroliga var att ingen tog hand om barnen den gången. Ett barn ska aldrig behöva bevittna något sådant. Föräldrar som bråkar klyver barnen på mitten. Spelar ingen roll om ena partnern är en riktig skitstövel (som regel inte ens fel att 2 träter) barnen har ändå en dubbel lojalitet, vilket innebär att dom älskar båda sina föräldrar vilket som. Barn som ser våld har dessutom lättare för att bruka våld eftersom dom inte ser det som något konstigt. "Morsan brukar dänga farsan varannan dag så vad är det för konstigt med det??". Det är upp till oss vuxna att försöka föregå med gott exempel och lära dem vad som är ok och inte. Om jag ser barnen bråka på skolgården så brukar jag lägga mig i, för det är sällan någon lärare gör det. Vad ger det för signaler till barnen om ingen säger nåt när dom slåss? Jo, att det är helt ok så det är bara att fortsätta, vilket innebär att våldet bara eskalerar. En ond cirkel. Tillslut vågar ingen säga nåt för dom är för rädda för sitt eget fega skinn. Det är bara så att våld föder våld. Jag vågar kliva in. Vågar du??

Dumheter!!

Gaaahhh!!! Det är ju såå fruktansvärt gott!!! En liten ostbricka och ett glas rött..mmm... Råskinn har ju revolutionerat mitt mat tänkande och när man handlar så kommer jag allt som oftast på mej själv att handla ganska lika, bra saker som han brukar... Verkar som att det smittar av sig lite. En sak jag saknar med stan (förutom Råskinn då så klart) är pizzorna med mossarella.. Hur gott som helst!! Det må vara en liten pizzeria i förorten, men man trivs där ändå....

The man I love

Idag var HoFfe sjuk så vi fick slåss om sångtiderna. För första gången fick jag sjunga "på riktigt" med Emma. Jättekul och hon är kanon som lärare. Tanken var att vi skulle jobba på dom jazzlåtar vi fick förra gången, men jag kände mej inte så bekväm med den så eftersom att hon är specialist just på jazz så lyckades hon hitta en riktigt bra låt till mej. "The man I love" som Ella Fitzgerald sjunger.. En del i texten går: "Some day he´ll come along, The man I love. And he´ll be big and strong, The man I love, And when he comes my way, I´ll do my best to make him stay." Eftersom att Emma är så gullig och vet att jag just nu lider ganska hårt av bluesen så översatte hon raskt texten till svenska och det slutade med att jag sjöng en riktigt känsloladdad sak tillägnad Råskinn... Skönt ibland när folk förstår hur man känner det. Det kändes så pass bra att jag gärna vill göra den fler gånger. Den passade liksom bara så perfekt för hur jag känner det just nu och inför framtiden..

(Nä bilden har egentligen inget med saken att göra förutom att jag tyckte den var vacker och stämningsfull.)

Ensam och långtråkigt.

Jo faktiskt så... När ungarna somnat och Råskinn jobbar så sitter man här helt ensam.... Fått lite bättre ordning på sömnen iaf, men det blir ändå inte många timmar per natt. Man stressar som jag vet inte vad för att hinna med allt. Synd bara att man inte kan klona sig så det fanns lite tid över att göra sånt man verkligen vill göra. All vaken tid går åt till "måsten".... När man märker att man blir irriterad för att internet är lite segt så är man nog lite för stressad... Blir ingen show för mej i morgon eftersom det inte finns nån som är villig att ställa upp som barnvakt. Det som håller mej igång nu är tanken på nästa helg då jag får åka ner till lugnet igen...är inte så sugen att komma tillbaka till norrland igen efter det...

Tänkvärt....

´Var snällare än nödvändigt för alla du möter har någon slags strid att vinna.´

Den försvunna noten...

Jimpi och Tina lärde mej lite musikteori idag samtidigt som vi stod och såg på lite noter...när Jimpi utbrister "-Ett P har försvunnit..." . Skadad som man är så står man och tittar vidare på noterna och förstår ingenting (finns ju inget p bland noter heller), efter ett tag inser jag att det är en bokstav i texten han menar.... Tänkte fråga HoFfe lite om det..."- Jag har gått här i ett halvår och inte lärt mej ett Piss"...( höjer man ett C får man ett Ciss). Ja ja ja...jag vet...Internt skämt med lätt nördvarning....

En dag mindre.

Dans dans dans...faktiskt riktigt roligt idag. Lite balettprylar och lite piruetter och grejor. Vissa saker börjar kännas riktigt bra. Några leder har jag fortfarande inte hittat och är inte alltför nöjd med att bara bli mer och mer rörlig. Sliter ganska hårt på lederna med åren. Sedan blev det en hel del tid i studion. Börjar förstå mer och mer av programmen, inte så lätt när man inte brukar jobba med dem, men nu börjar det bli kul. Dock har jag bytt låt (igen) så nu är det "Nobody´s side" från musikalen "Chess" som gäller.

Snart är skolan slut... Börjar räkna ner månaderna, veckorna, dagarna. Kanske lite tidigt, men med varje dag som går innebär en dag mindre att vänta på att få bo i Råskinns byrålåda. Våra scheman går helt emot varann... Han jobbar kvällen och halva natten, jag kliver upp på natten och jobbar hela dan... Inte mycket tid att träffas på. Det jag tror jag saknar mest när timmarna när han kommit hem från jobbet och man kan ligga i soffan framför tvn och bara mysa, och somna i hans famn...

Dä ä som eljest...

Lite blues även idag... Beror nog på en kombo av trötthet, saknad och stress... Inget känns sådär riktigt 100, man trivs liksom inte så bra i ensamheten längre. Faktiskt så lyckades jag koppla ifrån tankarna idag när vi dansade, hoppas även samma sak händer i morgon då kommer jag dansa varenda dag för att slippa tänka. Råskinn har ju börjat sitt nya kneg nu så jag hoppas att han trivs. Jag får ju mer ledig tid på kvällarna, så jag ska försöka göra nåt vettigt då så jag inte behöver stressa igenom allt.

Idag har vi haft våran första "riktigt" instuderingsroll. Lite kul att bygga en person utifrån dialog och händelse. Inte för att min rollkaraktär var så väldigt positiv och så, tror att jag hade med mej lite för mycket av min egen negativa sida. Sedan har vi pratat en massa Amerikanska... Kom på att det är lika bra att vi avfolkar USA och tvingar alla att prata Brittiska istället, oj vad enkelt allt skulle bli....

Det ligger i generna...

Sonen började spela bas i höstas. I söndags hade han sin första spelning i en av de lokala kyrkorna, och ska ha det 2 söndagar till framöver. Han var överlycklig när läraren frågade honom om han ville spela. Allt hade gått bra och han var så nöjd. Ikväll satt jag på nätet och kollade på lite gitarr accord (???) hamnade av en slump på "Youtube" och även sonen blev lite intresserad. Surfade runt lite och visade otroliga bas-killar som Stuart Hamm och Les Claypool, Flea vet han ju redan vem det är. Han blev inte ett dugg avskräckt utan tyckte bara det var häftigt och blev ännu mer taggad att lära sig. Nästa projekt är "Månskens sonaten".. Förutom basen så sjunger han ju också. Varit med i skolkören i 5 år och även framträtt med Anna-Lotta Larsson, det största ögonblicket i hans sångkarriär. Spelandet har han från pappa och sången från mamma...Bara att hoppas att det håller i sig... Dottern sjunger och dansar så fort hon har en chans. Måste ju vara nåt som finns i generna ändå. Just den starka kopplingen till musiken och intresset att uttrycka sig genom den. Jag tycker bara det är bra att dom håller på så... Även jag har ju lärt mej lite på äldre dar...Det är ju jazz för hela slanten, men Råskinn lyssnar ju på lite annan musik så i helgen matades jag även med lite Robban Broberg... Även om jag blir tvungen att lyssna på Robban hela tiden så vill jag ju ändå dela byrå med Råskinn, helst så fort som möjligt...

Stress och magsår.

Märks att man är tillbaka i norrland igen då.... Stressen infinner sig ganska fort och när det är 20 tusen saker som ska göras så blir man ibland lite deprimerad. När jag är i storstan så är jag hur lugn som helst och mår bara bra, direkt man kommer hem till norrland igen så trillar alla "måsten" över en. Man "måste" hämta ungarna på dagis och skolan, hem och fixa middag, skicka iväg till träning, diska, tvätta, städa och förhöra läxor samtidigt som man ska hinna göra sina egna...och omvärlden fortsätter att överösa en med "måsten" utan att ta hänsyn till att man håller på att gå i sank ändå.... Magsåret har återkommit med förnyad kraft så man är ju inte världens roligaste människa heller, inte konstigt att man håller på att bryta ihop ibland. Nu är det iaf bara ett par månader kvar innan jag är klar med skolan och det blir några mindre "måsten", bara det kommer kännas riktigt skönt. Kunde så skulle jag rymma ner till Råskinn på en gång och stanna där nere. Gillar ju lugnet i stan...

Ljummen gammal pilsner i storstan

Efter en mycket kort natt och en tidig morgon så landade man äntligen i stan... Direkt man hamnade i storstadsdjungeln så kände man hur lugnet föll. Jag som inte alls är så förtjust i stan trivs ju som fisken i vattnet och känner mej som hemma i Råskinns lilla etta. Kvällen blev en upplevelse... Råskinns bästa kompis med flickvän följde med oss ut och guidade oss runt på en hel del bra ställen. Först hamnade vi på ett ställe som heter "Belgobaren", där dom specialiserat sig på belgisk öl. Man är van att testa olika vinsorter och bilda sig en uppfattning, öl är ju bara öl...eller?? Nä, ett öl kan ju vara minst lika komplext som ett vin och otroligt intressant. Kul när man ska dricka dom ljumma...och det dessutom är gammal öl... Lite annorlunda jämfört med bolagets "fulöl" på burk.... Ett par sorter hann vi med där innan vi drog vidare till nästa ställe. Passerade även en butik där dom sålde köksredskap....Råskinn blev lyrisk och vi fick nästan släpa honom vidare. Även det en ölbar,"Monks", men med sorter från hela världen. Blev visade till en trevlig liten soffgrupp där vi började med att prova krogens egen bryggd. Flera olika sorter, allt efter tycke och smak. En del gick hem direkt men en del föll en inte alls på läppen. Avslutade kvällen med nåt som hette "Burbon County Stout". Ett helt underbart öl som var en hel efterrätt!! Choklad, vanilj och sedan kaffe...Fantastiskt! Jag blev helt såld!! Mer än en halv får man inte i sig, men det var underbart!! Idag ska vi ut en sväng och hälsa på släkten. Ännu en av Råskinns systrar som jag inte hunnit träffa, men idag ska vi dit och äta middag med barnen. Lite nervöst men det går nog bra det med...

Timmarna går och klockan den slår...

Snart snart snart... 8 timmar kvar innan man sitter på bussen ner till stan.... Allt nästan klart för hädanfärden... Lite stressigt att hinna med allt med ungar, tvätt och mat.... Idag var jag på affären och handlade samtidigt som jag pratade med Råskinn i telefonen, råkade kläcka ur mej att jag skulle köpa lite skagen...."-Köpa!! Det gör man ju!!" var det svar jag fick...Sedan följde instruktioner på hur man gör sin egen skagenröra...Då var man ju så illa tvungen att köpa alla små "bra-ha-saker" sen var det hem och sno ihop en egen röra.. Bra blev det ju iaf..

Idag fick vi lära oss att massera på skolan...Råskinn ser fram emot en behandling när jag kommer ner..Kom på att vi har ju ett par år kvar..trots att vi börjar bli till åren...så jag satt och sjöng "De sista ljuva åren" för honom i telefonen....Mäkta populärt... Nu är det natti natti och väntan på bussen som gäller...

Klabbsnö och sjukdom.

Sonen är inte så pigg idag så vi får vara hemma idag, tror det beror ganska mycket på dom nya medicinerna som han inte mår så bra på. När jag kom ut på farstukvisten i morse så gick nästa inte dörren att öppna... Snön som började igår har fortsatt hela natten och ökat på det hela med ca 2 dm...klabbsnö!! Det är alltså sån där blöt, varm, snö som är jättebra att göra snögubbar av. Inte lika rolig att skotta då eftersom den väger därefter... Pust och stön tänkte jag, bara att hugga in... Eftersom jag missar dansen idag tänkte jag ändå köra lite styrke hemma, och skotta snö är ju en bra början. När jag börjar se slutet på eländet så hör jag det omisskännerliga brummandet av en traktor....jippie...lite tur ska man ha ibland för killen vek snällt undan plogbladet så jag slapp få det hela över min nyskottade uppfart. Idag är det en riktigt härlig dag för skoter... 2 grader varmt och fin snö, bara solen som fattas men den kommer kanske framåt dagen. Längtar efter varma vårdagar med Råskinn. Skulle vara kul att få upp honom på en skoter igen och kanske även se solen...

Gårdagens minnen.

Gårdagen känns verkligen i hela kroppen. Trött som bara den när jag vaknade, men vi försov oss inte iaf... En glad överaskning när vi kom ut i morse var att det snöat..ca 1,5 dm!! Gissa om promenaden till dagis med barnvagnen genom snömodd gjorde mej lyckligare... Att jag dessutom har 25 minuter på mej dit och tillbaka innan bussen går gör ju inte saken bättre, idag hade det räckt att bara promenera. Märks att man inte gjorde så mycket i jul. Ska faktiskt bli skönt att dansa med Åsa i morgon. Behöver det verkligen så man inte blir sån soff-potatis.. Ska jag dessutom kunna fortsätta äta Råskinns mat så är jag tvungen att röra på mej ganska flitigt.. Vi hade media hela dagen idag. Riktigt intressant, men lite klurigt att komma på allt. När det är helt nya program man jobbar med så är det inte alltid lätt. Vi fick ju vara i studiorna idag och påbörja bakgrunder till dom låtar vi ska spela in...
Efter en liten stressig hemfärd och fått i barnen lite att äta så känner jag mej ganska nöjd. Ska sätta mej att skriva ner läxan..som ska vara inskickad innan midnatt..men det väntar jag lite med. Just nu hägrar soffan... 2 dagar kvar här uppe innan jag äntligen får åka ner!!!

Morgondagens smärta.

Vet att i morgon kommer jag ha riktigt ont. Vi har dansat HELA DAGEN med Anna-Linda. Lite jazz, balett och även lite styrke, ville bli balettdansös då jag var liten men fanns ju inga skolor för sånt här. Jag tyckte faktiskt det var riktigt kul, trots att jag inte är dansare i grunden. Lite synd att jag aldrig satsade på det när jag var yngre. Eftersom jag är så pass vig så hade det varit en bra start. På stretchingen efteråt så la jag utan problem ner pannan i golvet från sittande. Vet inte vart mina leder tagit vägen, men dom verkar inte finnas längre. Vi fick även hjälpa varann att stretcha (ingen fara Råskinn, Stefan och jag hjälptes åt men det var inte så farligt...fast man är inte så van att en kille står och trycker en på rumpan.) På torsdag kommer Pia och ska lära oss massage, kan säga att det är MYCKET efterlängtat och välbehövligt..

I övrigt så är biljetten till fredag bokad. Längtar nåt hemskt.. Träffade sång-Emma idag på busstationen och berättade att jag tänkte ta ledigt och fara ner. Jag behöver det för att kunna slappna av och kanske koncentrera mej lite.... Har ju varit så duktig och övat hela helgen så det känns som att jag med gott samvete kan unna mej det.

Nu ska jag lägga mej i soffan och göra..inget... Har lite ont nu och vet att det bara kommer att bli värre...

Måste till betongen!

Håller på att bli smått tokig här i min ensamhet. Försöker lägga ner så mycket tid som möjligt på träning, bara för att få nåt annat att försöka koncentrera sig på. Bluesen ligger mej just nu ganska varmt om hjärtat och helgen har ägnats åt att sjunga jazz... Det du...

Började planera för en resa söderut och bad dotterns pappa att hämta henne ett par timmar tidigare än vanligt, vilket han i vanlig ordning vägrade. Kan man bli less eller?!?!? Med lite tur så kan jag övertala mormor och morfar att ta ansvar för barnen ett par timmar. Träningen i alpina har ju även börjat för sonen. Det är jag också förba**ad på. Fick höra att jag ska stå i kiosken 4 ggr så jag skriver ju upp mej på tider...sen blir jag straffad med 4 tider till eftersom att jag är singelmorsa!! Snart skiter jag helt enkelt i norrland för jag blir bara arg på alla dumheter.... Vill ner till lugnet bland betongen.

Bored...

Bara lite uttråkad då.... Har tillbringat ett par timmar med att öva och sedan har jag gjort det jag brukar göra då jag har tråkigt.. STÄDA.. Och hur kul är det då..*suck*...man har iaf nåt att göra... Råskinn sover fortfarande så det är inte ens nån idé att ringa och tracka honom... Känner mej som ett djur i bur. Vankar bara av och an, hittar inget att ta mej till som känns vettigt... Vill till sthlm NU!! Tror att egentligen jobbar Råskinn egentligen som hypnotisör eller nåt...för han har helt klart förvridit huvet helt på mej. Kan inte äta, kan inte sova, kan inte tänka utan honom. Behöver ju inte tillbringa varje vaken stund med honom, men just det där på kvällen när man kommit hem från jobbet. Ligga och mysa i soffan framför tvn... Helgerna då vi brukade laga lite bra mat tillsammans.. Sånt man saknar.. Nöjd om jag bara får mina timmar med honom. Då kan jag slappna av igen..

Den ensamma isbjörnen.

Känner mej som en ensam isbjörn....iaf när jag vaknade i morse och upptäkte att det var -25 ute. Tur man har ordentligt med kläder. Fram med skiddressen för att inte förfrysa i väntan på bussen. Kom upp till skolan och upptäckte att där var det -27.. Vilken underbar morgon!! Till råga på allt så hade jag avslöjat för Sång-Emma igår att jazz inte ligger mej så varm om hjärtat. När det är dags för min stund med HoFfe så börjar vi med en kort test för att se om jag sjungit upp ordentligt.. Jodå.. Det bästa är att under de tre veckor under lovet som jag varit tyst och inte sjungit så har jag kommit upp till ett E i bröstklang... Tydligen behöver man vila ibland för att utvecklas. Så var det roliga slut för i vanlig ordning så har HoFfen hittat en ny låt åt mej..hrm.. Jo just det. Jazz!!! "A Foggy Day" med Ella Fitzgerald. Ok. Sjunga jazz borde jag ju klara av tänker man då.... Jodå. Tills man får se noterna och den börjar i en bekväm bröstklang för att sedan sträcka sig över hela mitt register. Ungefär så att nån skulle behöva stå bakom och vara beredd att sticka med en nål för att man ska komma upp till de riktigt höga partierna.. Ingen pice of cake där inte.. Hade kunnat tänka mej nåt av Nora Jones eller liknande...det är ju sånt man känner sig lite mer bekväm med. Ska plocka med mej lite till nästa gång.. Efter lunch hade vi staging. Improvisation....också nåt som jag känner lite som en svaghet. Emma körde 5 ackord på pianot och jag gick bara skifta tempot inte tonhöjden. En och samma ton i olika tempo. Faktiskt fruktansvärt svårt. Sedan gjorde vi samma sak men med valfria toner, då kunde man gå lite mer på känslan vad att man ville göra. Mycket lättare. Avslutade med nåt jättekul. Vi bestämde två meningar "You never saw it coming." och "I was hiding round the corner". Sedan stod vi alla i en ring, HoFfe vid pianot och spelade klassiska blues ackord. En av oss började med den första meningen i texten och den efter tog andra meningen. Sedan fick vi svara på varandras impulser. Om föregående slutade högt så skulle vi börja högt innan vi skruvade till det. Fruktansvärt kul och fick till en del riktigt snygga saker när jag höll ut en och en halv takt. Sånt ser jag gärna mer av. Har dessutom funderat på att göra en helt egen version av "Behind these hazel eyes"... Helt plötsligt tycker jag att impro är kul...får se om jag kanske börja tycka jazz är roligt också...

Känns fortfarande att jag privat lider av lite blues... Tät kontakt med Råskinn under gårdagen. Underbara små sms med lika underbara små bilder gjorde att jag mådde lite bättre... Vi älskar ju varann och vårt förhållande känns väldigt tryggt och säkert trots att vi är ifrån varann. Ikväll lagade jag så riktigt bra mat att jag blev lite ledsen över att han inte var här och kunde bedömma den. Kyckling med lite rotsaker och en sås som var mycket bättre än nåt jag trodde jag kunde åstadkomma... Börjar förstå mer och mer det här med att mecka till saker. Att bända och bryta tills man får ett bra slutresultat. Det går genom hela mitt liv nu. Man analyserar och petar lite där det inte är riktigt 100. Både i dansen, sången och matlagningen. Privatlivet är lite svårare än så. En lägenhet är vad som behövs för att det ska ordna sig till det bästa. Jag sitter hemma med barnen i helgen och Råskinn är ute i husvagn med en polare. Vilket innebär ingen kontakt via msn och väldigt lite kontakt via telefonen...*suck*..

PS Blir det som det är tänkt så ska vi upp och gästa Umeå med ett litet framträdande samt ut på en mindre Sverige turné.. Får se vad som händer och om det finns nån tid, vi har ju en musikal att sätta upp också...

Jazzdag.

De två hela timmar jag lyckats sova i natt har iaf gjort mej på lite bättre humör (mycket lite). Råskinn var ju tvungen att resa hem till byn och lämnade en gapande tomhet efter sej. Visserligen påstår dom att jag är en vuxen människa, men det hindrar inte att han fattas mej....

Lite träningsvärk i morse. Härligt. Är jag duktig så kliver jag upp i tid och tränar i morgon också. Ingen gräddsås idag inte (trots att jag börjat träna). Vi hade sång hela dagen i dag. Allt från tekniker till olika skador. Intressant och kul. Känner att jag låser mej lite när det kommer till impron. Tror det beror att man är så van att allt ska vara på ett visst sätt och att man för en gångs skull rättar sig i ledet. Kan säga att det blev ganska heta diskussioner om jazz. Både för och emot.

Kallt nåt så kopiöst här nu. Rakt så man fryser. Frågade sonen om han ville åka på slalomträningen. Självklar, var ju bara -18.....

Kan avslöja att jag fått en ny last... på kvällen när jag ska lägga mej att sova så kryper jag ner under Råskinns polartäcke. Då känner jag mej inte lika ensam.

Norrländska vemodet.

Ja faktiskt så härstammar jag från nån svedjefinne från 1500-talet, det är därifrån mitt vemod kommer. Poppar upp lagom 500 år senare sådär bara... Ibland känns ju livet bara så hopplöst att man vill kasta in handduken... Ta "Norrlandspilen" till treriksröset, och bygga sig en liten igloo där uppe. Helt ensam där ute på vidderna. Bara jag och tomheten. Behöver nåt akut uppiggande!!!! Behöver bli glad igen! Fy vad jag är tråkig. Försökt gjort en massa saker idag men kreativiteten ligger på noll och humöret på -28 grader. Ibland är det bra att vara en passionerad känslomänniska, men det kan även vara riktigt jobbigt. Man sliter som en hund. För mej finns ju inga mellanlägen. Jag älskar och hatar som en demon. Känner ofta, mycket och starkt. Blir jag sviken så finns det aldrig någon väg tillbaka men är jag älskad tillbaka så älskar jag med hela min person. *suck* Ja jag vet att jag är jobbig och vältrar mej i min egen smärta men jag vill bara vara hos Råskinn just nu... Det är nog bara han som kan göra mej lycklig. Jag får deppa ett tag nu så blir det nog lite bättre bara jag fått prata med honom igen...

Positivt.

Tänkte försöka rycka upp mej lite och ge mej själv en klapp på axeln. Lyckades med en riktigt bra sås till fisken idag....blev riktigt glad att äntligen få till det...enda nackdelen är att det är bara jag som äter sås. Så var det roliga slut...

Tänkte sen att "jamen jag sjunger väl lite då.." Drog upp volymen på Clarkssons låt...kollade lite i texten och...hrm.. Den funkar inte om jag måste ligga kvar i bröströst konstaterade jag. Legat av mej lite eftersom sjukdom hindrat mej från att sjunga riktigt på hela lovet... Snälla HoFfe...Funkar den att göra i mix??!?!?.. Bräkte på en stund till innan jag trillade över på Shakira, som jag inte har några som helst problem med. Gillar hennes lite småskruvade texter och det skulle vara kul att göra "The One"....(The One är alltså Råskinn då)... Eller varför inte Alannis "Head over feet" som är helt lysande, kul att sjunga men innehåller tyvärr ett munspelssolo.. Jag kan INTE spela munspel heller!!! För dom som undrar så kan jag avslöja att jag brukar spela xbox ibland... That´s it!! Spelade tvärflöjt i många år men det är så länge sedan att det är preskibierat vid det här laget... Häromdagen satt jag faktiskt och svor vid ett piano MEN...fick till typ 4 takter iaf med båda händerna på tangenterna (eller vad det nu heter).. Tycker jag inte var alltför illa... Nu ska jag gå och lägga mej på spikmattan och våndas lite mer över mitt öde...

Depressed and lonely...

Sömn är nåt man tror bara finns i sagorna.. Det är en myt som man hör folk tala om och säger att dom upplevt.....finns inte i min värld just nu... Jag som är den evige optimisten håller på att förgås efter 3 dagar utan Råskinn. Fruktansvärd känsla och jag trivs inte alls med det... Lyckades försova mej i morse och missade 20 minuter av Åsas danslektion. Gjorde inget eftersom man ändå är så pass otränad efter lovet att ont kommer jag få vilket som... Vi ska även lära oss att göra lite musik så vi satt och spånade lite på det på eftermiddagen. Jag ska lära mej Kelly Clarkssons "Behind these hazel eyes".. Bra låt som jag gillar, lite rockig och med lite energi...som jag måste få utlopp för på nåt sätt... Råskinn har alltid varit här och då blir jag som en filbunke. Nu blir jag mer som en rabiat drake som biter huvet av den som kommer för nära... Ensam och deprimerad och inget känns längre roligt....Inget som inspirerar eller får en att vilja göra annat än att styra kosan till stan och flytta in i garderoben. Nu vill jag gå i idé och dra polartäcket över huvet. Ligga där ett par veckor och vältra mej i min misär...känner mej övergiven ju fast det inte är så... Är kanske lite konstig jag men många spöken finns det...

Vilken skitdag...

Sömn föregående natt = näst intill noll...blir nog inte bättre i natt heller..*suck*.. Klev upp i morse och stapplade ner till köket. Sin gamla vana trogen slänger jag på 8 koppar kaffe... Står där efter en stund och häller upp första morgonkoppen..jag dricker bara en kopp på morgonen!! En hel termos kaffe till Råskinn som inte ens är här!!.. Efter att ha torkat tårarna en stund så var det bara att packa väskan och bege sig till skolan... Där väntade ett prima vista prov...(man får noter och text till en låt man aldrig tidigare hört och sedan ska man sjunga den...hm...) var inte så svårt som jag trodde... Sedan var det dags att öva lite utrikiska. Amerikanska. Engelskan sitter ju som en smäck och enligt läraren har jag ett perfekt engelskt uttal. Amerikanska känns inte riktigt lika lätt. Får man överdriva lite och lägga sig till med en släpig sydstatsdialekt så går det ju nån väg. Vi fick ett antal monologer att välja bland, öva en liten stund och sedan läsa upp dom... Jag valde en bit ur "Full metal jacket" där man fick vara en militär som stod och skrek hemska svordommar och liknande åt sina underordnade. Riktigt kul. Trodde jag avreagerat mej tillräckligt för idag redan där. På vägen hem ringer jag och försöker få tag på sonen...inget svar.. Surare och surare blir jag och när jag kommer hem så vet han inte ens vart telefonj**eln är. Ev stulen på skolan! Vad glad man blir!! I samma veva ringer stackars Råskinn och behöver norrländsk datasupport. Oj vad inspirerad man känner sig. Dessutom lite krångligt när det är nåt nytt program som man aldrig jobbat med själv..han tog åt sig när jag skrek på sonen (som dessutom tappat både busskort, plånbok och en tröja idag) och erbjöd sig att återkomma. Lugnade ner mej något och lyckades guida honom så pass att han fick igång sitt bredband. Det är ju räddningen nu när han är så långt borta...det är ett ganska brett band så det håller hela vägen ner till stan. Telefonen är förresten återfunnen i morfars bil men resten av grejorna är fortfarande borta... Råskinn vet jag däremot vart han är och det är ju egentligen bara det som räknas....resten är ju värdsliga ting..

TOMT!!!!!!!!

Kom hem idag..... Skidjackan hängde inte längre på sin galge. Ett par stickade vantar låg kvarglömda i hallen. I köket stod kaffekoppen på diskbänken, vid vattenglaset som den alltid brukat. Den bärbara datorn stod inte där den stått de senaste 3 månaderna. Ett par småsaker som egentligen inte borde spela varken till eller från men som man vant sig vid ska vara där. Försökte hålla humöret uppe och laga lite mat. Upptäckte ganska snabbt att en del av Råskinns matlagning fastnat hos mej. Potatisen blev helt ok och så även fisken och salladen... När jag kom till såsen så slutade det med att jag ville stampa jämfota och som en 3 åring skrika "Kom hit och hjälp mej!!!" Den hamnade förövrigt i zinken.... När sonen dessutom sa att han kommer sakna Råskinn så brast det för mej... Katten vankar runt som en osalig ande och undrar vart mataren tagit vägen. Trots att det bara är för ett par månader så tar jag det nästan som en livskris. De senaste 3 veckorna har vi dessutom varit tillsammans 24 timmar om dygnet. På så kort tid har jag vant mig vid att han ska för alltid finnas vid min sida. Nu sitter jag och räknar dagarna tills jag får träffa mitt Råskinn igen....

Skoter´n.

Jo i mörran skö vi ut å åk na skoters... En kompis ringde i kväll och föreslog för Råskinn att vi skulle ut och åka lite skoter, grilla på isen och ha det allmänt mysigt i morgon. Han åker ju snart igen och det vore ju kul om han fick göra något som nog är ganska norrländskt. Trodde han skulle vägra eftersom det innebär att vara utomhus i minusgrader, men han verkade tvärtom ganska positiv. Sen har han även fått en ny hobby här uppe....x-box... Just nu sitter han och spelar hockeyspel framför tvn. Det bästa är att han är lika svettig som om han kört en riktig match..*s*.. Ska man göra något så ska man ju göra det på riktigt, inga halvmessyrer här inte...

Läxa

Vi hade ju fått i hemläxa att skriva en låt på engelska... Eftersom man har svårt att rätta sig i ledet så blev det en på samma tema men med svensk text. Kände lite Peter Lemarc inspiration....

Du kom in i mitt liv, ett oväntat kort. Sen efter den dagen gick allt väldigt fort. Du ger mej det jag behöver för att kunna finnas till, jag ger dej allt jag kan och gärna lite till. Du stod där i hallen, gjort dej klar för att gå. Du hade packat din väska, sagt adjö till dom små. Då du vände dej om, gav mej ett leende och sa "Det här är allt för bra för att bara låta va. Att vi får vara tillsammans, fast skiljda åt ett tag. Det är nåt vi klarar, om vi tar det dag för dag."

Hur jag ska kunna göra den själv utan att gråta vette sjutton....

Nya influenser.

Farlig korv brukar tillhöra basfödan i det här hushållet... Igår blev det farlig korv på ett litet annorlunda sätt. En underbar BBQ röra till... Helt kalas.. Så gott att man nästan skulle kunna klara sig utan korven... Fast å andra sidan så har Råskinn lovar bjuda på riktig korv nån dag...det vi har här är tydligen bara på låtsas. Idag käkade vi fisk....med en sås som även den var helt underbar..och så god att man kunde klara sig utan fisk.... Sonen kom på att Råskinn kunde komma hem till oss med jämna mellanrum och laga middag som vi kunde frysa in, så vi skulle ha nåt att äta... Hur ska vi överleva utan en riktig matlagare???

Jackass!!!

Lillan har så lärt sig en ny lek. Hon lärde sig tydligen inte läxan med "stockholms-luft". Vid matlagningen idag var hon väldigt på och till slut frågar Råskinn om hon vill leka jackass.. Självklart är hon med på noterna!! Råskinn plockar fram en liten och en stor pfefferoni. "-Äter du den lilla så äter jag den stora" säger han. Lillan tittar länge och mycket skeptiskt på den stora killen som står framför henne med två gröna frukter i händerna. Efter en stunds funderande hit och dit så går hon med på det! Tuggar även 2 ggr på pfefferonin innan hon med ett ansikte skrynkligt som ett russin snabbt spottar ut djävulstyget och fullkomligt kastar sig över vattenflaskan. Ett par snabba klunkar så var det bra....i nästan en minut innan hon återigen springer och kastar sig över vattnet. Vis av sin lärdom så går det 5 minuter innan hon piper fram till Råskinn igen, "-Spela jackass." säger hon med ett stort leende.... Vem påstår att man lär sig av sina misstag?!?!?

Allt nytt är inte av ondo.

Råskinn har ju faktiskt tillfört mer än bara matlagning till hemmet. Han introducerar till och från även lite ny musik, bla ett underbart band som heter "Smaklösa". Väldigt lika vår norrländska "Lars Vegas Trio". Hur kul killar som helst. Sen råder det ju även lite hatkärlek till Ulf Dageby, som jag egentligen inte vill erkänna, är riktigt bra... Lite annorlunda musik motför vad jag brukar lyssna på men det är alltid bra med lite nytt emellanåt.

Snart har mannen ifråga förflyttat sig ner till sydligare breddgrader igen. Lite jobbigt är det ju, men att det bara är för en begränsad tid gör att det känns överkomligt. Vi kommer ju bli en mindre i hushållet för ett tag och det känns. Som en liten goodwill gest så har det blivit varmgrader iaf, igår -23 idag +2.... Inte konstigt att han tycker det är lite underligt här uppe. Fast jag tror han börjar förstå varför folk använder långkalsonger, motorvärmare och vintermössor..

Igloo varning.

Kung Bore har oss i ett järngrepp och verkar inte vara villig att släppa taget. Trots att smhi lovar att det ska bli varmare så vet jag inte riktigt om jag tror på det...just för tillfället är det -22 och dom hade lovat -7... Riktigt vackert ute men det känns bättre att åse det inifrån värmen. Så pass kallt att sonens slalomträning var inställd och backen stängd. Inte ens norrlänningar klarar hur mycket som helst, fast sonen ville åka ändå (åkte i fjol då det var -24!!).. Funderar på att elda upp den gamla vedspisen i köket som ger en riktigt härlig värme. Råskinn har velat laga middag på den förut men det har inte blivit av än...få se om vi hinner det..om inte annat är det skönt att njuta lite och ha det riktigt varmt... Matlagningen igår funkade faktiskt...kanske det finns hopp och även jag kommer lära mej att göra annat än korvgryta. Nu ska jag skicka upp båda ungarna att väcka Råskinn som enligt min åsikt har vilat på tok för länge. Inget kan få liv i en trött människa som en 3-årings glada tillrop...

-23 och lätt nordlig vind.

Idag är det riktigt kallt. Katten har vågat sig ut i ett par korta svängar men kom in lika fort igen. Nu börjar det lika riktig vinter och man känner inte riktigt för att lämna baslägret, som är förenat med viss livsfara. Tydligen så ska dessutom jag laga maten idag...inte fritt val.. Lillan tittade på mej och frågade om jag var kock. "-Ja, det är mamma som är kock idag.." svarade Råskinn varpå hon tittar på honom och säger "-Mamma är kock. Är du förkyld?"... Nja.. sjukdom som sjukdom...*asg* Med lite tur så är det snart lite varmare ute..Råskinn blev inte glad när jag berättade att kylan brukar komma i februari då det kan bli riktigt kallt. Det här är ju lite försmak av vintern bara och vi har varit ganska förskonad i år (nåt man inte vågar säga till nån som håller på att frysa ihjäl då det är -2).. Jag är ju heller inte så förtjust i kyla men det erkänner man inte gärna som norrlänning. Risken när jag bor i stan är nog att det kommer bli Norrlandsflaggan på balkongen och surströmmingsskivor för hela bunten... Lite patriot är man nog trots allt... Eftersom vi har det riktigt klart och kallt ikväll så hoppas jag på att vi ska få lite norrsken. Som inföding reagerar man inte så starkt på det, men det är ju väldigt vackert, och det skulle vara kul om Råskinn får chansen att se det när han ändå är här uppe... Snart nog kommer han ändå att flytta ner lite i förväg och jag kan komma efter när skolan är slut. Lite småtungt känns det ju trots allt, men att veta att det bara är för en begränsad tid om vi måste vara ifrån varann gör att det hela är överkommligt... Nu är det dags att kontakta våra sherpas och höra om det är tryggt att förflytta sig från baslägret "vardagsrummet" till "köket".... Over and out.

Lite vinter.

Vi hade ju tänkt oss en liten shoppingtur till stan idag. Lite godis, lite mat och lite vitaminer skulle behöva fyllas på i lagret... När jag klev upp i morse så visade det sig vara -17 grader ute. Sån temperatur att bilar födda i sthlm strejkar... Enda chansen att ta sej till stan nu verkar vara att få tag på några sherpas som kan guida oss. I värsta fall får man försöka få tag på ett par vilsegågna Yetis som kan bära oss genom snömassorna och drivisen...

Slut på lovet.

Jo det härligaste med att vara ledig är att man kan passa på och bara slappa och inte göra nåt man inte måste.... Bara softa och ta en sak i sänder. Och att få sova ut på morgonen..... Idag kommer barnen så då är det tidiga mornar igen för min del. Hade sån tur häromdagen att Råskinn hade glömt att ställa väckarklockan så jag fick sova ända tills jag vaknade själv... Helt underbart. Jag är ju en sån där lättväckt som inte kan somna om när jag vaknat... Vilket brukar innebära att det är jag som är uppe ett par timmar tidigare på morgonen (jag behöver inte ett par timmar på mej att koka kaffe) fast det är han som envisas med att ställa larmet och sedan lägger sig och somnar om varenda morgon... Nåt som jag inte kan då...*suck*...Hade jag inte varit sjuk hade det säkert gått mycket bättre men som det är nu så måste jag få sova...har inte sovit riktigt på 3 nätter och det sätter sig rejält på humöret. Just nu känner jag mej lika trevlig och social som en vithaj. Jag tänkte vara så snäll att jag väcker honom den tid jag brukar kliva upp på morgonen, sådär runt 5 snåret, så han får se hur vackert det är på morgonkvisten när solens strålar bryter igenom beckmörkret. Då får han iaf en chans att se solen. Men jag vet att om lite mer än en vecka så har jag chans igen att sova ut. Får se om man investerar i hörselkåpor eller om man får sova på soffan då....

Gott Nytt År!!!

Jo gott nytt år på er alla... Blev en osedvanligt lugn nyår igår. Förmodligen pga att vi båda var ganska krassliga. 39 graders feber och förkylning förvandlar en inte precis till en partypingla av rang. Bästa nyårsmiddan nånsin fick jag ju iaf, men det beror ju på att man har en bra gubbe som fixar sånt... Den stackaren fick inte ens se några raketer... Eftersom jag bor ut mot älven så har jag inte utsikt över stan och det är ju där allt händer. Trots att vi bara var hemma och tråkiga så var det en ganska bra kväll. Fick ju tillbringa den med Råskinn och det är ju det som räknas. Då klarar jag mej utan både raketer, bubbel och party...