Känner mej som en ensam isbjörn....iaf när jag vaknade i morse och upptäkte att det var -25 ute. Tur man har ordentligt med kläder. Fram med skiddressen för att inte förfrysa i väntan på bussen. Kom upp till skolan och upptäckte att där var det -27.. Vilken underbar morgon!! Till råga på allt så hade jag avslöjat för Sång-Emma igår att jazz inte ligger mej så varm om hjärtat. När det är dags för min stund med HoFfe så börjar vi med en kort test för att se om jag sjungit upp ordentligt.. Jodå.. Det bästa är att under de tre veckor under lovet som jag varit tyst och inte sjungit så har jag kommit upp till ett E i bröstklang... Tydligen behöver man vila ibland för att utvecklas. Så var det roliga slut för i vanlig ordning så har HoFfen hittat en ny låt åt mej..hrm.. Jo just det. Jazz!!! "A Foggy Day" med Ella Fitzgerald. Ok. Sjunga jazz borde jag ju klara av tänker man då.... Jodå. Tills man får se noterna och den börjar i en bekväm bröstklang för att sedan sträcka sig över hela mitt register. Ungefär så att nån skulle behöva stå bakom och vara beredd att sticka med en nål för att man ska komma upp till de riktigt höga partierna.. Ingen pice of cake där inte.. Hade kunnat tänka mej nåt av Nora Jones eller liknande...det är ju sånt man känner sig lite mer bekväm med. Ska plocka med mej lite till nästa gång.. Efter lunch hade vi staging. Improvisation....också nåt som jag känner lite som en svaghet. Emma körde 5 ackord på pianot och jag gick bara skifta tempot inte tonhöjden. En och samma ton i olika tempo. Faktiskt fruktansvärt svårt. Sedan gjorde vi samma sak men med valfria toner, då kunde man gå lite mer på känslan vad att man ville göra. Mycket lättare. Avslutade med nåt jättekul. Vi bestämde två meningar "You never saw it coming." och "I was hiding round the corner". Sedan stod vi alla i en ring, HoFfe vid pianot och spelade klassiska blues ackord. En av oss började med den första meningen i texten och den efter tog andra meningen. Sedan fick vi svara på varandras impulser. Om föregående slutade högt så skulle vi börja högt innan vi skruvade till det. Fruktansvärt kul och fick till en del riktigt snygga saker när jag höll ut en och en halv takt. Sånt ser jag gärna mer av. Har dessutom funderat på att göra en helt egen version av "Behind these hazel eyes"... Helt plötsligt tycker jag att impro är kul...får se om jag kanske börja tycka jazz är roligt också...
Känns fortfarande att jag privat lider av lite blues... Tät kontakt med Råskinn under gårdagen. Underbara små sms med lika underbara små bilder gjorde att jag mådde lite bättre... Vi älskar ju varann och vårt förhållande känns väldigt tryggt och säkert trots att vi är ifrån varann. Ikväll lagade jag så riktigt bra mat att jag blev lite ledsen över att han inte var här och kunde bedömma den. Kyckling med lite rotsaker och en sås som var mycket bättre än nåt jag trodde jag kunde åstadkomma... Börjar förstå mer och mer det här med att mecka till saker. Att bända och bryta tills man får ett bra slutresultat. Det går genom hela mitt liv nu. Man analyserar och petar lite där det inte är riktigt 100. Både i dansen, sången och matlagningen. Privatlivet är lite svårare än så. En lägenhet är vad som behövs för att det ska ordna sig till det bästa. Jag sitter hemma med barnen i helgen och Råskinn är ute i husvagn med en polare. Vilket innebär ingen kontakt via msn och väldigt lite kontakt via telefonen...*suck*..
PS Blir det som det är tänkt så ska vi upp och gästa Umeå med ett litet framträdande samt ut på en mindre Sverige turné.. Får se vad som händer och om det finns nån tid, vi har ju en musikal att sätta upp också...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar