Idag var HoFfe sjuk så vi fick slåss om sångtiderna. För första gången fick jag sjunga "på riktigt" med Emma. Jättekul och hon är kanon som lärare. Tanken var att vi skulle jobba på dom jazzlåtar vi fick förra gången, men jag kände mej inte så bekväm med den så eftersom att hon är specialist just på jazz så lyckades hon hitta en riktigt bra låt till mej. "The man I love" som Ella Fitzgerald sjunger.. En del i texten går: "Some day he´ll come along, The man I love. And he´ll be big and strong, The man I love, And when he comes my way, I´ll do my best to make him stay." Eftersom att Emma är så gullig och vet att jag just nu lider ganska hårt av bluesen så översatte hon raskt texten till svenska och det slutade med att jag sjöng en riktigt känsloladdad sak tillägnad Råskinn... Skönt ibland när folk förstår hur man känner det. Det kändes så pass bra att jag gärna vill göra den fler gånger. Den passade liksom bara så perfekt för hur jag känner det just nu och inför framtiden..
(Nä bilden har egentligen inget med saken att göra förutom att jag tyckte den var vacker och stämningsfull.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar