Ja faktiskt så härstammar jag från nån svedjefinne från 1500-talet, det är därifrån mitt vemod kommer. Poppar upp lagom 500 år senare sådär bara... Ibland känns ju livet bara så hopplöst att man vill kasta in handduken... Ta "Norrlandspilen" till treriksröset, och bygga sig en liten igloo där uppe. Helt ensam där ute på vidderna. Bara jag och tomheten. Behöver nåt akut uppiggande!!!! Behöver bli glad igen! Fy vad jag är tråkig. Försökt gjort en massa saker idag men kreativiteten ligger på noll och humöret på -28 grader. Ibland är det bra att vara en passionerad känslomänniska, men det kan även vara riktigt jobbigt. Man sliter som en hund. För mej finns ju inga mellanlägen. Jag älskar och hatar som en demon. Känner ofta, mycket och starkt. Blir jag sviken så finns det aldrig någon väg tillbaka men är jag älskad tillbaka så älskar jag med hela min person. *suck* Ja jag vet att jag är jobbig och vältrar mej i min egen smärta men jag vill bara vara hos Råskinn just nu... Det är nog bara han som kan göra mej lycklig. Jag får deppa ett tag nu så blir det nog lite bättre bara jag fått prata med honom igen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar