Misslyckad igen.....

Jag har vant mig vid att vara ensam en stor del av tiden....tillbringar mer tid på jobbet än med familjen. Att han haft ett sånt arbete att han inte varit hemma så mycket har man också fått vänja sig vid....men jag är ju en social typ som inte vill sitta ensam hela tiden, ändå så är det precis vad jag gjort... Hittar aldrig på nåt utan är bara extremt tråkig som person...hm...jag brukade ju vara ganska kul. Nånstans på vägen gick det fel. Vi har inte umgåtts som normala par eller ens hittat på nåt sen jag vet inte hur länge. Medans vi bodde i Norr så fanns det iaf en glädje då han kom hem. Han blev glad att se mig och hade inga problem med att ge en kram men det senast året har den fysiska kontakten begränsats till ett minimum och tiden tillbringas timmar i sträck framför ansiktsboken istället för med mig. Kanske inte så konstigt att man känner sig ratad när man inte längre får veta om man betyder nåt eller inte... Jag har väldigt låg självkänsla och anser att jag är värdelös på det mesta. Därför har det varit viktigt för mig att få höra om hans känslor för mig, eftersom han ändå lämnar mig varje vecka och har en hel båt full med kvinnliga vänner. Jag har inte fått känna den tryggheten i förhållandet, och då resulterar det i att jag blir än mer osäker och svartsjuk.... Det är nog nåt fel på mig eftersom jag bara sabbar allt...kan inte ens behålla en karl som jag verkligen älskar över allt annat, utan får honom att lämna mig istället. Det finns gott om idioter där ute som ändå lyckas driva ett lyckligt förhållande, även om dom misslyckas med allt annat.....men jag kan inte ens det...

Kul jul....

Kanske är det så.... Ju högre man svävar på de rosa molnen ju ondare gör det då man blir nerpetad till backen igen... Att bara harva vidare utan att någon förändring sker är inte hållbart i det långa loppet. Slitsamt och sårande.... Jag tyckte inte det var mycket jag bad om, men tydligen var det mer än vad jag var värd. Trodde att jag åtminstone skulle var lika bra som nån av mina föregångare och få samma erbjudanden, eftersom jag dessutom ville det. Kärlekens ironi.... 1: Att älska rätt person vid fel tidpunkt. 2: Att ha fel person vid rätt tidpunkt. 3: Att förstå att du älskar någon då den personen försvinner ur ditt liv....
Jag orkar inte be längre men är trött på att göra allt själv och att bli tagen för given. Positiv feedback skulle räcka länge för att hålla mig på gott humör. Även fast jag sminkar mig och "fixar till" mig även om vi bara är hemma är för hans skull, men får ändå inte höra att jag är attraktiv på nåt sätt. Jag är inte en sån att jag skulle försöka ändra på någon men att då och då få lite uppskattning skulle inte vara fel och det skulle väcka den sovande norrländskan. Jag älskar honom ändå med alla hans fel och brister...och kanske han kommer att sakna mig någon gång

Behov eller önskemål...??

Att stå ensam. Att inte ha nån att luta sig emot. Inte för att jag behöver ha det, jag är en sån som brukar klara det mesta själv, utan för att jag vill ha det. Även om det kan skilja flera mil ibland så ska det finnas nån som säger "-Det löser sig, vi ordnar det här med gemensamma krafter". Nån som blir glad åt att mitt jobb går bra, som undrar hur det gick på kursen, om fästingbettet fortfarande kliar..??.. Nån som spontant kan ge en kram och säga "-Jag älskar dig."

I väntans tider.....

Men kanske inte på nåt positivt.... Farbror Läkare tror att ev så har min mjältcysta kommit på återbesök så nu väntar väntar och väntar jag på en tid så dom får kolla det, hoppas köerna inte är lika långa här nere... Allt stämmer med som det var sist och med min tur så skulle det inte förvåna mig... Kanske en anledning till höstdepression.

Klart man är åsnan......det är ju sån man är.... Tröttnat efter mycket om och men... Först var det hans ex som ringde mitt i nätterna och var allt annat än trevlig..sen så kom tanten han inte ens kände men ändå hamnade hemma hos henne.... Efter det kom den lilla finländskan som han "delade säng med"... Efter det kom den äldre finländskan som tydligen är den som är intressant för tillfället..... Jag har tröttnat på att vara den som alltid finns där och tar hand om allt. Jag hade en önskan och en dröm om ett bra förhållande och med lite tur även giftermål.... Han kliver in och försvarar henne... Jag bad henne att sluta kommentera och lägga sig i, eftersom det inte hände en gång utan det var varenda gång han skrev nåt...så fanns hon där....och det fortsatte ändå.... Jag ville ha en familj men nu har jag katten iaf.....

En aning svamp har det blivit.... Lillan är lika galen som mig och vill plocka lika mycket.. I övrigt så verkar livet i övrigt fungera ganska bra... Förutom att sambon inte har nån inkomst de närmsta månaderna....men föredrar att sitta kvar på krogen och spela bort allt... Jag blir ledsen och besviken för där försvann min förlovningsring (som han ändå aldrig ville ge mig) och utlandssemestern... Enda raka är nog att bli singel eller nåt sånt... Funderar på att sätta ut en annons i en dagstidning och hitta första bästa som vill gifta sig... Att gifta mig har varit en dröm sen jag varit barn, och jag har även en sömmerska som syr klänningen och allt men ingen man som vill gifta sig... Jag älskar min sambo men han har frågat och försökt få sitt ex att gifta sig 3 ggr.......mig har han aldrig frågat.....!! Dags att gå vidare och hitta en man som åtminstone kan ge mig det... Jag vägrar ta platsen som den näst bästa. Vill man ha mig så ska man inte schabbla bort det heller för då är jag värt nåt bättre om man ens behöver fundera på saken!!! Endera så älskar man och är beredd att ge allt för att ens partner ska må bra, eller så kör man sitt race... Jag vet redan för mycket vad han varit beredd att ge en elak kärring, och jag är tyvärr inte ens i närheten trots att det var jag som ville ha det.... Ledsen och besviken? Japp..... Jag var inte den han ville ha trots att jag försökte.....

Höstnojja..,,

Plockat ordentliga mängder med svamp denna höst. Förra veckan när vi var ute en sväng så visade det sig att lillan hade fattat grejen med att plocka... "Mamma, STÄLL NER KORGEN!!"....Ingen fick plocka på "hennes" ställen och tre timmar flög iväg utan att hon ens protesterade nåt egentligen. Denna lediga helg har tillbringats till störst del i skogen där vi samlat på oss mer svamp, varit till några grannar och hämtat äpplen....sen så har det tagit tid att rensa svampen och kokat äppelmos. Lite lätt långtråkigt har det varit men samtidigt har man fått göra lite nytta som annars kan vara svårt att hinna med. I morgon börjar jobbet igen och det är bara att pricka in alla utbildningar och kurser i kalendern. Så länge det är på arbetsdagar så protesterar jag inte men det är lite surt att gå kurs på lediga dagar.....